stampande liten fot

Så är jag precis hemkommen från praktik i den större staden. En av de ting jag ser mest fram emot med att praktiken ska vara över är det eviga pendlandet. Drygt en timme på snirkliga mörka vägar kl 16, när alla andra också vill hem, är inte min grej. Jag har kommit fram till att jag inte har det bästa av mörkerseenden.

Nåväl, hemma med virvelvinden är det inte en lugn stund. Favoritsysselsättningar just nu är att blåsa ljus (vilket vi givetvis inte har tända utan uppsyn) och att dansa. Stilen är böjda knän, händer upp i luften och vick på rumpan samtidigt som gung upp och ned. Icke att förglömma är den stampande lilla foten. I takt och allt. Svårt att fånga på bild, men ett försök är gjort.

I övrigt har pappaNs mobiltelefon råkat i knipa - nämligen blivit ikastad i toaletten. Hmm. Den ligger just nu i en påse med okokt ris. Det skulle tydligen hjälpa (jag har dock mina tvivel). Det råkar inte vara någon som är iphone4-expert? Ja, alltså som vet hur man botar ett toalettbesök?

Imorgon är jag ledig, mitt-i-veckan-lyx, och då bär det av på äventyr. Ett spännande sådant och jag kan bara önska till högre makter att det är positiva besked.

Älskade lilla liten.

första ljuset

Så, första advent med första ljuset tänt. Vi har pysslat lite hemma. Och jag har försökt både vila och ladda upp inför ny vecka. Svårt, på bara en dag. Imorgon bär det av igen.

Ny vecka som jag på förhand vet kommer innehålla en mängd spännande saker. Jag önskar bara att dagarna går fort. Sista veckan.

adventsfika

Saffransgifflar och julmust, välkommen advent!






- Mobilbloggen

vilken kväll!

Ikväll har jag varit med om en av de största händelserna en sskstuderande på hjärtavdelning kan vara med om, mycket lärorikt. Jag fick dessutom vara delaktig på ett hörn och jag känner mig nöjd med min insats.

Fredagskvällen gjord, imorgon görs en dag och sedan är det endast 4 pass kvar. Lite galet!
Skönt ska det visserligen bli, sedan är det endast 5(6) veckor kvar.

Och jul. Det blir jul däremellan. På söndag (eller kanske imorgon om jag inte orkar vänta) ska ljusstakarna få ta plats. Mys. E kommer bli alldeles tossig med alla ljus överallt! :-)


- Mobilbloggen

lindring

Så, ännu en "lunch" är nu avklarad i bilen på parkeringen vid sjukhuset. Snart, snart måste jag göra mig redo för att gå in. Motivationen finns dock inte där. Orken är slut och jag vill bara sova, sova, sova.

Heltidsbedömningen igår gick dock bra, ja bättre än så blir det inte. Vi hade ett långt samtal om torsdagen förra veckan också. Skönt. Det hade framkommit även från andra och allt ansvar lyftes från mina axlar.

Nähä. Jaha, hoppas ni har en härlig fredag. Nu ska jag gå in och lindra (förhoppningsvis) lidande).


- Mobilbloggen

snask

Ja, här sitter jag mitt i natten och snaskar. Bästa A (svägerskan som jag övernattar hos) hade sparat godis som jag blev otroligt sugen på. Ajabaja!

Det har varit en ok kväll på nya stället. Jag kände mig inte helt pigg i kroppen men tror att jag lyckades göra ett bra jobb ändå. Jag märker hur mycket jag fått med mig och att jag faktiskt kan använda mig av det. Jag satte tex en pvk inför publik, hurra!
Imorgon har jag heltidsbedömning, har ni en tumme över får ni gärna hålla den.

Godnatt!


- Mobilbloggen

styrka

Ibland lyser det igenom.

Ofta får jag höra att jag är en stark person. Att överleva sitt barns död är i mångas ögon mycket starkt. Detsamma att förlora andra nära och kära. Det har inte varit lätt. Inte alls. Missförstå mig inte. Jag ser mig inte som svag. Och jag vill inte att någon annan ska göra det.

Men.

Ibland är jag inte stark. Inte alls. Jag är svag, liten och orkeslös. Och jag bryter ihop. Mycket lätt och för ingenting.

