blåa blommor

Blåa blommor hos min älskade lille pojk!

soligt

Och april slutar lika ljuvligt som dagarna varit de senaste veckorna. Strålande sol! Hoppas det lyser också för er, oavsett om det är vädret eller små glimtar i hjärtat.

Vi har en hel del planer för dagen. Kanske i mesta laget med tanke på att jag redan nu på morgonen känner av värken. Vi får se var dagen bär oss. Älskade T ska iallafall få lite blomster planterat.

Önskar er en fin valborgsmässoafton!

kökshjälp

E älskar att vara med i köket.

Såhär kan det se ut när liten själv varit med och bestämt hur det ska vara.

Dockan Tina diskar "teekpannan" och kaninen har "glasooon" på sig.

Själv höll hon till i diskvattnet och vattnade bänken bredvid.

Underbar! ♥

något har hänt

Något har hänt med fogarna. Helt plötsligt kan jag inte stödja på benen. På höger sida är något i kläm och så fort jag står eller går blir jag svimfärdig. Köra bilen hem blev en pärs och liten, trött älskling som bara vill bäras har inte gjort saken bättre. Vad hände?

Är det här kroppens sätt att säga stopp?

Och hur ska det här gå...

virriga mamman byter vecka

Nog går veckorna fort allt. Helt plötsligt närmar vi oss den stora nedräkningen.

Nästa vecka är det en månad kvar till beräknad födelse. En månad!

Jag har sannerligen haft lite svårt att komma ihåg vilken vecka det är vi bytit till, men för någon vecka sedan hittade jag en app (Liberos "Pregnancy Calendar") till mobilen som gjort att jag kan tjuvkika lite när jag glömmer bort mig (av naturliga skäl glömmer jag inte längre att jag är gravid...hmm... men just vilken vecka det är byte till är svårt för virriga mamman).

Och såhär står det om vecka 35 (34+);

"Barnets hjärta slår cirka 120-160 slag i minuten.

Nu börjar det bli trångt och därför håller sig barnet mer stilla än tidigare.

Dessutom har ditt barn kanske vänt sig så att huvudet pekar nedåt, redo för förlossningen.

Som om det inte vore nog så lägger barnet på sig mellan 25 och 30 gram per dag.

Hon eller han har inte lika mycket plats som tidigare."

Jag skulle inte vilja påstå att det är överdrivet lugnt där inne.

Det trängs och stångas mer eller mindre hela tiden.

Nytt för denna graviditet är också ett slags "knäppljud" som hörs på utsidan.

Ingen av de andra barnen har gjort något som hörts så tydligt.

Vad det är vet jag inte riktigt.

Men pappa sjukgymnast säger att det förmodligen är bebisens leder som knäpper.

Ja, det låter så iallafall.

prinsesslikt

Såhär fint sover nu lilla liten.

Sängen är en gammal utdragssäng som just nu är lika lång som en spjälsäng,

alltså perfekt att ha som första säng efter spjälsäng.

nya skor

Åh vad skönt det är att det redan är onsdag. En dag kvar i skolan. På fredag bär det av till Falun och sedan är det välbehövlig helg.

Dagens föreläsning var minst lika långtråkig som tidigare.

Jag fungerar inte så bra i skolbänken helt enkelt.

Mycket bättre trivs jag hemma med mina böcker. Och seminarier. Då lär jag mig.

Idag blev det dock halvdag i skolan och sedan bar det av hemåt för c-uppsatsfix på skype.

Ja, trots att opponeringen är över önskar vi naturligtvis det högsta betyget och för det krävdes lite småändringar. Där är vi nu.

I den större staden passade jag på att åka till Skopunkten för att byta ett par sandaler till E. Vi köpte ett par i helgen som visade sig vara trasiga när vi kom hem. Nu har vi ett par hela i våra ägor, så nu är vi redo för sol och värme.

De rosa från Skopunkten och Pumaskorna är en present från farmor & farfar.

gnäll

Kurstart nr2 på bara några veckor är avklarad. Däremellan har också c-uppsatsen och helgens tenta klarats av. Pjuh, det börjar kännas på nu. Jag är mer eller mindre slutkörd. Idag kom jag också ihåg varför distansstudier passar mig bäst - jag är verkligen inte förtjust alls i föreläsningar, det är hemskt tråkigt! Denna vecka blir en pärs.

