bilar ska det va'

Bild lånad från Polarn O. Pyret

Åh, ända sedan jag fick syn på dessa skönheter när Po.Ps kollektion kom ut har jag varit mer än förälskad.

E har en annan klänning i samma modell och jag älskar den. Och mönstret är ju bara så fint.

Goa Gustav hade en tröja i samma mönster när vi hälsade på i helgen och nu såg jag på Agnis blogg att hennes pärlor också fått dem.

Ja, jag sätter väl upp dem på önskelistan här också.

Högst upp ska de vara!

kidelin-paket

Det kom ett paket från kidelin idag (som jag bara måste rekommendera). Hur ofta får man såhär fina inslagningar när man beställer? Snabb leverans och fri frakt (om man handlar över 300). Perfekt!

Jag beställde en "hood-klänning" åt E och en body till D, väldigt fina, lite stora men såsom de växer är de snart ikapp. Kolla in rean!

svischande

Svisch, svisch säger det när dagarna försvinner lika fort som jag hinner blinka. Det är ju så mycket som står på min mentala väntelista, men väldigt lite av det hinns verkligen med.

Denna veckan ska vi försöka komma ned till "Öppis" iallafall ett par gånger. I fredags fick E vara hos F&F en liten stund medan jag och D åkte ned på babysång. En trevlig liten stund som D verkade uppskatta. Lilla fröknen gillar verkligen musik. Lite lustigt, av de sju barnen som var där hette tre av dem Axel. Jag gissar på att det är ett av de populäraste pojknamnen 2011.

Tidigare idag besökte jag bvc för psykologtid (som jag trodde var min sista, men som ändå ska utökas med någon mer - jag har lite svårt att släppa taget). Vi pratade om hur jag ska tänka kring det här med förskolan. Och jag känner mig ännu mer säker nu på att E får stanna hemma med oss. Jag får ont i magen bara av att tänka på att jag ska försöka lämna henne och veta att hon egentligen inte vill. Och det får pusslas och lösa sig i vardagen ändå helt enkelt. Vi börjar med hösten så får vi se sedan. Och efter det känns det lite lugnare i själen. Älskade barn.

kärlekens helg

Å, vi har haft en sådan härlig helg. Den fyllde på mina glädjereserver flera gånger om. Vi har träffat så många fina människor och fått uppleva kärlekens mirakel.

I fredags kom ju min fina systerkusin. Miafian som är gudmor till Eira och som tillsammans med moffa Ida kommer att bli gudmor också till Disa.

På lördagen tog vi det lugnt, ja kanske lite alltför lugnt eftersom det hets och stress att hinna göra sig i ordning. Eira fick åka över till F&F där hon tillbringade natten och hade haft det toppenbra.

Vi hann iallafall till kyrkan och Disa som under sin korta livstid har hunnit med två bröllop och ett dop var så duktig. Det var med stora ögon som hon tittade sig omkring.

Och så fina de var. Min yngsta morbror och hans M.

På kvällen åkte vi vidare till bygdegården för fest. D somande i vagnen och sov trots buller och bång.

Det var otroligt välplanerat, roligt och fint upplagt.

Maten var fantastisk och kvällen ligger varmt i mitt minne.

Jag är säker på att både morfar, mamma och Troysan satt bakom molnen och log gott åt all festlighet!

"Tutta futta Visby tutta bauta mums"

textrad ur en av allsångssångerna som var så rolig att den knappt gick att sjunga

MosterMia & co åkte hem idag på förmiddagen och när E var hämtad från F&F kändes det lite tomt att bara vara hemma. Och efter en liten bilfärd ringde vi fina vännerna, fam B och frågade om vi fick komma över på lite fika. Det fick vi och det slutade med både mat och fika. Och massor av bus förstås.

En och en annan puss och kram hann det bli av våra små stjärnor, även om Gustav nog tyckte att E var lite väl påflugen. Gullungar!

Fina mamma Linda och Gustav busar

bra start

Hej lördag!