Jag vet inte om jag blev stark efter Troy. Eller efter mamma. Det var inte de händelserna i sig som byggde styrka. Något annat än att fortsätta framåt har inte varit ett alternativ även om det, tro mig, har funnits stunder då jag känt mig balanserande på stupets kant. Det är vägen mellan allt det tunga som byggt muskler. Som ger andhämtning och förmågan att orka vidare. Uppför är det väldigt tungt. Oftast så tungt att jag inte ens orkar se mig omkring. Jag vågar knappast andas, i rädsla om att förlora greppet. Men väl uppe på toppen, med utsikt över allt som varit. Med vetskap om att det väntar en stund av vila. Då släpper tårarna.

Ibland är jag stark för att jag inte orkar tala om att jag inte är det.

chansning

Tenta redo för inskick... Eller ja, tror ni läraren märker om jag råkar ha en halv tabell på sida fyra? Jag misstänker att hon märker, men frågan är om det kanske möjligtvis kan vara ok ändå. Jag chansar. Annars hoppas jag att det är en lättfixad komplettering.

Eftermiddagen ska förhoppningsvis tillbringas på barnrytmiken. Jag har inte varit där på flera månader och jag har sett fram emot att få hälsa på. Vi har laddat med "Imse vimse spindel", som E nästan helt på egen hand gör tecknen till nu. Duktiga kicka.

Hoppas ni får en härlig tisdag!

Förresten, jag har träningsvärk efter gårdagen. Vad vi gjorde? Promenerade! Långt visserligen och i snömodd, men träningsvärk känns ju liiite illa.

jag kan inte skriva korta tentor

Jag hade lovat mig själv att bli mycket bättre på att inte skriva långa tentor. Jag hade verkligen lovat. Tji fick jag. Det går inge vidare. Jag har skrivit tenta hela kvällen och efter att ha känt mig rätt nöjd, efter att ha raderat hela utkastet och börjat om från början, upptäckte jag till min bistra förvåning att det stod max 3 sidor, inte 4. Hopplöst. Jag kan inte skriva tentor på mindre än 4 sidor. Går icke. Nu ger jag upp för idag och tittar över det med fräscha (eller nåt) ögon imorgon.

Annars, har vi haft en mysig dag med bästa Maria och Alva. Långprommis och lunch på bästa vis. Eira och Alva kan busa på ett helt annat sätt än de kunnat innan och det gläder mig oerhört. Fina, fina Ni!

Nähä, pensionärsjävlarna ska få sig en titt innan sängen kallar. Godnatt.

vaao

Då jag jobbar nästa helg passade jag på att få upp julgardinerna redan denna helg. Imorse när jag och E kom upp var det en mycket förvånad tjej som tvärstannade i dörröppningen; "Vaaao" (wow). Jag bara längtar tills det är dags för julgranen!



- Mobilbloggen

fyra fyror

4 TV-program jag ser:
•Desperate Housewives.
•Grey's anatomy.
•Ensam mamma söker.
•Bonde söker fru.

4 saker jag gjort idag:
•Strykt gardiner.
•Varit på meandi-party.
•Busat och stojat.
•Ätit saffransbullar och druckit julmust (ja, jag vet att jag är en storfuskare).

4 saker jag längtar efter:
•Efter att praktiken ska vara slut.
•Jul.
•Större familj - i form av syskon.
•Större boende (gärna hus), i sinom tid.

4 saker på önskelistan:
•Ett nytt kök.
•Avbetalda lån.
•Familjefotografering.
•En manick som själv hämtar, tvättar, hänger, stryker och lägger tillbaka tvätt.



Den här listan fann jag hos Linda och i brist skrivinspiration delar jag med mig till er av min version. Gör detsamma ni med, av er version alltså. ;-)

strålande

Maten är fantastiskt god, kvällen började strålande! Hoppas ni får en härlig lördagskväll.






- Mobilbloggen

bio med kärleken

Idag ska jag och N gå på bio. Jo, det är första gången sedan E föddes och farfar ska komma hit och vara barnvakt. Vi ska dessutom på att smita lite tidigare för att hinna äta middag. På restaurang! Lyx.