Tack och lov är detta endast en tvåveckorskurs så även om det är intensivt finns det ljus i tunneln.

Så. Färdiggnällt!

påsk 2011

Så var påsken snart passerad.

Trots att vi dragits med allehanda sjukor har vi haft en fin påsk.

E har ätit slut på sin penicillinkur är nu en helt annan tjej.

Till middag idag bad hon om mer mat, vilket inte inträffat på mycket länge.

Så påskafton började som sig bör med letande efter påskägg.

I Es ägg fanns såpbubblor, en pixibok och halsband & armband.

PappaN fick också ägg och i hans fanns trisslotter (det hände plötsligt inte...), en ny kedja till hans halsband och en daim.

Påsklunch intogs hos mina svärföräldrar dit också Ns farbror med familj tagit sig.

Det blev en fantastiskt trevlig eftermiddag med många goda skratt.



Min älskade lilla påskgumma.



E och faster blåser bubblor.



Kvällen blev lång innan jag och N begav oss hemåt. Ja, själva dessutom.

E sov kvar hos farmorn och farfarn.

En första provsovning inför att jag och N ska välkomna litet syskon till världen.

Det är mest jag som nojat. Oroat mig för att hon ska behöva vakna och inte ha sin mamma eller pappa i närheten. Inte för att jag tror att hon skulle ha det sämre hos f&f, utan för mitt eget samvete i att tänka mig att hon inte ska ha oss nära.

Nåväl.

Det gick bra.

Kanske hinner vi med en till provsovning.

För mammans skull.

Som vanligt innebär en högtid extra påtaglig saknad.
Små saker får mig att bryta ihop, utan vidare.
För han är inte här.
Och när E pekar mot himlen och säger att Troysan sover och ropar "Sooov gooott",
då rämnar världen för mig.
Mina älskade små barn.
Om jag bara fick hålla er i min famn.

Alltid i mitt hjärta.
Själar säger aldrig farväl.

önskan om fin påsk

Jag önskar er en fin påsk!

Vi tillbringar den hos svärföräldrarna med god mat och trevligt sällskap av släkten.

I Es påskägg från farmor och farfar fanns en "portabel" spis med tillbehör - gissa om den blev poppis!

utan dig

Den tredje.

Den tredje påsken utan dig.

Älskade lille pojken min, alltid är du i mina tankar.

pyssel

Egentligen har jag en tenta att skriva, men idag tänker jag vara ledig!

Eira och jag har pysslat och snart ska vi äta lunch hos mormis.

Hoppas ni har en fin dag!

det är över nu...

Så, äntligen är opponeringen över och vi firar på kåren (studenter som vi är). Egentligen borde vi fira med champagne så bra som det gick. Vi kan nog till och med tänka oss det högsta betyget enligt examinatorn. Oj! Då känns allt slit helt plötsligt som bortblåst! Vilken underbar dag det blev!





Och ja, påsarna under ögonen kan ni väl försöka bortse ifrån. De måste sitta stenhårt av flera nätter med minimal sömn. Lyckligtvis gav natten som var ett par timmar iaf och bäst av allt är att vi fått tillbaka vår tjej idag. Full fart som vanligt! Heja kåvepenin, adrenalin och alvedon!

akutbesök

Inget blir som tänkt. Vilken kväll.

Vi har tillbringat den på akuten.

Liten febrig älskling, vars temp inte ville gå under 40 grader (och knappt orkade titta upp på oss), visade sig

både behöva inhalera (dålig syresättning) och ha öroninflammation.

Nu är vi på hemmaplan igen och hoppas innerligt att

febern vill sjunka någongång och att vi alla får lite sömn inatt.

Imorgon behöver jag all tummhållning jag kan få, då är det opponering för hela slanten.

blänk i ögonvrån

Liten har feber, igen.

Vi som trodde att vardagen skulle vara igång imorgon.

E har inte haft feber så ofta och nu gör det verkligen ont i mammahjärtat när hon huttrar och blänker i ögonen.

Imorgon blir vår första VAB-dag. Tidigare har vi lyckats pussla, men imorgon måste jag verkligen till skolan så pappaN får bli hemma.