Efter att ha varit uppe alldeles för länge kände jag mig rätt tacksam över att den första som vaknade var D, halv åtta.
Nu är det frukost för alla utom mostern, som fortfarande snoozar. Nybakta croissanter känns som en bra start!




Hoppas att ni får en fin dag!

sen kväll

Det blev en sen kväll ikväll också. Min fina syster (kusin) är här inför min morbrors bröllop imorgon. Vi har snicksnackat, ätit gott och haft allmänt trevligt.
Mina naglar är också klara inför festligheter, för en gångs skull.

Men nu är det god natt!

på ett år

För ganska  precis ett år sedan började jag skolan igen, efter ett års studieuppehåll. Då var jag helt ovetande om att jag bara ett par veckor senare skulle planera för ett nytt studieuppehåll.

Ja, runt den här tiden borde också en liten Disa ha flyttat in i min mage.

Jag hade precis gått ned alla graviditetskilon, både efter Troy och Eira.

Det är otroligt ändå, vad som kan hända på bara ett år.

Idag gjorde vi premiär på öppna förskolan.

När jag nämnde det för Eira på förmiddagen bröt hon ihop totalt. Hon hörde bara sista delen och trodde att vi skulle till förskolan.

-Nääääääj, vill inte gå till dagis. VILL INTE!

Så nej, än så länge är vi inte tillbaka.

Det gör helt enkelt för ont för att tvinga henne tillbaka, medan jag ska vara hemma med Disa.

Samtidigt tror jag att det kanske skulle kunna vara bra för oss att vara ifrån varandra en liten stund.

Men mammahjärtat säger ifrån. Båda flickorna får stanna hemma ett tag till.

Iallafall så döpte vi om det och kallar det nu "Öppis", som alla andra.

E tyckte det var jätteroligt och visste inte riktigt vad hon skulle leka med först.

Därefter hann vi med kalas hon sötaste Cilla som fyller år idag.

Tårta och annat gottigt.

PappaN jobbade sent och när han kom hem var nattningen i full gång och för en gångs skull somnade båda flickorna innan halv åtta. OJ, vilket lång kväll vi fick!

tårta

Eira älskar allt som har med matlagning och bakning att göra.

På sistone har vi besökt ganska många butiker som haft modellen ovan och E har knappt velat släppa ifrån sig den.

Jag är ganska säker på att det skulle vara en väldigt glad tjej om det fanns en sådan här tårta på hennes två årskalas!

lilla grodan

Min lilla tokgroda, så mycket jag älskar dig.

Det är en helt fantastisk känsla att få vara din mamma. Och jag är så tacksam att du kom just till oss.

Att få vakna varje morgon och se ditt glada lilla ansikte ger mig ro i själen.

Älskade lilla Disa.

londonpresenter och trevlig fika

Godkväll, kära Ni!

Det känns att det är höst i luften nu. Det känns klarare. Liksom renare. Samtidigt känner jag ett styng av vemod. Sommaren är över. 

På eftermiddagen idag traskade jag och flickorna ned på stan för att möta upp en tjej jag pluggade till uska med, K och hennes lilla dotter O. Vi fikade på trevliga Carl Jularbo caféet som har helt underbart fika och bra miljöer för en liten tjej med spring i benen.

Och ja, innan stanbesöket fick vi påhälsning av F&F som kommit hem från semester i London.

Eira har längtat så mycket och det var en glad tjej som vaknade och insåg att hennes favoriter var här.

Och som vanligt hade det blivit en del "barnshopping". Min svärmor och jag har verkligen lika smak och vi blir så bortskämda med fina presenter jämt.

Den här gången var det bland annat det här som fanns i paketen;

Tuffa "kängor" till Eira, precis sådana som jag letat mig gråhårig efter. Typ. Så underbart fina! Och små "vintertofflor" till Disa. Ljuvliga, visst?

flickorna fick också matschande set i klänningar med tillhörande tröja och strumpisar.

Fina och varma färger till hösten.