Oftast när ångesten kryper på inför att jag är borta så mycket i veckorna är det för saknaden efter lilla liten. Men väl hemma inser jag att tiden jag och N hinner träffas inte alls är stor. Oftast hinner vi bara prata om vardagliga, de mest nödvändiga ting. Det är viktigt att vårda förhållandet. Vi, som ju faktiskt varit ett par i 9 år, inom kort, och ju känner varandra utan och innan måste tänka på att inte ta varandra för givna. Vi står inför stora förändringar och jag vill aldrig, aldrig klara mig utan min trygga famn. Kärleken.

fint besök

Idag har jag fått en hel del uppskjutna, tråkiga saker gjorda. Bland annat att försöka få tag på min arbetsgivare, vilket jag snart klassar som operation omöjligt. Dålig stil!

Trevligare ting är finbesöket av fina vännerna Frida & Greta. Flickorna är så söta med varandra, även om E fortfarande hellre tar än ger. Pussar delades det ut frikostigt, tyvärr fastnade inte en enda på kort. Jag, som äntligen hade systemkameran fick trots det inte alls några foton med skärpa - batteriet blir lätt dåligt vilket ger urusel skärpa. En fin bild på flickornas händer blev det dock ändå. Hihi, det syns att någon varit utomlands och att någon ärvt sin mors blekvita hy... ;-)

Snart kommer N hem, efter att ha varit på utbildning hela dagen. Efterlängtad!

besviken

Idag var sista dagen på min huvudavdelning på långa praktiken och jag önskar att jag hade haft en kanondag. Tyvärr blev det inte så och dagen slutade över bristningsgränsen och jag tog totalt slut, många tårar. Tråkigt förstås men jag ska försöka glömma, gå vidare och bara minnas hur fantastiskt mycket jag lärt mig alla andra dagar.

Väl hemma hos mina nära och kära känns allt lite bättre och än bättre känns det att jag är "ledig" ända till på onsdag då jag börjar min akutplacering.

Imorgon kommer fina vänner på besök - det ser jag fram emot!


- Mobilbloggen

voff, voff

Eira har fått tofflor av farmor att ha när hon är hos dem. Söta som attan!

tågen har gått och klockor har stannat

Jag minns en ilska. Jag minns oåterkalleliga tårar brännande för tidens framfart. Så absurt att livet bara fortsatte för alla andra, medan vi spunnit fast i en vinande, äcklig mardröm. Jag ville att någon skulle säga,
"-Det är konstigt men tiden tycktes stanna när er son dog." Det var ingen som sa. Han var ju allt. Allt i allt. Att dagar skulle gå och aldrig komma igen tycktes omöjligt. Att nya dagar skulle födas värre ändå.
Men så står vi här. Två och ett halvt år senare. En del av mig är fortfarande fast. Kommer troligtvis alltid att sitta kvar med en fot i en annan tideräkning. Men den andra halvan. Den andra halvan har sett tågen komma åter. Och klockor ticka. Underligt. Underligt.

babybandet

På babysången är en av mina och Es favvosånger babybandet. I love!

E älskar musik och dansar till allt som svänger.

Jag skulle så gärna vilja hitta musiken till denna text,

för hur kul jag än tycker det är att sjunga blir det aningens lite bättre

när någon annan sjunger...hihi.

Någon som vet?

Kommer ni ihåg nu då? Chans till romans! =)

MIX MEGAPOL

seminariedags och nedräkning

Det är seminarie som gäller för mig idag, vilket innebär jobb över dagen.

I vanliga fall jobbar jag kväll på måndagar och då får jag hela förmiddagen hemma med E.

Idag blir det bara kor,t kort på morgonen (tack farmor!) och sedan ses vi inte förrän på tisdag eftermiddag.

Uch, det är tungt. E har vant sig vid att jag åker och varje gång jag sätter mig i bilen säger hon "heddå" - även om det inte är jag som ska åka iväg. Det svider inom mig. Jag vill aldrig, aldrig lämna henne.

Men, nedräkningen är på fullaste allvar.

1 vecka(!!) kvar på hjärtavd. 2 veckor på akutplacering. 5 veckor på kirurgavd.

Och denna vecka innebär endast tre praktikdagar, vilket förhoppningsvis går fort, fort, fort.

Framöver finns en hel del spännande att se fram emot och jag har det som små mål.

Och snart är det jul. Faktiskt. Snart.

Och jag längtar.

längesen

Det berör.

pappaNs dag

Fars dag.

PappaN fick paket på sängen. Ett litet paket eftersom han redan fått två i förskott (så går det när man inte kan vänta...).

Armbandet har texten "Familia omnia mea" - Familjen är mitt allt.

Det har varit en fin dag.

