Gott Nytt År

Gott Nytt År

önskar jag Er alla!

året 2009

- I januari hade Troy varit saknad i sex månader.

- I januari fick vi också det underbart helt fantastiska plusset på graviditetsstickan.

Eira är väntad.

- Min svärmor fyllde 50 och hade en hejdundrande fest (som jag visserligen sov mig igenom stor del på grund av en ofantlig nygravidtrötthet).

- Jag bosatte mig nästan på MVC, där jag träffade BM Lilleba en gång i veckan (ibland två gånger i veckan under mina hysteriska anfall).

- Under en av de sista metodövningarna tränade vi på att sätta subcutan venport och jag höll på att svimma.

- Vi började i en ny föräldrargrupp och denna gång fick vi även fortsätta efter födda barn. Eira kom sist, men har nästan växt ikapp sina 2 och 1 månader äldre kompisar.

- I slutet av maj avslutade jag de sista kurserna - med högsta betyg - innan ett efterlängtat studieavbrott.

- Under första halvan av året planerade vi för en 125-års fest...

- ...som gick av stapeln i juli - 50-talstema där vi höll igång till in på morgonkvisten.

- Vi åkte till Ullared och övernattade i en liten, liten stuga mitt i ingenstans. Eftersom vi glömde mina ljus (någonstans i kassan) åkte vi tillbaka dagen efter och gick igenom hela varuhuset - bara för att jag skulle få mina ljus.

- Sedan åkte vi till Falsterbo där vi hade mysiga dagar med fina storfamiljen.

- För att sedan fortsätta till köpenhamn. Varmt och mycket folk.

- När vi kom hem hade jag gått upp 7 kilo på en vecka. Vi blev inlagda i Falun.

- Ingen fara på taket. Lilla liten mådde alldeles förträffligt. Jag hade samlat på mig vätska.

- Under tiden vi var inlagda firade vi Troys 1 årsdag. Vi fick permission för att åka hem till graven. En cirkel var sluten. Vi slutade där allt en gång börjat.

- N och bästa morbror kaklade om köket.

- Åkte till Falun ca 15 gånger de sista 10 veckorna av graviditeten.

- Träffade dr JW ett stort antal gånger - han är en fantastisk läkare.

- Födde så äntligen ett litet flickebarn. Underbara älskade EIRA!

- Hade förmånen att även få följa, finaste lille Gustavs resa till världen.
- Planerat och genomfört ett dop.

- Lärt mig att klara mig på bara ett par timmars sömn varje natt.

- Sedan blivit bortskämd med ett barn som sover nätterna igenom.

- Känt hjärtat smälta varje gång en älskad liten ler med hela ansiktet.

- Firat en första - på länge - glädjefull jul.

- Med stor nyfikenhet ser fram emot ett nytt år.

8 år av kärlek

Jag och N har i dagarna varit ett par i åtta härliga år. Vilket datum det egentligen är råder lite förvirring kring, men vi började träffas i början av december och var officiellt ett par från och med några dagar före nyårsafton. Ja, vi tror att det är den 30e vi brukar fira iallafall.

I hur vid utsträckning man får skylla på amningshormoner vet jag inte, men jag var säker på att vi hade varit tillsammas i nio år - fel visade det sig, jag kan nog vänta lite med att börja planera för tioårsjumileum. Åtta är inte pjåkigt det heller.

Jag tror att det är så med förhållanden, att antingen växer man isär eller som par.

Vi har rest till många olika platser, men den största resan har vi gjort inom oss.

Vi har varit med om så mycket tillsammans att det stärkt oss mer än det lyckats sänka.

Jag vet att jag inte skulle ha överlevt utan Niclas.

N - mitt livs kärlek - Jag älskar dig!

identitet

Tänk att kroppen minns så väl. Tänk att allt en människa varit med om etsat sig fast i kroppen. Minnet kan svika, men kroppen minns.

Jag minns hur det kändes när Lilla liten (Eira) drog sina fötter på insidan av min mage. Jag minns hur det kändes när Lilla hjärtat (Troy) pendlade från sida till sida med sin lilla rumpa. Jag minns hur det känns när ett litet liv gör sig påmint genom det allra första fladdret. Jag minns hur det känns när någon hickar från insidan.

