någon annanstans

Motivation.

Liksom bortblåst.

Liksom jag ibland känner mig lite vilse. Som om det är någon annan som lånat mina skor. I verkligheten. Egentligen är jag någon annanstans.

Så många år har gått sedan jag var den lilla flickan. Hon som växte upp alldeles för fort. Hon som tillbringade många gråtande nätter bakom dörrar som inte gick att öppna.

Men jag minns. Jag minns värmen från ängen. Minns lukten av blomster. Minns synen av Rosa som gick ensam i sin glänta. Vi tillbringade en hel del tid tillsammans. Ibland cyklade jag längs stigen, fast jag egentligen inte fick. Bort till sjön med det mörka vattnet. Jag skyndade mig att doppa mig. Ett djupt andetag och sedan under vatten en stund. Bort från allt. 

Den lilla flickan finns där ibland. Kryper fram och påminner mig om någonstans jag inte vill vara.

Motivationen brister.

Det är så mycket jag skulle vilja, men inte orkar.

Inte just nu.