över land och hav

"Jag ska följa dig genom eld och vatten
Över land och hav

Jag ska älska dig tills hjärtat slutar slå"

någon annanstans

Motivation.

Liksom bortblåst.

Liksom jag ibland känner mig lite vilse. Som om det är någon annan som lånat mina skor. I verkligheten. Egentligen är jag någon annanstans.

Så många år har gått sedan jag var den lilla flickan. Hon som växte upp alldeles för fort. Hon som tillbringade många gråtande nätter bakom dörrar som inte gick att öppna.

Men jag minns. Jag minns värmen från ängen. Minns lukten av blomster. Minns synen av Rosa som gick ensam i sin glänta. Vi tillbringade en hel del tid tillsammans. Ibland cyklade jag längs stigen, fast jag egentligen inte fick. Bort till sjön med det mörka vattnet. Jag skyndade mig att doppa mig. Ett djupt andetag och sedan under vatten en stund. Bort från allt. 

Den lilla flickan finns där ibland. Kryper fram och påminner mig om någonstans jag inte vill vara.

Motivationen brister.

Det är så mycket jag skulle vilja, men inte orkar.

Inte just nu.

trosutbrott

Den här lilla (hmm) tvåårstrotsen som valsat in i vårt liv är inte att leka med. Definitivt inte. Lika roligt allt kan vara ena sekunden lika hysteriskt orättvist är det i nästa. Jag har upprepade gånger talat om att det hemma hos oss är mamma och pappa som bestämmer. Och säger mamma nej så är det nej nästa sjuttioelva gånger också.

Iallafall så hörde jag E leka med sina dockor;
- Nej Mian, inte görs så. Det är jaaag som bestämmer.

Hurra. Hon har uppfattat budskapet. Eller nåt.





Ett skojigt HMpaket kom idag och där i många nya fina trosor. Därmed avslutade vi dagen med ett smärre utbrott över att mamma tyckte att det räckte att ha ett par trosor på sig. Yep!

röd bakning

Idag är det också bakning på schemat. Dock av den mer...röda varianten. E gillar verkligen presenten från 2 årskalaset.

hjärteströssel

Det blev en innedag för mig och flickorna idag (ja, E fick till sin stora glädje följa med och handla på kvällen) och det är ju inte det lättaste att hålla alla nöjda och glada.

Iallafall så blev det lite bakning.

Min svägerska/barnens faster/Ns syster hade mött upp N vid jobbet för att åka med hem till oss så därför passade det extra bra att ha något att bjuda på.

Äppelrutor och chokladsnitt.

Äppelrutor och chokladsnitt med hjärteströssel

Finaste Angelica

Det här fina kortet fick vi av just A när vi gift oss. Vackert tycker jag.

fru P

En sån här dag är det idag. Flickorna är förkylda. Det är Disas första någonsin och Eiras första sedan maj. D vill inte ligga ned och E har tröttnat på allt här hemma.

Glad nyhet är iallafall brevet från skatteverket. Nu är jag officiellt fru P!

prickig liten vän

På tal om overaller...
Jag har också varit på jakt efter en fleecefodrad overall till D, till kallare dagar framöver. Men jag har inte riktigt hittat någon jag gillar. Vi ligger ju lite fel i årstiden för att ärva just sådana saker. Det började ju närma sig våren när E var lika gammal som D kommer vara i vinter. Hursom. Den här söta overallen fick jag syn på på Lindex hemsida. Me like! Om jag inte minns fel fick jag en 30%kupong från BBpåsen också. Perfekt!

kalasande för småstjärnor

Vilken HÄRLIG dag!

Eftermiddagen tillbringade vi hos och med fina vänner.

Vår föräldragrupp hade 2årskalas.

Helt otroligt att vi nu satt där med ett gäng babbelbubblande småstjärnor, det var ju så nyss de var små knyten som sprattlade på filten i "gula villan".

Mycket lek, bus och fika blev det.

Nu hoppas vi att vi kan få till att ses lite mer under hösten!