Vi har också firat bästa farfar. Världens bästa. Inte bara farfar utan också världens bästa pappa till min älskade och världens bästa svärfar. Utan tvekan!

Som liten firade vi aldrig några helgdagar. Oftast var det bara jag och mormor. Mors dag och Fars dag visste jag knappt att det fanns. Kanske var det för att skydda mig som vi aldrig talade om det. Men jag vet att jag undrade vem jag skulle måla åt, på bilden i skolan, när alla skulle göra Mors- och Farsdagteckningar.

Det är svårt för barn att inte förstå varför vissa har mammor och pappor som älskar.

Äh.

Det är svårt för mig som vuxen att förstå hur vissa föräldrar kan välja bort sina barn. Sina barn.

Och än svårare att de väljer bort sina barnbarn.

Jag har klarat mig länge nog och klarar mig länge till.

Men mina barn ska inte behöva känna samma övergivenhet som mig.

Jag ska älska. Alltid. Gränslöst. Vad som än händer.

trött på krubb

E är så trött på krubbet på det här stället att hon bestämmer sig för att tillaga ett av gosisarna.

Eller är han bara lite smutsig?

Stackars kaninen!

har ni hört?



bild härifrån



Det är inte alltför ofta jag lyssnar på radio. Oftast är det under bilåkande. Vilken det givetvis blir en hel del av nuförtiden. Jag har alltid tyckt att RIX varit de bästa. Men på sistone lyssnar jag helst på mix MEGAPOL när jag åker hem. Anledning? I love Chans till romans! Har ni hört? Om inte, lyssna för sjutton gubbar, typ 16.30 (vet tyvärr inte om det sänds på helger, men vardagar - då smäller det). Jag sitter med ett fånigt flin och liksom fnittrar lite pinsamt medan jag spänt väntar på ett ja till date. Lyssna ni med!

flera nyanser av bjii

Förkylda gänget här hemma snorar och hostar om vartannat. Vi har iaf tagit oss ut för att handla lite - fredagsgott förstås - sedan däckade vi igen. Vi och vi, E är piggare än piggast trots snuva.

Es nya favoritord är "Bjiii". Allt är "bjiii". Hon låter så lustig när hon får frågan om något och liksom lägger huvudet lite på sned och uttalar "bjiii" i en mängd olika tonlägen. Bil är liksom ett mörkare och längre bjiii. Medan blomma är kortare och ljusare, bjii. Byxor är också bjiii - möjligen med ett litet s på slutet.

Vi har förresten insett att vi måste ta bort en sovning om dagarna efter att ha haft oerhört långdragna nattningar. Sedan några dagar nu har E bara sovit en stund på fm eller en stund efter lunch och nattningarna har gått så mycket bättre. Frågan är om det är en period eller om hon numer behöver mindre sömn.
Någon som känner igen? Hur har ni gjort?  


Hoppas ni har en mysig fredag och hoppas att ni får en härlig helg!

lite distans

Jo vars, nog kom jag iväg allt. Något seminarieskrivande blev det dock inte mycket av. Jag har gått med sjuksköterskan J och med honom händer alltid ALLT - vilket jag givetvis tycker är jättekul. Nu, hemma igen, med lite yttepytte lite, distans till veckan känner jag hur trött jag är. Jag har redan lyckats tupplura på soffan. Det är tur att jag har en så förstående karl.

Förresten så är hela familjen förkylda. Stackars E som dessutom har trillat och skrapat sig på näsan tycker att det inte är det minsta roligt att snyta sig längre.

Nähä, vettigare än såhär blir det inte. Kanske en annan dag.

Hoppas att ni har haft och fortsätter ha en fin vecka.

skämma bort pappa

Å, är i valet och kvalet om jag ska stanna hemma idag. Vare sig jobba med förkylning eller åka i snön känns särskilt lockande. Ang förkylningen har den brutit ut nu. Feber har jag dock klarat mig från, peppar peppar, och åker jag idag så blir det till att sitta med seminariet iallafall, så någon smittorisk ska jag väl inte behöva ses som. Uch, jag hatar att bestämma.

