Midsommarhelgen är över. Jag känner inget särskilt för midsommar, har aldrig firats något speciellt. De flesta år har jag jobbat. De senaste tre inte, då jag varit "storgravid". Men firandet har ändå varit på "hemma-med-familjen-nivå".Alla högtider har något moloket över sig. Det är då det blir så tydligt att världen bara har fortsatt snurra. Helt plötsligt blir vi medvetna om vad och vem som saknas.
Vi åkte till gammelgården för att se när stången restes. Eira var måttligt intresserad. Om något tittade hon med spänning på alla människor runt omkring. De dansande grodorna brydde hon sig mindre i. Vi dansade inget. Kanske nästa år.
Farfar har lovat att han ska dansa.
Nästa år.
1 kommentarer:
Vilka vackra bilder vännen!!! I förra inlägget med. Somriga och härliga!
Håller med dig ang högtider. Så bitterljuvt. Saknaden är stor vid de tillfällena.
Kram!
Skicka en kommentar