Efter kalasande åkte vi till F&F för att äta middag.

Torsdagstacos stod på menyn.

Mätta och glada bar det sedan av hemåt och nattningen tog därför plats i bilen.

Så nu kanske vi kan lyckas kolla över lite foton från bröllopet. Utan att ögonen går i kors.

PS/ Ni som kan se min Facebooksida kan lyssna på fina Ullis som sjunger på bröllopet. Jag förstår inte riktigt hur jag ska få ned klippet till datorn, men gör jag det dyker det upp här med! 

rivstart

Sådärja. Morgonen är rivstartad med ett dopsamtal. Lite ovant för familjen "tröttmössa". Nu går vi ut och busar en liten stund.



- Mobilbloggen

avsky!

Och förresten. Jag avskyr telefonförsäljare. Så till den milda grad att jag till fullo funderade på att avskaffa hemtelefoni (ja, fast nu blev det nix istället). De senaste veckorna har de fullkomligt bombarderat mig med det ena oseriösa erbjudandet efter det andra. Här om dagen fick jag luren påslängd i örat av en bingolottoförsäljare, bara för att jag talade om för honom att vi nu bett om att få bli strukna ur registret fem gånger - utan resultat. Han blev tvärsur. Och jag än värre. Idag mailade jag kundservice. Och jag passade på att tipsa om en urusel försäljare. Ha!


- Mobilbloggen

inte sitta still

För några veckor sedan fick vi nog av att E hela tiden försökte göra svanhopp ifrån sin stol vid matbordet. Ut med hokus pokus och in med tripp trapp. Tjoho tyckte E och satt som ett ljus på stolen. Cirkus tre gånger. Sedan var det nya svanhopp.

Klar fördel är dock att hon nu står stadigt och mycket bättre än på pallen när hon ska vara med och laga mat.

ostabilt

När man äntligen känner att ekonomin börjar bli lite stabil så dyker det alltid upp något oförutsett. En service på bilen till exempel. För 6000! Usch!

utvilad & lady bird

Imorse upplevde jag ett äkta "halleluja moment".

För orsaken till att jag kände mig relativt utvilad när jag vaknade var att klockan var 09.20.

Och bredvid mig låg en sömnig Eira.

Den minsta dottern måste också ha varit trött inatt, för hon vaknade bara och åt klockan 05 för att sedan sova vidare till 10.

Hoppsan!

Efter lunch kom min finaste Carro och hennes yngsta dotter.

Vi babblade oavbrutet och välbehövligt i några timmar innan de bar sig av hem igen.

Och så hade också eftermiddagen passerat.

Jag funderar fortfarande på hur vi ska göra med förskolan.

Jag känner mig helt vilse och vet inte alls nu.

När vi hälsade på förra veckan blev E jätteledsen och ville inte alls gå tillbaka dit.

Nåväl, vi ska göra ett besök till och förhoppningsvis känner jag vad som blir rätt.

Iallafall så är jag i stora shoppingplanerartagen. Jag önskar att vi hade så gott om pengar att jag bara kunde klicka hem allt fint jag hittar, men tyvärr är det inte så.

Förra året hade vi lite billigare varianter av overaller som blev väldigt utslitna och jag sa då att vi till detta året skulle satsa på en i bättre kvalitet.

Så, helst av allt skulle jag vilja köpa MOLO.

Någon med mer erfarenhet kring vinteroveraller?

Molo Polaris Lady Bird

storebror

Redan innan vi blivit gravida igen efter Troy visste jag att jag ville att han skulle vara en "synlig" del av vår familj. Jag ville inte att det skulle "hyschas" om honom. Och jag visste att om vi skulle få syskon skulle jag göra allt i min makt för att syskonen på ett fint och värdefullt sätt skulle få veta att de har en storebror. Den osynliga "broren".

