aldrig bra, men fint

Äntligen har vi fått dit stenarna runt rabattkanten vid Troys grav.

Lite mer planeteringar blev det och nu känns det fint att vara där.

Det känns inte bra. Aldrig bra. Men fint.

Älskade lille pojken min, idag finns du på min axel. Jag känner det.

Lilla liten känner det också.

Jag tror ni har ett hemligt språk.

Som jag inte förstår, bara kan känna.

Snart blir det besök till BM och sedan festplanering.

Hoppas på en lugn kväll.

Hurra, hurra, hurra

"Det är ingen vanlig dag idag, nej det är Sandras födelsedag. HURRA HURRA HURRA!"

Dagen kunde inte börja bättre än med en sjungande älskling med tända ljus, paket, morgontidningen på bricka och en älskad Lilla liten sparkandes i takt i magen.

Den bästa dagen på länge.

När jag kom upp imorse såg jag dessutom att vår fina orkidé har slagit uti blom. Som jag har väntat. De som känner oss väl vet att det är en enorm prestation av oss, som nästan bara har konstgjorda växter hemma, att hålla en sådan växt vid liv ett helt år. Nu är den full i knopp och en stor vacker blomma pryder vårt vardagsrumsfönster - på min födelsedag.

bebisuppdatering

Enligt Mammapraktikan (av Leni Söderberg) befinner vi oss nu i bebisvecka 22, graviditetsvecka 24 och med andra ord v. 23+4.

.

Bebisens vikt uppskattas vara runt 530 gram och längden runt 21 cm. Bebisens balansorgan i innerörat har utvecklats och nått vuxenstorlek. Det går att känna hur bebisen vrider och vänder på sig i magen och bebis vet vad som är upp och ned.

.

Ja nog är det vändningar allt. Sedan min lilla orosdip tidigare i veckan har Lilla liten varit otroligt rörlig.

Jag njuter av varenda liten buff och älskar denna lilla varelse mer och mer för varje dag som går.

Diskussioner angående hur och om vi ska göra 3D/4D ultraljud har återigen väckts här hemma på berget. Vi får se om vi kan komma fram till något definitivt i den frågan.

Heja Sverige

Sveriges nationaldag och som en självklarhet slår duggregnet i backen. Sveriges nationalväder.
Dagen har tillbringats i lugnt tempo. N jobbar nu natt och det är första natten på ett år som jag sover själv - hemma. Man skulle ju kunna tro att det är värre att sova själv - på jobbet. Men jag måste nog säga att jag om något föredrar det. Här hemma är det nu tomt och ödsligt. Så tomt och ödsligt att jag till och med överväger att sätta mig in i fotbollen som skvalar i bakgrunden. Heja Sverige.

Fyra sanningar om mig själv - en utmaning

Fyra sanningar om mig själv.

1. Jag är stark & envis

2. Jag analyserar allt (ibland lite för mycket)

3. Jag har otroligt lätt att få dåligt samvete

4. Jag är ambitiös



Fyra saker jag gjort idag.

1. Läst

2. Storhandlat

3. Buffat på magen

4. Köpt födelsedagspresenter åt familjen Salomonsson





Fyra saker jag har på mig just nu.

1. Förlovningsringen

2. Svarta mamma leggings och svart långskjorta

3. Mitt själar säger aldrig farväl-halsband

4. Min magbola (pingla som hänger mot magen)



Fyra saker jag älskar.

1. Niclas

2. Mina barn

3. Mina nära och kära (familj och sanna vänner)

4. Att dansa


Jag blev utmanad av Linda och jag i min tur utmanar Charlotte, Veronica, Elin & Karin. Hoppas att ni har tid och lust.

stillhet

Dagen igår blev som jag tänkt. I stillhetens tecken. Det kom ett paket med posten - med böcker jag faktiskt vill läsa. Och läsa gjorde jag. Jag har en tendens att streckläsa, vilket leder till att jag ignorerar allt annat runt omkring mig. Första boken är sedan några timmar utläst och den bekanta tomheten har infunnit sig. Som att säga adjö till en gammal vän. Vännen i denna bok var Becky och boken heter Shopaholic and baby. Jag började läsa böckerna i Thailand och har med stort nöje följt hela serien. Lättläst, lättsmält, lättroat. Jag läser dem helst också på engelska eftersom jag ofta tycker svenska översättningar missar poängen.

Jag har också börjat med Lilla litens bok. Jag vill inte stressa fram något och därför tar det lite tid. Jag låter tiden gå.

