kärleken

Så har hela helgen gått. Kärlekens tecken. Bröllop eller inte, helgen har varit fylld av fina stunder med familjen.

~~~

I lördags var det den 19 juni. Först och främst min fina vän Ms födelsedag. Fina älskade M som i år skulle ha fyllt 26 år, men som inte blev mer än 13. Jag minns, kanske var det hennes födelsedag eller någon dag efter, att vi talade i telefon. Vi skulle börja sjuan det året och M var lite orolig över att hon skulle behöva åka rullstol. Jag lovade henne att jag skulle åka hiss med henne. Lovade. Vi pratade om skolväskor, vilken väska som var coolast när man skulle börja högstadiet. Jag och M hade haft lika skinnväskor tidigare. Det var inne med skinnväskor då. Jag saknar henne fortfarande. Kan minnas hennes doft och att hon ofta var lite kall om händerna. Fina vän.

~~~

Den nittonde innebär ännu en månadsdag. Att det är extra tungt just den här gången kanske kan bero på den annalkande årsdagen. Om en månad skulle vi ha firat tvåårskalas här hemma på berget. En liten rödhårig, busig pojke skulle med stor förtjusning sträcka fram tre små knubbiga fingrar vid frågan hur mycket han fyller. Vi skulle skratta och säga att -"Nä, sakta i backarna. Först får du fylla två minsann." Och han skulle rynka sin näsa och säga "Tjoy äta tårta och paket". Och jag och pappaN skulle titta lurigt på varandra och tänka på alla paket som fanns gömda i garderoben och säga -"Ja Troy, du ska få äta massor av tårta och du ska få många, många paket." Och han skulle nicka belåtet.

Oh, jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Jag saknar honom så att det värker i varje liten del av min kropp. Och jag längtar efter den dag han äntligen är i min famn.

Vi tittade på bröllopet. Och jag grät en liten skvätt. För jag tycker det är vackert med människor som älskar varandra. Tycka vad man tycka vill om monarkin. I kyrkan var det en kvinna som fick sin man. En man som fick sin kvinna. I första hand. Eira tittade också. Hon tyckte det var spännande med allt trumpetande.

Idag var vi på kalas. Eiras "gammelfarbror" har fyllt år och det är mysigt att träffa den större delen av släkten. Det händer några gånger varje år. Trots att vi bor i samma lilla stad blir det inte oftare. Konstigt det där. Eira var strålande vacker i sin sommarklänning med rosa rosett i håret. Man kan inte annat än smälta. Underbara lilla vän.