Har jag blivit en bitch?

Med en helg fylld av diverse äventyr är det nu snart slut på helgen och jag och N ska mysa i soffan med två hyrda blu-rayfilmer (jag har fortfarande inte helt insett det underbara med blu-ray, ser väl ut ungefär som dvd;-)). Men medan jag ändå sitter här ska jag med förfäran (?) berätta om min nya sida, bitchen!

Vid tre olika tillfällen under denna helg har jag således blivit kallad bitch. Något som inte direkt tillhör vanligheterna. Iallafall inte så att jag hör det. Vid två av tillfällena handlade det om att försvara en person som inte själv kan tala för sig och då jag ser det som min skyldighet står jag fullt och fast för mina ord och handlingar, även om jag kanske inte själv tycker att det kan bitchklassas.

Den tredje gången var här alldeles nyligen och jag har fortfarande inte 'pulsat ned'. Jag känner fortfarande av adrenalinkicken.

Det börjar alltså med att N för några dagar sedan råkar ringa upp en släkting. Endast en halv signal, vilket medför att N inte tror att det hunnit ringa på andra sidan linjen. Idag ringer fästmön till denna släkting och frågar vem (svordom) jag är och varför jag ringt. Jag förklarar, på ett mycket civiliserat sätt, vilka vi är och att det uppstått ett misstag. Då det är första gången jag pratar med denna släktings fästmö, försöker jag få igång en konversation. Bruden verkar dock tycka att jag är irriterande och slänger på luren i örat. Jag blir mycket upprörd, men behärskar mig och försöker släppa det. En liten stund senare får vi detta meddelande och ja det är sant.

"Kan du förklara nu vem du e.vem fan n e. Vadå sambo.hajjar noll.! O ja,jag e a's tjej.! vad fan ringer ni mej för. . . O låt inte så fruktansvärt kaxig.fan tror du att du e.?!"

Hrrrm. Vad säger man om detta? Av språket att döma är det här någon slags förvuxen fjortis, som har alldeles för lite att göra.

Efter ett sådant meddelande får jag dock lite svårt att behärska mig och jag försöker att ringa upp och förklara mig återigen. Då får jag detta meddelande;

"Pallar inte snacka me nån som har dryg attityd. skicka mess istället e du snäll. . ."

Jag fullkomligt spottade omkring mig när jag ringde upp denna stackars släkting (som förövrigt inte har något att göra med denna "kontrovers") som råkar vara sambo med tjejen, förklarar händelseförloppet och säger åt honom att ringa och tala henne till rätta. Eftersom hon inte verkade tro på mig när jag förklarade vilken relation jag och släktingen har bad jag honom förklara på ett tydligare sätt (något jag tydligen inte lyckats med). Han lovade att försöka.

Sedan dess har det varit tyst. Väldigt tyst.

Jag har lugnat ned mig lite. Även om jag känner att det bubblar under ytan. Imorgon kommer jag troligtvis le åt händelsen.

Och om detta gör mig till en bitch, håller jag gladeligen med.