Lilla liten kom för övrigt igång ordentligt igår på eftermiddagen. N fick gensvar på sina buffar och det lugnade mig ordentligt. Idag är det ännu lite bättre och jag hoppas att det fortsätter så.

Oro - vik hädan!

besvärliga känsla

Känslan finns kvar. Det är tungt. Jag ska ta hand om den idag. Vårda mina känslor.

Egentligen finns ingen realistisk anledning till oro. BM-besöket gick bra. Lämnade urinprov och trots att hjärtinfarkten kändes sekunder bort fanns inget fostervatten i. Inte heller något fel på blodsockervärdet eller blodvärdet. Blodvärdet hade faktiskt till och med blivit bättre. Inte helt godkänt, men närmre bra än dåligt. Inte heller blodtrycket kan sägas något illa om. Lilla liten kom igång och sparkade en vända på BM och hjärtslagen var på 148. Allt bra, med andra ord. Ändå...

Besök hos psykolog K också. Vi fortsatte behandlingen. Den sista före hennes semester. Vi bearbetade svåra minnen. En liten pojke på kall säng med många många sladdar. En liten pojke som gnyr efter sin mamma och pappa. En mamma och pappa som inte förstår att detta inte kommer gå vägen, som hoppas in i det sista. Som tror att allt är en dröm.

Det är inget inplanerat idag. Kalendern är tom. Det blåser ute och jag tänker tillbringa dagen inomhus. Vårdande.

det sista jag minns

Sist jag minns att det var en månad var det juli. Året var 2008. Helt plötsligt står vi i omringade av nyutslagna blommor och grönt gräs. Det har snart gått ett år. Svårt att förstå.

Igår träffade jag läkaren på familjecentrum. Vet inte vad jag förväntat mig, men kanske blev jag lite besviken på hennes inställning. Hon sjukskrev mig iallafall. Heltid. Jag vet inte hur det känns. Kanske kan det vara lugnt ett tag nu. Försäkringskassan ska godkänna sjukskrivningen först. Jag avvaktar. Tar inte ut något i förskott, men försöker njuta av dagarna så gott jag kan.

Lilla liten var oroväckande lugn igår. Jag har blivit bortskämd att känna mycket kraftiga rörelser flera gånger om dagen. Och när mönstret är avvikande kommer paniken smygande. Inga realistiska tankar kan knuffa undan den oro som smygandes helt plötsligt slår ner som en blixt. Natten var till stor del utan sömn. Flashbacks. Men lilla liten vaknade imorse. Kanske inte lika intensivt som vanligt. Men jag hoppas att ett BM-besök i eftermiddag ska lugna mig. Hoppas.

Mammas dag

Det är min dag idag.

Min och många andras.

Mammornas dag.

Det har varit en fin dag.

Från mina barn fanns en underbar liten present, som väntade på mig när jag kom hem från jobbet imorse.

Presenten - gestaltande två små barn har tagit plats i min fina samling av Willow Tree figurer.

Kvartetten symboliserar något vackert.

Frihet.

Saknad.

Längtan.

Kärlek.

Det är mammornas dag idag.

.

Troy - Lilla liten.

Det är ni som gjort mig till den jag är.

Jag älskar er.

Har jag blivit en bitch?

Med en helg fylld av diverse äventyr är det nu snart slut på helgen och jag och N ska mysa i soffan med två hyrda blu-rayfilmer (jag har fortfarande inte helt insett det underbara med blu-ray, ser väl ut ungefär som dvd;-)). Men medan jag ändå sitter här ska jag med förfäran (?) berätta om min nya sida, bitchen!

Vid tre olika tillfällen under denna helg har jag således blivit kallad bitch. Något som inte direkt tillhör vanligheterna. Iallafall inte så att jag hör det. Vid två av tillfällena handlade det om att försvara en person som inte själv kan tala för sig och då jag ser det som min skyldighet står jag fullt och fast för mina ord och handlingar, även om jag kanske inte själv tycker att det kan bitchklassas.

Den tredje gången var här alldeles nyligen och jag har fortfarande inte 'pulsat ned'. Jag känner fortfarande av adrenalinkicken.