I slutet av september 2006 började vi prata om att vi var redo för barn. Ett par månader senare slutade vi med preventivmedel. I januari 2007 blev jag gravid första gången. Det slutade med missfall. 7 månader passerade innan jag blev gravid igen. Lilla hjärtat. 9 månader. Sedan kom mörkret. Mörkret övertog allt det som skulle vara så ljust och lyckligt. Vi bestämde dock att vi så snart som möjligt ville bli gravida igen. Men det ville inte sluta blöda. 12 långa veckor av blödande. Efter det ytterligare 3 månader. Ännu 9 månader. Lilla liten är här. Jag är inte längre gravid. Vi kämpar inte heller för att bli gravida. Det känns konstigt. Jag har känt mig gravid även mellan själva graviditeterna. I mitt huvud har jag därmed varit gravid i 3 år. Det har blivit en del av min identitet.

Jag är så oerhört tacksam för Eira. Mer än ord kan beskriva. Min kärlek, mitt älskade lilla hjärtegryn. Att få vara mamma är den största gåvan jag fått. Kärleken är oändlig.

Ändå saknar jag.

julen 2009

Julen 2009.

Vi kom hem igår efter att ha "haft lite semester" hemma hos Troy och Eiras farmor och farfar. Bästa faster Angelica semestrade också med oss. Första gången vi sov borta och med egna sängkläder (tips från psykolog K att allt ska vara så likt som möjligt - särskilt dofter) gick det lysande. Vi blev så bortskämda att vi till och med fick sova i f&f duxsängar och efter lååånga sovmorgnar var vi alla utvilade (utom stackars farfar som hade ont i ett revben). Julmat och godis så magarna stod i alla möjliga olika hörn. Många skratt och mycket kärlek.

Nåväl. Eiras första julafton. Som hon väntat sov sig igenom. Vi avvaktade lite med att öppna hennes julklappar, men när hon väl vaknat, ätit lite och vi skulle öppna klapparna - somnade hon igen. Jag och N agerade stand in och OJ så många klappar. Massa fina klappar.

.

.
Och vi fick. Ännu fler fina, önskade och mycket användbara klappar.

Vi kom dock fram till att det allra roligaste är när man ser de andras miner, när de öppnar paketen. Vuxenpoäng?

.
.

Klockan 15 tände vi ett ljus för alla änglabarn. Vi skänkte en tanke för alla familjer som har en tom plats vid bordet. Ett ljus för alla saknade. Vi tänkte särskilt på vår älsklingspojk. Troy. Storebror. Du fattas oss!


Idag saknade vi flocken. Vi har ju varit så många. Eira verkade också tycka att det var lite konstigt. Så på eftermiddagen åkte vi dit igen. Och blev bjudna på janssons frestelse. Jag åt trekantskakor. Min favorit.

Natten till inatt sov Eira första natten - helt igenom - i sin säng. Heja! Om det är en återkommande variant återstår att se. Om det inte vore för den ökade risken för psd (ökade risker är vi inga fan av som bekant) skulle jag inte ha något emot att ha hjärtat bredvid mig i sängen. Närheten är underbar. Jag känner att hon känner sig trygg. I början velade vi. Sova bredvid eller inte? Det blev bredvid, för att det var det som hjärtat sa var rätt. Jag ångrar inget. Men om hon nu känner sig trygg att sova själv i egen säng (dock fortfarande bredvid mamma) ska jag inte hindra.

vi är redo

Det är bara ett par minuter kvar tills bingolotto börjar. Maten står på bordet, redo att förtäras. Dan före dan äter vi alltid lövbiff i senapssås. Det är lika mycket tradition som bingolottot (som vi för övrigt bara spelar just dan före dan).

Några julklappar är kvar för inslagning men annars tror jag vi är redo för att fira den här julen. Den första med Eira. Den andra med och utan Troy. Kärlek.