Och så hoppas vi på kurering till påsk.

solens värmande strålar

Vi hade en helmysig helg (ja, med undantag för sjukan som bröt ut). Mycket tid utomhus till Es stora glädje där hon bland annat fick inviga sin nya cykel. Jag imponerades över hur hon behärskade tramporna - någon har visst tränat på förskolan.

Jag känner att jag samlar på mig energi. Sakta men säkert sjunker det in att en förlossning närmar sig.

Just idag ligger det nära i medvetandet när en av mina fina vänner befinner sig just där.

Det är pirrigt och mina tankar finns allt som oftast hos henne.

Iallafall så fungerar solen läkande på mig. Tar hand om det onda som gror i dunkel.

Värmer.

Dagar som dessa.

Lilla älskade liten, så stor du har blivit.

oro i hjärtat

Idag mår vi mycket bättre - tack och lov!

Det måste ha varit något vi fått i oss. En stark misstanke är thaimat. Men man vet ju aldrig.

E åt frukost imorse och utan att ropa det minsta hej än, hoppas jag att även hon är återställd snart, det är mest de besvärliga luftrören som ställer till problem.

Det känns lite oroligt i hjärtat att TUL:et blev inställt. Eftersom jag skjutit det på tre veckor är det ju redan länge sedan vi var där och att jag sedan börjar ny, hysteriskt intensiv, kurs nästa vecka gör att tiden inte blev förrän nästa fredag.

Jag försöker verkligen att lyssna till mig själv och att tro på livet. Men ibland är det svårt.

Att bebis är mycket livlig och allt som oftast borrar med alla kroppsdelar åt varenda håll och kant hjälper oftast, men så vet jag ju också hur snabbt det kan vända. Då är det svårt att välja att se det ljusa.

Jag vet hur snabbt det kan gå.

Iallafall så känns det ok just precis nu och den känslan tar jag vara på.

Jag har bland annat passat på att tjuvkika i babyboxen som vi hämtade ut för någon vecka sedan.

dammat av

Jaha, hela familjens utflykt till Falun för TUL blev inte det minsta av. Istället har vi dammat av en magsjuka här hemma (ja, eller om det är någon slags matförgiftning). E har klarat sig från den åkomman, men är fortfarande lite hängig och matvägrar sedan i fredags (med några små undantag). Istället är det jag och N sprungit om varandra hela natten.

Jag känner att jag behöver ha all tur på min sida nu. I veckan ska jag ju gå upp med c-uppsatsen. Måtte jag bara bli frisk.

utefix och vill inte

Underbart väder betyder utefix, bland annat biltvätt. Jag är nöjd så länge jag får titta på!



Underbart väder innebär också grill och äta utomhus, härligt. Mindre härligt är en "o-pigg" lilla liten som "vill inte" om allt. Förhoppningsvis är det sviter efter sprutan, men någon vis som vet om 1,5 årssprutan kan utlösa en hel förkylning?

nu har det börjat

Helgen har startat och "myset" därmed. På menyn stod tacopaj och till efterrätt finns en trevlig godisskål. I helgen ska vi göra bara ingenting - härligt! E fick en present här om dagen och om vädret är bra imorgon ska hon få inviga den.







Ha en fortsatt trevlig kväll!

fira kortet

Och precis just nu kom jag på att jag ju faktiskt har något att fira.

Just idag har jag faktiskt haft körkort i sex år.

Här om dagen blev jag stoppad av polisen för körtkort- och blåskontroll. Det var tredje gången i år och faktiskt den nionde gången, allt som allt.

Undrar om det är något slags rekord.

Kanske finns det en skvätt glass i frysen. För något måste jag väl ändå fira med?!

underbara dag

Jag känner mig sådär sprittande glad idag. Trött, men väldigt glad.

Jag och E hade en härlig eftermiddag med våra fina föräldragruppsvänner. Första besöket hos Albin med familj i deras nya hus. Underbart!

Massa babbel blev det förstås. Och naturligtvis den obligatoriska fikan.

Tack för idag, fina Ni!

Fika går bra både vid bordet och i farten.

På förmiddagen hade vi 1,5 årskontroll på BVC. Det var dock en mycket blyg och mammig liten tjej som motvilligt lät sig undersökas (en sida som är väldigt ovanlig, E är ju annars aldrig tyst och oftast inte blyg alls).

Det var som om hon redan innan vi åkte hemifrån visste vad som skulle ske.