Det börjar alltså med att N för några dagar sedan råkar ringa upp en släkting. Endast en halv signal, vilket medför att N inte tror att det hunnit ringa på andra sidan linjen. Idag ringer fästmön till denna släkting och frågar vem (svordom) jag är och varför jag ringt. Jag förklarar, på ett mycket civiliserat sätt, vilka vi är och att det uppstått ett misstag. Då det är första gången jag pratar med denna släktings fästmö, försöker jag få igång en konversation. Bruden verkar dock tycka att jag är irriterande och slänger på luren i örat. Jag blir mycket upprörd, men behärskar mig och försöker släppa det. En liten stund senare får vi detta meddelande och ja det är sant.

"Kan du förklara nu vem du e.vem fan n e. Vadå sambo.hajjar noll.! O ja,jag e a's tjej.! vad fan ringer ni mej för. . . O låt inte så fruktansvärt kaxig.fan tror du att du e.?!"

Hrrrm. Vad säger man om detta? Av språket att döma är det här någon slags förvuxen fjortis, som har alldeles för lite att göra.

Efter ett sådant meddelande får jag dock lite svårt att behärska mig och jag försöker att ringa upp och förklara mig återigen. Då får jag detta meddelande;

"Pallar inte snacka me nån som har dryg attityd. skicka mess istället e du snäll. . ."

Jag fullkomligt spottade omkring mig när jag ringde upp denna stackars släkting (som förövrigt inte har något att göra med denna "kontrovers") som råkar vara sambo med tjejen, förklarar händelseförloppet och säger åt honom att ringa och tala henne till rätta. Eftersom hon inte verkade tro på mig när jag förklarade vilken relation jag och släktingen har bad jag honom förklara på ett tydligare sätt (något jag tydligen inte lyckats med). Han lovade att försöka.

Sedan dess har det varit tyst. Väldigt tyst.

Jag har lugnat ned mig lite. Även om jag känner att det bubblar under ytan. Imorgon kommer jag troligtvis le åt händelsen.

Och om detta gör mig till en bitch, håller jag gladeligen med.

festival

Det är festival i stan. Människor överallt. Sorlet letar sig upp mellan husen och när jag sitter på balkongen kan jag riktigt känna stämningen. Vi bor i en liten stad där inte mycket händer annars, men en gång om året blommar allt och alla upp.

.

Jag väljer att inte vara en del av det. Under min vilda tonårstid var detta den bästa helgen på hela året. Nu är den för mig inte mer än någon annan. Förutom dofter av sockervadd och brända mandlar. Ljudet av skrattande skrikande barn i karuseller. Och förutom alla chockade miner "Ska du inte ut?". Det är ju folkfest och i det närmaste skandal om man väljer att stanna hemma. Men jag väljer. Soffan. Lilla litens sparkar. Närhet. Hemma.

.

Den första lediga dagen har annars tuffat förbi. Hade storslagna planer på att putsa alla fönster i lägenheten. Pyttsan. Jag orkade ett. Rygg och fogar sade skarpt ifrån. Men ett är bättre än inget. Jag fortsätter en annan dag. Det fanns annat att göra. Tvätt, disk, sortering av milshöga pappershögar. Emellanåt tog jag paus på balkongen. Där har jag utsikt över vårt fina vattentorn. Det var bara någon dag sedan jag upptäckte hur vackert det faktiskt är. Jag har också haft sällskap av gubben i huset bredvid. Spelandes dragspel. "Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng..." Leende vinkade jag lite ibland - som för att bekräfta att jag hörde. Men om sanningen ska fram hade jag hörlurar i öronen, där Roslund och Hellströms tredje bok ljöd. Dragspelandet hördes på långt långt håll...

sista dagen och imorgon öppnas nya dörrar

Ett inlägg värt att fira.

Idag var min sista dag på den tredje terminen.

Det var den sista dagen (hoppas) i denna klass Distans VT08001.

Egentligen avslutas inte kursen förrän imorgon, men idag skickades det sista arbetet in.

Förutom detta faktum - att jag faktiskt har klarat av halva utbildningen "avgår" jag med flaggan i topp.

Jag gör en hole-in-one.

Jag gör en slam dunk.

Jag slår på stort.

Jag kammar hem hela priset.

Jag går och skaffar mig ett VG på "Sjuksköterskan som pedagog".

Och det känns helt underbart!

.

.

Än så länge känns det bara bra, men jag kan tänka mig att jag kommer att känna ett styng av avundsjuka när en ny termin tar form i höst och jag inte kommer vara en del av den.

Vad som väntar mig är ju något ännu bättre. Ett levande underbart barn (hoppas) och det är inget jag för allt i världen vill missa.

Och kanske blir det bra för mig med ett uppehåll.

Att börja på nytt.

Någon annanstans.

Nya perspektiv.