God Jul

önskar

innehållsrik dag

Dagen som skulle vara första mysdagen med hela familjen hemma är snart slut. Mysig? Nja, mer innehållsrik. Imorse åkte vi till Västerås för att uträtta lite ärenden. Vi skulle egentligen ha varit hemma till 12, men efter lite ändringar i planeringen blev vi kvar och återvände till lilla staden klockan 16. Fika hos farmor och farfar och nu hemma. Stort städdrag. Mat. Och nu ska vi påbörja julbaket (bättre sent än aldrig). Vi börjar med gingerbread och rocky road så får vi se var vi slutar. Pust.

dag av saknad

Det är två år sedan. Snart på timmen. En liten, sjuk mamma tar sitt sista rosslande andetag. Jag minns. Nygravid med Troy. Jag viskade i ditt öra, -Jag är gravid. Och trodde helt säkert att du hörde. Jag trodde också att det skänkte tur. Att eftersom vi förlorade dig skulle all tur finnas med vårt kärleksbarn. Det blev inte så. Istället åker vi nu till kyrkogården och tänder ljus. Först hos Troysan, sedan hos hans mormor.

Älskade lilla mamman, det känns liksom så sorgligt. Att du inte är här. Med oss.
Det är inte bara årsdagen, det är också helgen före jul - som vi alltid firade med dig. Med Millans jansson. Och din lilla julgran med fula, blåa, blinkande lampor. Du i dina plyschbyxor. Den sista julen. Den som du inte hann fira med oss skulle du ha fått ett par lila. Du gillade lila. Fortfarande finns de byxorna på HM. Det gör lite ont när jag ser dem. Egentligen skulle du nog aldrig ha velat ha plyschbyxor på dig. Du var en klädsnobb. Du skulle nog inte heller ha velat ha kort hår. Jävla sjukdom. Jävla, jävla sjukdom.

Den tjugonde december. Två år. Jag saknar dig mamma.

mallig mamma

Fredag kväll (natt? jag har lite svårt med tidsperspektivet). Eira har haft en gnällkväll och vi har varit hos farmor och farfar. Det gnälliga resulterade i kräkor X flera och raketbajs (som räckte ända ut i hallen hos f&f). Skruttan har nog haft ont i magen. Det verkar bättre nu iallafall och det rutinmässiga kvällssnacket mellan far och dotter har dragit igång.

Stor del av dagen tillbringades också med bebiskompisarna med mammor på stan. Supermysigt. Det är så härligt att se allas uttryck. Vi träffade på ett helt gäng andra kändisar också. Det känns som om jag varit instängd ett århundrade (typ) - kul att träffa folk!

Igår var det besök hos psykolog K. Eira som inte, i vanliga fall, varken brukar skratta eller jollra mot "främmande folk" var på ett strålande humör och visade upp alla sina färdigheter. K berömde och berömde. Eira skrattade och mamma mallade (om det nu finns ett ord som heter så) sig. Klart det är fint när man får positiv feedback på att man är en bra mamma. Det är ju allt jag vill.

Ett misstänkt, lindrigt, ryggskott och annalkande magkatarr ska nu i helgen försöka lindras.

God kväll (natt?)!

ont

Och plötsligt gör det så ont. Så ont. Det skulle ju inte vara såhär. Var tog du vägen?
Älskade barn.

Morr hundrasjuttioelva

Jag kollade nyss postens hemsida och såg att sista dagen för att skicka julkort var idag. Eftersom tackkorten för dopet och julkorten gick i ett i år och korten inte kom förrän idag postade vi dem nyss. Kommer de fram ändå tro?

flera morr och några trevligheter

Att det blir en hel del klagomål här på bloggen känns ju trist (jag försöker att inte klaga så mycket i vanliga fall), men att läsa är ju för er frivilligt och det är skönt att ogga ur sig ibland, så jag fortsätter klagandet.

Morr 1

Förra veckan (eller om det var i slutet av förrförra veckan) beställde jag tackkort från photobox. En sida som jag tidigare beställt av och varit nöjd med - bra priser och rätt så snabb leverans. I måndags kom en beställning därifrån. Dock med bilder på ett annat barn. Från Spanien (!). I vanliga fall brukar jag vara noggrann att kontrollera så att det finns kontaktuppgifter på företaget innan jag beställer, men här hade jag visst slarvat och när jag nu försöker få kontakt finns bara en mailadress (inget svar) och en vanlig adress. Till Frankrike. Morr.