I början, när Eira föddes, var jag mycket noga med att påpeka att hon var en lillasyster. Men ju längre tiden gick desto mer försvann känslan att jag var tvungen att hävda. Eira är visserligen lillasyster, men hon är främst Eira - en egen person - och på sätt och vis är hon ju också störst och äldst. Vi har en ovanlig, annorlunda syskonskara. Nu när Disa är född påpekar vi heller inte hela tiden att hon är lillasyster. Hon är ju en liten människa. Som förtjänar att uppmärksammas för sin person, inte för sin ställning i syskonskaran.

Hemma hos oss finns många foton framme på Troy. Och det i vardagsrummet, det största svartvita, gillade E att titta och peka på när hon var yngre. Vi talade om för henne. Utan att lägga någon särskild vikt vid orden. Att det var hennes storebror. Och vi sade ofta hans namn. Vi har också varit vid graven. Ibland ofta och ibland långt mellan gångerna. Men vi har försökt att göra det till en mysig stund. Det är ok att busa med Troysans saker. Småsystrar brukar busa med sina bröder. Ibland tittar vi i minneslådan och Ts album. Precis som vi tittar i flickornas album finns också ett för honom. Och det faller sig naturligt. E tittar och begrundar. Jag svarar när hon frågar och pekar.

Men det har varit lite konstigt. För hur kan vi vinka till Troysan i himlen, samtidigt som han är under stenen? Och mormor, varför får hon busa med Troy men inte vi. Ibland kan jag se hur det snurrar i ett litet huvud. Med tankar som är alldeles för stora. Men vi har inte gjort så mycket mer än så. För hur kan vi svara, när vi inte ens vet själva? Vi har talat om att Troysan var en sjuk liten bebis som inte kunde stanna hos oss. Och som bor i himlen nu, men som har en sten dit man kan lämna saker. Ibland blåser vi bubblor. Som han och mormor kan busa med. Kanske sparka fotboll.

Senare kanske det kommer en annan dag. Då vi får andra frågor. Större funderingar. Men det tar vi då.

Sommaren 2010

imse vimse - eira style

E har helt plötsligt lärt sig hela "imse vimse spindel" och den går minst sagt på repeat i hennes lilla sångrepertoar. Men att lyckas fånga en hel variant utan avbrott tycks vara en hel vetenskap. Jag vill ändå visa er det här klippet. Underbara lilla liten!
(kolla in "argminen" när N försöker ta hennes smörgås)

vackra ord

Efter nästan 10 år tillsammans är det lätt att ta varandra för givna. I småbarnslivets snurriga tillvaro är det extra svårt att finna tid att visa varandra hur mycket den andre verkligen betyder.

Men sedan jag blev Ns hustru (mihihi, det känns fortfarande lite lustigt att säga och skriva) har N lyckats överraska mig både en och flera gånger. Romantik i form av oväntade saker. Vackra ord på pränt.

Kvällen innan bröllopet fick jag en liten gåva. Ett vackert halsband som sådant.

Men kanske var det främst orden som värmde mitt hjärta.

-"Det är dina två ögonstenar. Och honom du bär i hjärtat.

Och mig. Mig får du på fingret imorgon."

doplördag

Lördagen till ända. Det har varit en fin dag. Dop för finaste lilla Elsa, så fint. Så genomtänkt och personligt. Dopets hölls i grannstaden, vars kyrka jag aldrig besökt. Den var väldigt vacker och mysig.

Många barn var på plats så det var minst sagt fullt ös och E slocknade direkt på väg hem i bilen. Väl hemma fick det bli lite utomhuslek för att göra av med energi, men ändå drog nattningen ut på tiden. Nu sover snart hela resten av familjen och jag ska göra dem sällskap.

Hoppas ni haft en fin lördag. Godnatt, fina Ni! 

Eira testar mammas klackisar.
I sötaste klänningen som "gammelmoffa" sytt och som även bars på bröllopet.

här och nu

Det är så oerhört rofyllt med liten bebis på bröstet. Och jag har så svårt att lägga ned. Fastän det finns 1000 saker att göra.

