besvärliga känsla

Känslan finns kvar. Det är tungt. Jag ska ta hand om den idag. Vårda mina känslor.

Egentligen finns ingen realistisk anledning till oro. BM-besöket gick bra. Lämnade urinprov och trots att hjärtinfarkten kändes sekunder bort fanns inget fostervatten i. Inte heller något fel på blodsockervärdet eller blodvärdet. Blodvärdet hade faktiskt till och med blivit bättre. Inte helt godkänt, men närmre bra än dåligt. Inte heller blodtrycket kan sägas något illa om. Lilla liten kom igång och sparkade en vända på BM och hjärtslagen var på 148. Allt bra, med andra ord. Ändå...

Besök hos psykolog K också. Vi fortsatte behandlingen. Den sista före hennes semester. Vi bearbetade svåra minnen. En liten pojke på kall säng med många många sladdar. En liten pojke som gnyr efter sin mamma och pappa. En mamma och pappa som inte förstår att detta inte kommer gå vägen, som hoppas in i det sista. Som tror att allt är en dröm.

Det är inget inplanerat idag. Kalendern är tom. Det blåser ute och jag tänker tillbringa dagen inomhus. Vårdande.