tisdag 8 juni 2010

det nya kapitlet

Jag har under en lång tid haft ett dåligt förhållande till mat. Så pass att jag lätt hamnar i destruktiva mönster som svält eller överätande. Och ångest. Jag minns att min första ångestattack i samband med mat kom när jag var 10 år. Jag minns det mycket väl. Jag har dagboksanteckningar kvar och bara av att titta på bokstäverna minns jag trycket över bröstet.

Iallafall.

Efter alla graviditeter har kroppen förändrats. Bara under min första graviditet (missfall '07) gick jag upp några kilo som envist hakade sig fast. Med Troy i magen ('08) gick jag upp 19 kg. Av de tappade jag 15. Alltså fyra kvar. Plus de innan. Med Eira ('09) gick jag upp 15 kg. Av de försvann endast 6. Med lite lätt matematik kan man räkna ut att jag väger en hel del mer än vad jag skulle vilja. Alltså var något tvunget att göras.



För tre veckor sedan började mitt nya kapitel. PappaN får hänga med som stöd (han vill också minska lite i omkrets, men har inte riktigt samma behov). Efter noga övervägande och efterforskande började vi äta enligt LCHF (Low Carb, High Fat). Alltså, vi tog bort (nästan alla) kolhydrater och tillsatte extra mycket fett. Svårt? Javisst. Det är ett helt nytt tankesätt som går emot allt jag tidigare levt efter.





Efter några dagar kom biverkningar i form av extrem trötthet, huvudvärk, ledvärk. Sockerabstinens. Jag inser nu att jag fullkomligt frossat i socker och kolhydrater. Trots att jag tidigare tyckt att jag varit ganska sparsam med sådant. Efter en vecka hade jag minskat 1,8 kg och svullnaden kring mage och rygg var definitivt mindre. Nu, efter tre veckor ligger jag på ca -4 kg. Ledvärken - som jag hade innan vi startade - är mycket mindre och illamåendet som jag dragits med ända sedan graviditeterna är i stort sett ett minne blott.

Eftersom jag fortfarande delammar (främst kväll, morgon och något mellanmål) ligger jag inte jättelågt med kolhydraterna. Jag testar mig fortfarande fram för hur lågt jag kan gå och samtidigt må bra och hålla amningen vid liv. Det är en balansgång.


Fortsättning följer...

3 kommentarer:

Elin - Ett hus till oss sa...

Vad duktig du är. Hoppas att det bara blir lättare och lättare nu. Kul med tydliga framsteg. Kram Elin

Ida Signe Li ^^ sa...

Heeej, tack!! Ungefär det jag trodde.

Skulle vilja försöka själv, har mina stunder - gärna med omelett och starka korvar + broccoli ;) men min svaghet är kolhydrater... Jag älskar kolhydrater (och socker)... :O

Så från min synpunkt så är det väldigt duktigt av er. Vet att jag inte skulle klara mig... :) Men jag drar ner på allt, så kanske funkar något ;)

Tycker för övrigt att du är fin som du är!! :) Alltid!!

Kram.

lilla angelyne sa...

Taack Signe!

Min stora svaghet är ju också kolhydrater. Men det går faktiskt bättre än väntat. Det är inget jag kommer leva på resten av livet, men det har klart väckt en tanke om vad jag stoppar i mig...
Kram