Sprutan var inte alls rolig och E ville inte ens säga hejdå när vi gick därifrån.

Lilla älskade liten.

Nu är det gjort iallafall. Det ska bli spännande att se hur hon reagerar när vi nästa gång ska besöka med bebisen (förhoppningsvis).

Hoppas ni haft en fin dag!

du gjorde min dag

E sover nu sin tredje natt i sin nya säng och jag vet inte om jag vågar skriva det högt, men det går helt över förväntan. Hon sover bättre än någonsin. Det känns skönt att hon känner sig så trygg.

Så, efter en heldag i skolan är jag ganska mör i både kroppen och knoppen.

Seminarie med rollspel + diskussioner är verkligen påfrestande.

Idag fick vi svar på vilka vi ska opponera på nästa vecka. Iiih.

Det ska bli så skönt att ha det där ur världen.

Hoppas hoppas det går bra.

Dagen började förresten med att jag, efter lämning på förskolan, stötte ihop med en helt fantastisk tjej som vågade sig fram för att tala om att hon är läsare här på bloggen.

Det värmde mitt hjärta mer än jag kan beskriva.

Tänk så tacksam jag är för alla er jag får möta (vare sig det är i verkligheten eller här på nätet)!

Och tack fina Es mamma - du gjorde min dag! 

vårstäd på gravarna

"Mommo Ri" (mormor Marie) och "Toysa" (Troysan) har fått besök idag.

Efter förskolan åkte jag och E för att hämta upp mormis och sedan for vi ut till kyrkogården för lite vårstädning.

Sist E var med var det drivor av snö så hon såg mycket förvånad ut nu när vi till och med kunde se Troysans nallar och bil.

Granriset är nu väck och om ett par veckor till, så att tjälen försvinner, kan vi nog plantera lite vårblomster.

Det känns fint i mammahjärtat.

Såhär såg det ut för ett år sedan. Finaste klätterträdet. Jag är glad att vi hann föreviga E och pappaN för i höstas sågades trädet ned. E kommer inte ha några minnen av det, men jag tror att det är viktigt för N att det finns på foto.

sov så hjärtligt gott

Det är ganska sällan jag besöker Hemtex (trots att det ju faktiskt finns i vår lilla stad), men här om dagen när jag ändå var där inne upptäckte jag deras nyinkomna barnsortiment och WOW så mycket fint!

Det fina påslakansetet ovan fann jag dessutom på rea - 50%, vilket kap.

välkommen till familjen



Välkommen till familjen, Snutte (som vilar på Es nya säng)!

När jag och N var ute och for igår passade vi på att inhandla en "snutte" till lilla mirakel.

E har en "Mue" (kossan i samma serie) som hon fick av bästa Gustav med familj när hon föddes och den har överlägset varit och är favoriten. Därför chansar vi på att kaninen blir lika omtyckt.

Vägen vi åkte igår berör mig på ett sätt som få vägar gör. Vi åkte där när vi efter Troys död bestämt oss för att själva hitta en gravsten. Stenröse efter stenröse genomsöktes. Makabert.

Vi fann den till slut. Stenen. Inte efter just den vägen, men helt plötsligt stod den där och väntade.

Jag minns hur den släpades hem till Ns föräldrar där den stod på gården i väntan på att få köras till stenhuggeriet. Vi blev till slut vana med att den stod där. En del av allt. Liksom.

Granne till mina svärföräldrar bor en präst och en dag frågade han min svärfar vad det var för sten.

Svärfar svarade ganska rättfram att det var en gravsten.

Jag vill minnas att prästen inte riktigt hade något svar.

Nej, vem skulle ha haft det?

För vem väntar sig att höra det?

Så var det iallafall.

Det är märkligt hur jag ibland så tydligt har döden och livet i varsin hand.

Som i helgen när vi åkte efter den där vägen.

I min ena hand fanns alla minnen efter sökandet efter en gravsten och i min andra hand höll jag i den nya snutten som mitt tredje barn ska få.

Liv och död.

Glädje och sorg. 

dagar passerar fort förbi

Fredag - Söndag är helt vanliga dagar, ändå har de en tendens att gå så fasligt fort.

Vi har iallafall haft en härlig helg. Jag hoppas att Ni haft detsamma!