Morr 2

Plogningen här i stan är urusel (jag vet att de säkert är underbemannade och att kommunen har dålig ekonomi), meeen idag när vi promenerade hem från stan, och jag gick en längre vända för att slippa de värsta osandade smala gångarna (morr 3) blev jag först lite nervös över att behöva gå mitt i gatan med barnvagn eftersom det inte fanns några trottoarer och sedan grinig över att, när vi väl tagit oss upp på en trottoar, behöva gå en kilometer extra eftersom det inte fanns några "hål" i vallarna där vi skulle kliva av. Nej, det fanns inga hål någonstans. Och att försöka knixa över en barnvagn över en halvmeter snövall kändes inte helt rätt. I mörkret. I halkan. Mitt i vägen. Morr 4. Ja, ja - det finns väl alltid något att klaga över.

För att inte deppa ihop helt och hållet över allt morrande finns det också en hel del trevligt att nämna.

Trevlighet 1
Jag beställde tackkorten från fujidirekt igår och idag kom de med posten. DET är vad jag kallar snabb leverans.

Trevlighet 2

Jag gillar att det kommit snö. Jag gillar att det blivit lite ljusare. Och jag gillar knastret under skorna.

Trevlighet 3

Idag hade vi mamma-barn träff med BVCkompisarna. Supermysigt! Och vi ska ses i veckan, igen!

Såhär såg vi ut ett par meter ut på promenaden igår.

Hujedamej vilket snöfall!

lillasyster

Världens bästa lillasyster - utan tvekan (den underbara bodyn fick Eira av fina Linda).

Jag funderar över vad det kommer ha för betydelse för Eira, att hon är lillasyster till en bror som inte finns med oss, i framtiden. Att det kommer ha betydelse är jag säker på. Vi är öppna om Troy. Har varit, kommer alltid vara. Hans historia kommer alltid att finnas. Han kommer alltid saknas vår familj. Eira kommer alltid vara lillasyster. Samtidigt är det så viktigt att bekräfta Eira som en egen individ (lika viktigt som det är för alla, vare de har levande syskon eller inte). Kanske kommer hon någon gång att undra om vi hellre önskat Troy än henne. Det är inte så. Det går inte att jämföra. Det finns inget val, inget att välja. Både Troy och Eira är det vackraste som någonsin hänt oss. Lillasyster, storebror - underbara barn. På olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat.

fästmannens dop

Eiras första lucia och vi har inte sett en endaste. Nåja, det kommer fler år. Och fler lucior.

Dagen i ära har gått i tvättandets tecken. Vi har tömt tvättkorgarna (sånär som på en maskin). Skönt. I namnsdagspresent fick N en supertvättställning så idag var det en fröjd att hänga allt - som dessutom fick plats!

Igår for familjen J-P till Leksand för lille Gustavs dop. Det var fantastiskt vackert. Eira muttrade lite i början (jag tror att det var för att vi såg lite dåligt därifrån vi satt ;-)), men efter en stund somnade hon fint i pappas famn. Vi är så otroligt tacksamma att vi fick dela familjen B's stora dag. Både Eira och Gustav sov visserligen när de väl träffades, men det var ett nöjt leende på prinsessans läppar på väg hem.

som idolErik

Vi tittar på Idol och jag kan inte låta bli att fälla en tår, eller två (vilket för övrigt händer väldigt ofta nu för tiden, jag kan bli rörd av det mesta) när jag ser fredagsfinalisterna. De ser så lyckliga ut och de ler med hela sina själar. De ser ut som att de hittat hem.

På samma sätt känner jag. Jag har hittat hem. Från en lång och krokig resa. Med mer i mitt bagage än vad jag orkat bära. Tungt. Men jag är hemma. Om än för alltid ärrad. Jag står också där på scenen. Sjunger och dansar för allt jag är värd. Det är mammascenen. Det är hit jag längtat. Det är nu jag lever. Inte bara för att andas. Jag lever. Och sjunger. Som idolErik.