Och när jag ändå är inne på klagospåret så fortsätter jag lite till. Vår lokaltidning har jag inte mycket till övers för. För det första. Svindyr. För det andra. Oftast ointressant (personlig åsikt) och efter. Till exempel. Och ang annonsering är det alltid väldigt lång deadline vilket gör att det är så lätt att missa. Såsom jag gjort IGEN. Jag som ville ge vår N en farsdagannons. Tråkigt! Och ja, jag vet att jag mycket väl får skylla mig själv som inte hade koll, men efter ett samtal till annonseringen fick jag dessutom ett spydigt svar så nu är jag ännu lite mer anti.

Så. Färdiggnällt. Det kommer säkerligen sluta med att jag åker till praktiken och att vi fortsätter prenumerera alldeles precis som vanligt.

Tänk att det är pappaNs tredje fars dag. Den första var så sorgsen. Så oerhört ledsamt att få vara pappa utan barn. Jag minns Ns tårar. De bränner fortfarande inom mig. Och så förra året, med en liten gosig dotter på bröstet. Tårar var stillade. I år, än mer välsignade. Fars dag. Vi ska skämma bort.

En liten, liten plutta som älskar sin pappa.

färd i oväder

Har precis kommit hem efter en mardrömsfärd. Jag är inte särskilt förtjust i att köra i oväder. Efter vägen räknade jag till 5 avåkningar - läskigt! E och pappaN kom och mötte mig på gården, oväntat oberörd av de vita flingorna. :-)


- Mobilbloggen

hejrå!

Det var mycket som skulle göras i helgen. Hur mycket har gjorts?

Mnja, inte mycket.

Det är så skönt att bara kunna ta det lugnt, utan krav och måsten.

Jag har iallfall besegrat en mer eller mindre enorm strykhög som legat på lut i sisådär 3 veckor.

Tyvärr har den ju nu förnyats med nya tvätten. Men äsch, nu har jag ju 3 veckor till på mig. Ett mål kan ju vara att få det överstökat innan jul. Så, mål satt!

Eira har gjort det ena buset efter det andra. Det  är inte en lugn stund med henne i farten.

Men ack så underbart det är.

I dagar som dessa, då saknaden gör sig extra påmind, älskar jag desto mer.

Man skulle ju kunna tro att man kommer till en punkt där det är maximalt med kärlek. Men aldrig.

Varje ny sekund, varje ny dag, varje nytt utvecklingssteg. Allt älskar jag bara mer och mer.

E älskar tittutlekar. Allt är tittut och "hejrå".

Favvisen för tillfället är att själv hålla för sina ögon och säga "Hejrå" (här ska vi givetvis fråga "var är Eira") för att sedan ta bort dem och med världens största leende hojta "Tittut!"

Sötfia! 

på tiden?

Jag tycker att jag klarat mig länge utan förkylning. Ja, det var väldigt länge sedan för en med kasst immunförsvar. I fredags när jag satt i ett allmänt besöksrum satt det en väldigt förkyld tjej bredvid mig. Och jag tänkte, -Det vore väl fasiken om jag inte skulle gå sta och bli smittad nu. Och jo. Det verkar inte bättre. Om det är tjejen eller nån annan som smittats vet jag förstås inte. Men drygt är det. Jag hoppas att jag är tillräckligt frisk för att praktika i veckan. Jag känner inte för att jobba in några pass senare. Nope!

Eira har fått dille på att snyta sig. Hela tiden. Och då hjälper det inte ett dugg med en snorig mamma som verkligen behöver snyta sig. Hela tiden.

stora som små

Allhelgona är en vacker högtid. Det värmer ända in i märgen när det lyser så vackert på alla gravar. Vi gick runt till våra nära och kära. På minneslunden tände vi ljus för alla de som vi inte kunde närvara hos. Stora som små - alla är de saknade.



Hos Troysan lyste många ljus.

hej helg!

Tiden går så otroligt långsamt när man väntar. Jag och E sitter utanför Ns jobb där han är på utbildning. Jag tänkte överraska honom och trodde att han skulle sluta halv fyra, men det verkar inte så.

Jag och E har varit på besök hos min bästa C idag - det var allt för länge sen vi sågs. Jag blev bjuden på gourmetlunch, flickorna busade och vi skvallrade - härligt!

Nu sitter jag och drömmer om fredagsgott, det blir godisaffären nästa. Hej helg! Underbara helg!


Tända ljus ska givetvis också göras, för alla våra saknade!