Men. Just här. Just nu. Den här stunden kommer aldrig tillbaka. Disas andetag är här och nu. Och jag pussar hennes panna. Fyller med kärlek. Tankar mitt eget hjärta. Kärlek som lindrar trasiga hjärtan.




Mina stora kärlekar är på cirkus. Den första någonsin för E. Jag har fått insiderapport. Clowner är tråkigt och hästar är kul. Det lär vara en tjej som sover gott ikväll.

Hoppas ni har en fin fredagkväll!

plask plask

Också den minsta lilla vattenpöl är skojig att plaska i.

babymexx

Åhå, det här med rutiner kommer att ta ett tag, känner jag spontant efter att ha klarat av den tredje förmiddagen på egen hand med tjejerna.

Nu vilar E (måste försöka tidigarelägga det där...) och D har just hittat alla de skojiga figurerna i babygymet. Sprattelfian rymmer dock därifrån hela tiden. Och blir förstås ledsen när hon upptäcker att de är så långt bort. Igen.

Iallafall så har jag precis borstat tänderna och fått på mig kläder. Tvätt och disk undanplockat och det blev visst en liten stund över. Men ja, rutinerna behöver jobbas på.

Som tidigare nämnt blev det inte speciellt mycket shoppat, förutom till barnen.

Och i flera butiker blev det faktiskt inhandlat från ett och samma märke.

En nytillkommen favorit. Mexx.

Jag passade på att köpa kläder till Ds dop. Det känns som att vår familj bestämt att lila är vår färg.

 

Eftersom det tagit ett ganska långt tag sedan jag påbörjade inlägget har nu E vaknat och D somnat. Lunchen ska intas och sedan ska vi få någon kläm på eftermiddagen också. Tråkigt att det regnar.

family love ♥

mirakelgrodan åtta veckor

Tänk att det idag är 8 veckor sedan älskade lilla mirakelgrodan kom till världen.

Den lilla tjejen med de nyfikna ögonen och ett kiknande skratt.

Den lilla sociala människan som absolut inte kan sova om det ringer i telefonen eller på dörren.

Goa lilla Disa som alltid skrattar åt farfar.

Jag älskar dig min lilla stjärna.

ljus och carpe diem

En fin dag avslutas med tända ljus och filt i soffan.

Den fina lyktan fick vi av söta Ullis i bröllopspresent. Det riktigt skvätte lycka om mig när jag öppnade paketet. Samma lykta har jag nämligen trånat efter under en lång lång tid.

Jag och flickorna tillbringade eftermiddagen i lilla grannstaden med våra fina vänner ("Stoja AlvaMattsson", som E säger). Vi besökte hembygdsgården som var ett mysigt litet ställe med fina lekmöjligheter för barnen. På lördag ses vi igen, familjerna, då det är dop för underbara lilla strålen Elsa.

paradis och tacopaj

En överlycklig E mötte oss idag hos F&F. Farfarn hade klättrat upp på vinden för att hämta med massor av leksaker. Paradiset med andra ord.

Dagens middag stod E och pappaN för. Tacopaj. Tyvärr verkar det som om E inte gillar paj, tredje gången hon vägrar nu.

Själv har jag ont i magen igen. Samma ont som jag haft efter förlossningen, men idag så ihärdigt att jag till och med tagit värktabletter. Vilket jag väldigt sällan gör. Aj, aj!

"åka mera karusell"

Eira äääälskar karuseller. "Åka mera".

Det är inte klokt att det redan är augusti, en vecka in. Om två månader fyller E två år. Och om en och en halv månad ska vi ha dop för D.

Allt som känts så långt bort är helt plötsligt väldigt nära.

Ns semester är slut och på måndag börjar vardagen igen. Konstigt.

Samtidigt kan det vara bra att komma i rutiner igen.

Jag har fortfarande inte bestämt hur det ska bli med förskola för E.