Imorgon ska vi på alla finaste lille Gustavs dop. Vi har längtat. Eira har varit på strålande humör idag och jag tror att det är för att hon också längtar. Söta, bästa Gustav!

den underbara sagan, när Eira kom till världen

Efter drygt ett års användande av blogspot är det vissa funktioner jag fortfarande inte förstår mig på. Som nu, när jag efter flera veckors skrivande äntligen är "färdig" med min förlossningsberättelse. Den underbara sagan om hur det var när Eira kom till världen. Och så publiceras det inte... Iallafall inte på dagens datum. Det publiceras den fjortonde oktober, då jag började skrivandet. Suck. Inte kan jag kopiera heller.

Därför blir det en länk.

HÄR kan ni ta del av sagan "Eiras resa"

namnbetydelser

EIRA - Härstammar från den isländska gudinnan Eir som är läkekonstens gudinna. Eira betyder också "den lindrande".

När vi först hörde talas om namnet tyckte det var vackra bokstäver tillsammans och namnet hade en fin klang. När vi sedan fick veta betydelsen blev det så självklart. Vår Lilla liten kom med lyckan och lindrade all smärta. Att både mamma och pappa studerar till yrken inom "läkandet" känns också som ett tecken.

RUTH - Tros ha betydelse som vänskap och medkänsla, vilket vi hoppas på inför framtiden. Ruth kommer från Niclas (gammel)mormor.

LISANN - Finns ingen känd betydelse och även om det finns tre andra i Sverige som också bär namnet var det för oss okänt och vi komponerade det av fyra tankar.

• När vi fick veta att "Lilla liten" var en tjej var det första namnet vi fastnade för Li-Ann och det hette hon under hela sin tid som inneboende i magen. När hon sedan kom ut och helt självklart var en Eira kändes det sorgligt att helt ta "farväl" av Li-Ann, men nu finns bokstäverna med i tredjenamnet.
• De fyra första bokstäverna LISA kommer från Niclas farmor Elisabeth.
• Mittenbokstäverna SAN kommer från mig, mamma Sandra.
• De tre sista bokstäverna ANN kommer från farmor Ann-Christine.
  

tisdagspyssel

Tröttsamt.
Tröttsamt när det inte fungerar som man vill.
Har tillbringat flera timmar på ifolor där vi fick rabatt på 100:- på BB, för att beställa lite foton. Och när jag väl ska skicka beställningen fungerar det inte. Inte går det att spara beställningen heller. Antar att jag får börja om imorgon. Dubbelsuck.

Dagen i stort.
N kom hem tidigare idag för att kunna vara med på föräldrargruppen. Träffen på BVC blev dock inställd. Istället träffades vi mammor med barn för en fika, mys. Några av bebisarna blev dock ledsna och fick gå tidigare, men nästa vecka ska vi ses igen. Jättetrevligt!
N hann också med att få lite ensamtid innan vi blev upphämtade för BVC-besök. Vägning och mätning på schemat. Nu stoltserar vi med 5500g och 58 cm. Jag och mina tusen frågor fick svar och ett oroligt mammahjärta är nu lite lugnare. Jag har snöat in på knölar och tycker att jag känt flera stycken. Egentligen hade jag svaren själv (lymfkörtlar), men det är ju alltid skönare att få det bekräftat.
I väntrummet träffade vi på fina Frida och söta Greta som också haft väg- och mätning. Eira är nästan ett kilo tyngre, vår lilla michelingumma :-). Vi pratades vid en liten stund om allt och inget.

Nu bär det av in till sängen. Jag är fortfarande trött efter helgen. Mina nissar sover i soffan, jag kanske skulle försöka få med mig dem in. Godnatt.

EIRA RUTH LISANN

Med sina faddrar, Mia & Stefan Vi älskar dig!

Åter vid datorn efter en mycket hektisk men underbar helg!

