söndag 27 december 2009

julen 2009


Julen 2009.

Vi kom hem igår efter att ha "haft lite semester" hemma hos Troy och Eiras farmor och farfar. Bästa faster Angelica semestrade också med oss. Första gången vi sov borta och med egna sängkläder (tips från psykolog K att allt ska vara så likt som möjligt - särskilt dofter) gick det lysande. Vi blev så bortskämda att vi till och med fick sova i f&f duxsängar och efter lååånga sovmorgnar var vi alla utvilade (utom stackars farfar som hade ont i ett revben). Julmat och godis så magarna stod i alla möjliga olika hörn. Många skratt och mycket kärlek.

Nåväl. Eiras första julafton. Som hon väntat sov sig igenom. Vi avvaktade lite med att öppna hennes julklappar, men när hon väl vaknat, ätit lite och vi skulle öppna klapparna - somnade hon igen. Jag och N agerade stand in och OJ så många klappar. Massa fina klappar.

.

.
Och vi fick. Ännu fler fina, önskade och mycket användbara klappar.

Vi kom dock fram till att det allra roligaste är när man ser de andras miner, när de öppnar paketen. Vuxenpoäng?

.
.

Klockan 15 tände vi ett ljus för alla änglabarn. Vi skänkte en tanke för alla familjer som har en tom plats vid bordet. Ett ljus för alla saknade. Vi tänkte särskilt på vår älsklingspojk. Troy. Storebror. Du fattas oss!


Idag saknade vi flocken. Vi har ju varit så många. Eira verkade också tycka att det var lite konstigt. Så på eftermiddagen åkte vi dit igen. Och blev bjudna på janssons frestelse. Jag åt trekantskakor. Min favorit.

Natten till inatt sov Eira första natten - helt igenom - i sin säng. Heja! Om det är en återkommande variant återstår att se. Om det inte vore för den ökade risken för psd (ökade risker är vi inga fan av som bekant) skulle jag inte ha något emot att ha hjärtat bredvid mig i sängen. Närheten är underbar. Jag känner att hon känner sig trygg. I början velade vi. Sova bredvid eller inte? Det blev bredvid, för att det var det som hjärtat sa var rätt. Jag ångrar inget. Men om hon nu känner sig trygg att sova själv i egen säng (dock fortfarande bredvid mamma) ska jag inte hindra.


3 kommentarer:

Frida Utter Eriksson sa...

Underbart Sandra! Det låter så härligt allting:-). Vi måste ses snart, men tror inte vi hinner innan nyår! Så vi får nog satsa på att ses 2010:-).

Kram och Gott Nytt År!!!!

A sa...

Jag saknar flocken!

/Eiras faster

Linda sa...

Tack sötaste Eira för julklappen! Det var precis vad jag behövde för mina nappar försvinner jämt ;-)

Puss från Gustav

Hoppas ni haft en fin jul! Trots den starka saknaden. För den finns där den med. Speciellt högtider som denna.

Kram!