Det som gör att jag tvekar är bland annat alla infektioner som jag vet att vi får dras med om E börjar igen. Under sommaren har vi inte behövt mediciner alls.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos farmorn och farfarn. Vi åt god mat och hade trevligt. När det var dags att åka hem ville E hellre sova i sin sköna säng hos f&f.

Ja, hon tyckte att vi kunde åka och hälsa på Lilleba (vår BM - haha).

E har redan övernattningssaker på plats så hon fick stanna kvar.

E sover ju (oftast) hela nätterna så i det fallet gör det inte så stor skillnad, men något i luften känns tomt. Det är någon som saknas. Min älskade stora lilla liten.

Hoppas att ni haft en fin dag!

en vecka senare - så var det

Det har snart gått en vecka sedan vi stod där i kyrkan. Vilken dag det var!

För cirka ett och ett halvt år sedan bestämde jag och N oss för att vi skulle gifta oss (något som tagit mig många år av "tjat") och datumet skulle bli 111111. För ett år sedan bokade jag kyrka och vår präst. Planeringen tog fart. Sång. Blommor. Mat. Gästlista. Och så blev vi gravida. Planer för att ha dop samtidigt byggdes upp. Liksom förväntningarna. Liksom kraven. Liksom pressen. Jag är ingen planeringsmänniska (inte när det kommer till sådana här tillställningar iallafall). Och N gillar det än mindre. När jag var liten drömde jag om ett stort bröllop där alla människor var glada och där för mig och min prins. Ett bröllop där min pappa skulle leda mig fram. Men livet blir inte alltid som i drömmen. Både på gott och ont. Någon pappa kommer nog aldrig att leda mig fram och att samla glada människor tycktes inte bli helt lätt. Efter Troy har vi dessutom ådragit oss svårigheter av att umgås i för stora sällskap. En vaken natt bestämde vi oss. Inget stort bröllop. Bara ett litet. Ett hemligt. Bara för oss. För kärleks skull.

Bara någon dag senare ringde vår präst och meddelade att han skulle byta församling, men eftersom han lovat, ändå skulle viga oss i november. Jag frågade om han möjligtvis skulle ha tid under sommaren istället. Det hade han.

Planeringen inför bröllopet var redan påbörjad. Det enda svåra var egentligen att hitta en klänning. Inte helt lätt att prova, höggravid. Det gjorde jag inte heller. Bara tre veckor innan bröllopet var klänningen på plats hemma och med hjälp av "gammelmoffa" blev den perfekt.

Det var få personer som visste om våra planer. Jag samlade ihop ett "crew" med några av mina äldsta och bästa vänner för att hålla mig sällskap på bröllopsdagsmorgonen och för att göra mig i ordning. Utöver dem var det endast vår närmsta familj (svärföräldrar, svägerska, Ns farmor, min mormor och morbror) som visste om och var närvarande under vigselceremonin.

Min bästa Ullis sjöng vackrare än vackrast "Kärleksvisan" (om jag får ska jag lägga upp klippet så småningom, så att ni får höra). Som utgångsmusik valde vi att göra det personligt med I'm yours (den låt som vi kallas Troysans låt, eftersom vi spelade den så mycket under graviditeten). Bästa C läste texter och hela vigselakten kändes väldigt intim och varm. Det gör mig varm att det blev som vi ville.

Mina tjejer och jag skålar medan vi äter lunch precis innan det är dags att ge sig av för fotografering.
Och nedan, förutom jag själv, mina tjejer - Cilla, Ullis, Carro & Ida.

När vi kom hem fick vi en överraskning. Bästa tjejerna hade piffat i sovrummet och där väntade också fina presenter.

I en presentkorg låg det bland annat fina champagneglas.

Hemma hos svärmor och svärfar (där vi åt tårta på kvällen) hade någon målat på marken.
Tårtan var helt fantastisk. Chokladbottnar med jordgubbsmousse.

Älskade.

En annan dag ska jag visa er andra fina presenter vi också haft den äran att få. Åter igen, jag är så tacksam för att jag kan minnas dagen med sådan glädje och stolthet.