Dopet blev så lyckat. Vackert och fridfullt. Prinsessan var så fin i sin dopklänning som farmor och gammelfarmor sytt. Efter lite mat (och en kräka på mamma) var det nöjda miner och E höll sig vaken halva dopet för att sedan somna av när det var dags för vatten på huvudet. Storebror Troys gudmor Mia (som också är Eiras gudmor) fick tända Troys ljus (som inte blev tänt på sjukhuset). Under tiden prästen Anders pratade passade storebror på att visa sin närvaro med att ramla ned i dopfunten (ja, det var fotot som ramlade ned). Finaste Ullis och Elin sjöng änglalikt, Välkommen & Handens fem fingrar. Cirkeln är sluten.

.

Efter dopet samlades vi i församlingsgården där smörgåstårtorna (alla åtta) väntade. Vi hade tema lila på dukningen (även våra kläder) och det var så fint med de tända ljusen och alla våra kära som satt och väntade när vi kom in. Som vanligt går tiden alldeles för fort och jag hann inte sitta ned och prata med alla som jag ville. Men tid finns. Eira är här för att stanna.

.

.

"Välkommen, välkommen hit till vår jord.

För glädjen du skänker oss finns inga ord.

Det vackraste barnet som sett våran nord.

Välkommen, välkommen hem.

.

Välkommen, välkommen älskade vän.

Oändlig var längtan tills du fick ditt hem.

Ditt skratt är som solen, och gråten som ett regn.

Välkommen, välkommen hem.

.

Det händer ibland att tanken står still.

Försök förstå ett under som just nu.

Och det händer ibland att det blir som man vill

För ingen är så underbar som du.

.

Välkommen, välkommen hit till vår jord.

För glädjen du skänker oss finns inga ord.

Det vackraste barnet som sett våran nord.

Välkommen välkommen hem.

.

Välkommen, välkommen älskade vän.

Oändlig var längtan tills du fick ditt hem.

Ditt skratt är som solen, och gråten som ett regn.

Välkommen, välkommen hem."

"I'm dreaming of a white christmas"

Det snöar. Faktiskt. Jag vaknade av att N visslade "I'm dreaming of a white christmas". Det är något särskilt i år. Något längtansfullt. Något vackert. Eira.

Gårdagen tillbringades på gående fot (läs vaggande). Eira har haft gnälliga (med gnällig menar jag ett missnöjt läte där jag inte kan tyda vad felet är - alltså inte hungrig, trött eller smutsig blöja) dagar där det enda som tycks hjälpa är att bli buren och vaggad. Det gick bra ända tills vaccinsprutan var tagen. Eftermiddagen/kvällen igår var alltså ingen höjdare, för vare sig Eira eller mamma. N åkte direkt till jobbet efter skolan och var inte hemma förrän sena kvällen, då Eira för övrigt blivit på strålande humör och inte alls behövde någon vaggning. Hmmpf.

Natten fortlöpte utan större problem. Matning kl 00 och 05 = utsövd mamma. Kunde dock inte somna om på grund av den onda armen. Jag är ju inget fan av värktabletter, men efter intagande sov hela familjen vidare till 09. Underbart.

Idag är N hemma (sagolik tur - det gör förbaskat ont i armen) och vi ska tillsammans med svärmor åka och shoppa loss på matavdelningen inför dopet. Det lär ta sin tid.

På återseende(läsande).

gnäll och värdering

Även en onsdag till ända. Eira har gnällt sig igenom hela dagen (tuttig, men vill inte äta - bara dra i bröstet, trött men vill inte sova), med en lugnare period mitt på dagen. Min rygg och mina armar tog tacksamt emot farfar som bärare medan mäklaren var här och värderade lägenheten, vilket för övrigt gick väldigt bra. Lägenheten är nu värderad till det dubbla mot när vi köpte den. Härligt!

Bebisträff idag, jättemysigt. Nästa vecka är det föräldrargrupp på BVC men efter jul ska vi ses mer regelbundet i "Gula villan".

Imorgon är det vaccination för min del. Jag är ofantligt spruträdd (dock bara på mig själv, jag är inte ett dugg rädd att sticka andra ;-)) och det skrämmer mig lite med alla biverkningar. Särskilt eftersom vi har dop på söndag och det är en hel del att fixa innan dess. Ja, det blir nog bra ändå i slutändan och vaccineras ska jag ju.