I fredags hade jag och E besök av våra finfina vänner Mia och Alva.

E var tyvärr lite (mycket) övertrött och var riktigt tvär. Några leksaker ville hon rakt inte dela med sig av och inget snälla Alva försökte med passade surpuppan. Nåväl, lite lek och fika blev det och mammaprat hanns också med emellanåt. Mammaprat, magarna emellan. Det pirrar i min mage över att M faktiskt kan föda när som helst. Å, jag längtar så efter att få träffa lilla pyret!

Igår, lördag, firade vi gammelfarmor E som fyllde 85 år. Hurra!

Jag hade gärna gått på Mora Träsk som var i stan, men det blev lite för stressigt. Hoppas det blir ett tillfälle nästa år igen.

Ja och dagen bjöd på minst lika mycket äventyr.

Jag och N åkte iväg på en utflykt medan E underhöll farmor och farfar - Tack snälla!

Nu väntar soffan för ballongfötterna och mig.

lchftips

Mmmm... Det vattnas i min mun av alla goda recept. Ett tips till alla lchf:are. Min mage längtar...



Hoppas ni har en fin lördag. Vi har ätit premiärgrillat efter en kalasfylld dag. Härligt!

grupparbete & uppföljningssamtal

Trots att jag känner en brinnande energi inom mig är jag så trött och slut i kroppen att jag har svårt att hålla mig upprätt. Foglossningen blir som väntat värre och värre och egentligen undrar jag hur länge det kommer att hålla.

Dagen har tillbringats på skolan för grupparbete. Tråkigt nog var hälften av gruppdeltagarna borta så den frivilliga diskussionen på eftermiddagen bestod av tre personer. Nåväl, det blev en intressant diskussion iallafall.

Hemma väntade "uppföljningssamtal" på förskolan med Es kontaktperson. Lite nervöst ska erkännas. Även om vi vet hur E fungerar hemma vet vi ju inte hur det är där. Det var spännande att höra om hennes utveckling, färdigheter och att se foton om allt hon får uppleva där. Jag tycker så bra om vår förskola och personalen. Många säger att förskolan för små barn mest är "barnpassning", men även om det inte är lika fokuserat på pedagogik på småbarnsavdelningarna som det kanske är för de äldre åldrarna tycker jag att de arbetar på ett fantastiskt vis som verkligen ger varje barn verktyg att utvecklas på sin nivå.
E fick "beröm" för sitt enorma ordförråd och talförmåga. Hon har verkligen utvecklat talet i rasande takt. Här hemma märker vi tydligt vad hon får med sig från förskolan. För tillfället är det färger och siffror som är intressant. Dessutom former. E ingår i cirkelgruppen och varje gång hon får syn på en cirkel (t.ex. runda pallar på ikea, vårt runda soffbord, korkar på tuber, runda mattor mm) gör hon en cirkel i luften med händerna och säger "rund" "cirkel". Det är så häftigt att få vara med på resan. Det sades mycket mer och jag är så stolt över min dotter. Kärleken till henne är enorm och jag vill alltid göra mitt bästa för att hon ska ha det så bra som möjligt. Att det fungerar på förskolan känns skönt att veta. Det är trots allt en stor sak att lämna över det käraste man har i någon annans händer.

Imorgon ska vi ha en hemmadag och vi ska få besök av våra fina vänner M & A. Lovely!

huvud ned

Tack för att ni tog er tid att svara på mitt inlägg om namn... Att välja namn till det tredje barnet kräver lite extra eftertanke då det, precis som fler av er skriver, för mig är viktigt att det finns en harmoni mellan namnen. Även om barnen är egna individer så är vi tillsammans en familj och för mig är det viktigt att förnamnet flyter fint med efternamnet och att det finns någon slags samhörighet mellan namnen syskonen emellan.

Sara som kommenterade gav mig lite inspiration och faktum är att de namnen som nu ligger i topp har gemensamma bokstäver med både Troy och Eira, vilket ju gör att jag tycker lite extra om dem - när jag nu får tänka efter. Men... Favoriten varierar från dag till dag. Vi får väl se vad det blir i slutändan.

På tal om ända så verkar det som om lilla mirakel har vänt sig med huvudet nedåt. Jag har starkt misstänkt det eftersom det böljat mer än vanligt där inne och något gör otroligt ont. Jag gissar på att lilla syskon har hittat samma revben som sin storasyster.

