Svisch, svisch säger det när dagarna försvinner lika fort som jag hinner blinka. Det är ju så mycket som står på min mentala väntelista, men väldigt lite av det hinns verkligen med.
Denna veckan ska vi försöka komma ned till "Öppis" iallafall ett par gånger. I fredags fick E vara hos F&F en liten stund medan jag och D åkte ned på babysång. En trevlig liten stund som D verkade uppskatta. Lilla fröknen gillar verkligen musik. Lite lustigt, av de sju barnen som var där hette tre av dem Axel. Jag gissar på att det är ett av de populäraste pojknamnen 2011.
Tidigare idag besökte jag bvc för psykologtid (som jag trodde var min sista, men som ändå ska utökas med någon mer - jag har lite svårt att släppa taget). Vi pratade om hur jag ska tänka kring det här med förskolan. Och jag känner mig ännu mer säker nu på att E får stanna hemma med oss. Jag får ont i magen bara av att tänka på att jag ska försöka lämna henne och veta att hon egentligen inte vill. Och det får pusslas och lösa sig i vardagen ändå helt enkelt. Vi börjar med hösten så får vi se sedan. Och efter det känns det lite lugnare i själen. Älskade barn.
måndag 29 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tycker du gör rätt!Lyssna på ditt hjärta o din mag-känsla då brukar det bli bäst, njut av dina barn, den här tiden kommer aldrig tillbaka.Kram från gammel-moffa
Tids nog vill dom inte ens vara hemma ;) och jag lovar att det är mysigt nästan jämt att ha båda hemma! Kram janina
Det är nog rätt beslut när du känner ro.
Vi har haft båda hemma hela tiden och det är det bästa vi gjort. Och ju äldre de blir ju mer utbyte får de av varandra.
Och Öppis är en verklig räddare, vi var där varje dag med barnen när Adelina var som minst.
kram
Helt rätt beslutat!! Dom är bara små en gång, passa på och njut av dagarna med henne:) Innan du vet ordet av så går hon i första klass:O
Vi ses nästa vecka!!
Kram!
Skicka en kommentar