Lite överallt ser jag solvändor och det gör mig glad hela vägen in i hjärtat.

Ni som inte än har beställt någon kan göra det HÄR.

när hinner man äta?

Lugnet har lagt sig på berget. Vi har precis ätit middag. Det där med frukost, lunch och middag på regelbundna tider är lite svårt att få till - vi är rätt så orutinerade på det området. Iallafall med en bebis i huset som tycks ha näsa för när mamma och pappa är hungriga och då tydligt talar om att hon minsann också är det.

Älskling lyckades tillslut få till en gudomligt god korv och potatissoppa medan Lilla liten matades. Nu sover hon i sin säng och kanske kan vi dra upp benen under oss i soffan en liten stund innan det är dags för mat igen.

Idag var andra gången någonsin jag var ifrån hjärtat - längre än någon halvtimme då hon varit själv hemma med pappa. Första gången var när jag skulle på efterkontroll och andra gången nu idag när jag skulle klippa mig. Eira var hemma med farmor och farfar och allt hade gått jättebra. Hönsiga, oroliga mamma bara. ;-)

Håret blev kort, väldigt kort. Jag vet hur det är, man vänjer sig - men såhär korthårig har jag nog inte varit sedan gymnasiet. Hjälp?

Imorgon är det dags att träffa Eiras bebiskompisar med mammor, det ska bli kul.

På eftermiddagen ska lägenheten värderas, det ska bli spännande att se hur mycket (om) lägenheten har ökat i värde efter renoveringen.

tankar en måndagsmorgon

Det är morgon. Jag vaknar av att en arm studsar på min mage. Ett mjukt "aoueaaa" hörs från min vänstra sida. Där ligger hon. Vackraste av vackra. Och ler. Med hela ansiktet. Och tittar. Ögon, stora. Utforskande. Följer varje steg jag tar. Jag är hennes mamma. Trygghet. Jag älskar. För allt jag är värd. Jag älskar, så innerligt.

Idag är jag trött. I kropp och själ. Känslomässigt utmattad. Det är svårt att hitta en balans. Vacklande.

Jag funderar över bloggens existens. Igen. Min ventil. Bloggen som kom till för att Troy inte lever. Det är därför jag skriver. Kanske hade jag inte gjort det annars. Iallafall inte så här publikt. När Troy kom och vände väcktes ett behov av uttrycka mig. Att förklara mig. Jag är inte som alla andra. På gott. På ont. Tillhör en skara som många vi mött vill hålla på avstånd. (Stackars dom, tack gode gud att det inte hände mig. Undrar om det smittar?!) Mike Tyson har sagt; "Jag har blivit medlem i en exklusiv klubb ingen vill vara medlem i." Det är så. Jag vet att jag inte är ensam. Bland de andra i skaran känner jag samhörighet. Jag är stark. Men samtidigt så svag i det starka. Jag tar åt mig. Fel. Rätt. Jag har svårt att höra vad som menas i det som inte sägs. Kanske andra ser som en självklarhet. Man måste ju förstå att ingen vill illa. Eller? Jag har känslig hy. Vassa ord och armbågar river ofta sår. Som tar tid att läka. Bloggen. Kanske kan det jag försöker förmedla hjälpa andra. Andra i skaran kanske med mina ord också kan känna samhörighet. Övriga kanske kanske får ökad förståelse. Över allt som kan göra ont. Inte menat att silkesvantar alltid är nödvändigt. Men att tänka till, en gång extra.

Den lilla flickan i min famn. Sover och ler i sömnen. Jag undrar vad hon drömmer. En puss, lätt på hennes panna och hon rynkar ögonbrynen. Jag blir alldeles varm i hjärtat. Hon finns. Här. Jag älskar.

Förtydligande,

Jag gillar diskussioner, jag gillar reflektioner, jag gillar goda råd.
Det jag menade i förra inlägget var att jag tycker att det är onödigt att ge råd som man vet att den andre parten redan vet (och detta handlar egentligen inte heller om råd utan mer "nedklankning").
Här på bloggen blir jag så glad när jag ser era kommentarer.
Stöttande, värmande och ibland får de mig att tänka till, en gång till.