BM-besöket idag, där storasystern dessutom fick göra sitt premiärbesök. E var inte jätteimponerad och definitivt inte ett dugg imponerad när jag skulle lägga mig på britsen för att mäta SF-måttet. E grät hysteriskt och var inte lugn förrän hon fick sitta bredvid mig (= stor bautamamma halvt liggandes utanför smal brits). Lite bättre blev det när hon fick hjälpa till att lyssna med doptonen. Donk, donk, donk. Hjärtljud på 152, dagen till ära.

hjärtats allra käraste barn

HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN

"Är det du, är det du,

allra käraste barn,

som har kommit till sist ändå.

Om du kunde begripa,

vad jag längtat,

men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,

fast det var då min enda beständiga dröm,

som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.

Får jag krama dig sakta ett slag?

Jag vill känna, att du är mig nära,

jag vill höra dina andetag.

Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå."

                                                                                                   Av: Harriet Löwenhjälm

Älskade lilla Eira.

Du gör mig så lycklig varenda eviga sekund.

Ibland tror jag att jag drömmer för inte kan jag väl ha haft sådan tur?

Älskade lilla barn, tack för att du valde just mig att bli din mamma.

problem inte-kunna-knäppa-jackan

Idag åker jag och magen till skolan. Kursintro. Jag är inte speciellt laddad, men det är bara att gasa den sista tiden som är kvar nu.

Problem inte-kunna-knäppa-jackan har uppstått, men jag är för snål för att lägga ut penningar på en jacka som ändå bara kommer passa i ett par månader.

Så nu hoppas jag febrilt på varmare dagar.

Hoppas ni får en fin start på veckan.

välja namn

Vi har, med större verklighetskänsla, börjat diskutera namn här hemma.

Vad ska bebis i magen heta?

Vi vet av erfarenhet att det inte är nödvändigt att bestämma namnet helt klart innan bebis är född, för med både T och E blev det riktigt bestämt när de väl kommit ut.

Men både Troy och Eira fanns med på våra listor och därför känns det viktigt att få några namn på listan som vi känner lite extra för.

Magkänslan är viktig.

Ni som fått barn, hur ser era erfarenheter ut gällande att välja namn?

Tillägg...

Ni, med (eller som väntar) syskon - hur tänker/te ni?

Ni som inte har barn - har ni favoriter som ni lägger på minnet?

"Nicke Fiiiken"

Gissa om det är en glad tjej här hemma efter att ha fått en present av farmor och farmor. Nicke Nyfiken ("Nicke Fiiiken") är en stor favorit.

avslutning

Och vilken underbar avslutning på dagen... Nu kryper vi upp i soffan med godis och alkoholfritt vin!

doplördag

Vilken härlig vecka det har varit. Och fortfarande är, för den delen.

Idag har vi varit på dop för fina vännerna A & Js lilla stjärna Lucas.

Det är en sådan gåva att få vara en del av en sådan stor händelse och jag är verkligen tacksam över att fått vara med och dela deras dag.

Det var Es första besök i kyrkan sedan hennes eget dop, men det gick över förväntan.

Dessutom fick vi träffa många andra av våra fina vänner. Bland annat bästa moffa Ida som kommit hem från sin upptäcksresa nu. Det blev ett kärt återseende. Och gosa bebis fick jag i form av gosiga lilla Livia som var där med sin storasyster och mamma.

Nu har jag fyllt på mina vänskapsdepåer

- men hoppas givetvis att det inte ska dröja så länge tills nästa gång.

Efter lite "missöde" med färgen när vi skulle trycka våra "tummegubbar" blev det slutligen ett dopkort. Lite svettigt hann det bli och jag övervägde nästan att köpa ett färdigt.

Men jag brukar alltid göra korten som ska ges bort till presenter och jag ville ju gärna göra det även denna gång. Nåväl, Es gubbe fick en liten...kjol eller vad man ska säga. Personligt. Javisst!

Lilla mirakel i magen v. 30+4 redo för dop
Mamma & Eira poserar
Pappa & Eira i kyrkan



premiär

Nu ska jag och E hälsa på N på jobbet. Premiär för oss. Sedan ska det åkas till stora staden för att byta Es skor som är för stora...

Hoppas ni har en fin fredag!