Gårdagen tillbringades på gående fot (läs vaggande). Eira har haft gnälliga (med gnällig menar jag ett missnöjt läte där jag inte kan tyda vad felet är - alltså inte hungrig, trött eller smutsig blöja) dagar där det enda som tycks hjälpa är att bli buren och vaggad. Det gick bra ända tills vaccinsprutan var tagen. Eftermiddagen/kvällen igår var alltså ingen höjdare, för vare sig Eira eller mamma. N åkte direkt till jobbet efter skolan och var inte hemma förrän sena kvällen, då Eira för övrigt blivit på strålande humör och inte alls behövde någon vaggning. Hmmpf.
Natten fortlöpte utan större problem. Matning kl 00 och 05 = utsövd mamma. Kunde dock inte somna om på grund av den onda armen. Jag är ju inget fan av värktabletter, men efter intagande sov hela familjen vidare till 09. Underbart.
Idag är N hemma (sagolik tur - det gör förbaskat ont i armen) och vi ska tillsammans med svärmor åka och shoppa loss på matavdelningen inför dopet. Det lär ta sin tid.
På återseende(läsande).
4 kommentarer:
Sandros, var glad att du "bara" fick ont i armen. Jag har ont i hela kroppen och feber! Dumma spruta. Men snart kommer jag.
Puss å kram från Eiras faster
Ja, tänk att båda vi spruträdda har överlevt denna gruvsamma spruta!! Gud va vi är DUKTIGA!!!
Kramar Bodinskan
Hur har det gått idag kära vän?! Kan tänka mig att det var vackert i kyrkan:)Vill så gärna se lite bilder sen!
Kram!
Bodin - Ja, tänk vad duktiga vi är. Helt fantastiskt! Fast jag skulle nog också ha behövt en Tilde som sa att det inte var någon fara! =)
Skicka en kommentar