- Mobilbloggen

inte sol varje dag

Tjoho. För första gången på flera veckor är jag på hemmaplan och VAKEN. Förra veckan slog jag rekord genom att vara vaken till 20.45. Men se nu! Nu är ju klockan till och med 20.50. Hurra! Visserligen sitter jag ju här så det är ju inte det lättaste att somna. Men ändå.

Idag hade jag halvtidsbedömning på vfuplatsen. Snyftig som jag är samlades det en och en annan tår när jag fick höra allt fint alla sagt om mig. Nästan som om att jag tyckte att det var svårt att förstå att det var mig de pratade om. Är jag värd det?

Kanske är det för att jag är i ett annat sammanhang. Jag har blivit så mycket mer. Jag har något att ge till personer som behöver. Fint är det. Att få ge.

Så, väl hemma var det inte riktigt lika gosigt som sist jag kom hem. E var på dåligt humör hela kvällen. Hon fick utbrott för att hon inte fick äta min mat. För att hon inte fick slå ljusstakar mot varandra. För att hon inte fick kasta med sina D-vitamindroppar. För att jag ville hjälpa henne att borsta tänder. För att hon inte fick riva ut hela dvdlådan. Ja, och so on. Och jag min dumma nöt trodde att hon var trött vilket resulterade i ännu ett utbrott som ganska nyligen tagit slut. PappaN kom hem senare än vanligt då han varit på utbildning så vi kunde tack och lov turas om lite. Pjuuh. Alla dagar kan inte ha strålande sol.

Nope, fick inte slå ihop.

för alla barn

För ett år sedan, första helgen i november, var vi på minnesgudstjänst i en grannstad. Eira var bara fyra veckor och jag var fortfarande fullpumpad av lycka (ja, det är jag ju än idag - men då var den en helt ny känsla). Det var en märklig krock. Hur glädjen så abrupt svämmade över i outgrundlig saknad. Jag minns stämningen i kyrkan. Det var en stämning som sträcker sig längre än vad alla ord kan bära. En känsla av saknad så påtaglig att den smekte över alla närvarande.

Framför oss satt en familj med ett barn för lite. Alla familjer som samlats där hade givetvis detta gemensamt. Men jag tror mig veta att just den familjen alldeles nyligen mist ett barn. Jag såg det på snyftningarna. Pappans axlar skakade så kraftigt att det vibrerade i mitt bröst.

Och då minns jag. Jag minns hur vi befann oss i ett rum längst bort i korridoren. Långt ifrån de andra mammorna med nyfödda levande bebisar. Jag minns mitt skrik mitt i natten. Hur ingen kom. Vem skulle komma? Vem skulle lindra skriket? Vem skulle smeka min kind och säga att allt skulle bli bra. Jag hatade. Jag grät så att sängen skallrade mot väggen bakom.

Jag tror att pappan precis varit där. Jag tror att det låg honom så nära. Hans dotter kröp upp i hans knä och klappade försiktigt på hans axel. Såja. Såja Pappa.

Också idag blir jag ledsen. För alla oss som inte har våra små hos oss. För alla oss som skakat skallrande av gråt. I helgen ska jag tända ljus. För min pojke. För din dotter. För hans son. För någons barnbarn och alla syskon som alltid, alltid och åter alltid är saknade.

äntligen mitt

Så fick jag det tillslut, bästa svärmor kom med ett paket. Jag brukar kunna hålla mig till första advent, men inte i år. :-)

skoköp och annat

Väl hemma känns det som om jag aldrig varit borta. Tack och lov. E är oftast väldigt gosig och vill vara precis bredvid mig. Det känns bra.

Imorgon kommer vår nya kyl och frys så eftermiddagen gick åt att tömma nuvarande kyl och frys. Lite trist eftersom vi köpte nytt när vi flyttade hit som nu har gått sönder. Som tur är går det på garantin så vi får nytt utan kostnad. Inte exakt lika dock, men jag hoppas vi blir nöjda ändå.

Vi hittade tillslut skor åt E, som både passade på längden och höjden. Jag hoppas att de ska sitta bra och värma hela vintern. Kavat Defender.

bild härifrån

hemåt

Nu bär det av hemåt. Äntligen!!


- Mobilbloggen

snart dags

Det är snart dags för mig att åka. Farmor kommer och tar över ställningarna här hemma tills N kommer hem från jobbet. Jag passar på att njuta och sniffa lite medan E somnat i min famn. Hoppas ni har en fin måndag och en härlig start på november.


- Mobilbloggen