visste ni?

...i brist på inspiration knyckte jag den här listan hos Muppsan...


Visste ni?

att jag vill ha en välmående kropp.
att jag har den underbaraste dottern och bästa mannen i världen.
att min senaste kyss nog var i sömnen.
att jag lyssnar på ljudböcker när jag är ute och promenerar.
att jag funderar alldeles på tok för mycket på sådant som jag inte kan göra något åt.
att jag pratar ofta och mycket.
att jag inte gillar ormar (läs hatar).
att min första riktiga kyss var av en killkompis och det var inte riktigt som jag hade tänkt mig...
att jag avskyr när människor vänder kappan efter vinden och behandlar sina vänner respektlöst.
att kärlek är det vackraste som finns.
att jag gillar lugna hemmakvällar.
att jag alltid (över)analyserar allt.
att jag är evigt tacksam över alla fina vänner och min underbara familj.
att sist jag grät var förra veckan till Greys anatomy (det är möjligt att jag grät en skvätt idag när jag pratade med min bästa Carro också...).
att min mobiltelefon oftast ligger någonstans och jag vet inte var.
att när jag vaknar på morgonen möts jag av lyckan.
att innan jag går och lägger mig pussar jag på ett foto på nattduksbordet.
att jag just nu tänker på att jag är sjukligt hungrig.
att i morgon skulle jag vilja hälsa på någon av mina fina vänner.
att jag hoppas att Troy & Eira en dag får syskon.
att jag verkligen vill gifta mig.

Om ni också gör den, lämna ett spår så att jag får se! ;-)

uppdateringar...

Jag skriver så mycket här på bloggen. Om allt och inget. Och nu tänkte jag att det är dags för lite uppdateringar...

Operation "sluta nattamma" - Går finemang. Visst vaknar hon, ibland många många gånger varje natt, men oftast går det att få henne att somna om. Lättast är det om pappaN går upp.

Skor - Halleluja, första skorna som jag inte direkt får skavsår av. Visst har jag fått några blåsor, men då har det berott på att jag satt på mig dem slarvigt. Bästa skoköpet någonsin är det - utan tvivel!

Eiras matätande - Eira äter bra. Vi testar oss fram fortfarande. Men nu för tiden kan man nog räkna det som att hon äter fulla måltider. Hon har heller inga större problem med bitar. Det största framsteget är nog dock VÄLLINGEN i NAPPFLASKA! Hurra.

Sorkuslingarna - Det sitter fällor runt de gravar som varit mest utsatta för uslingarna. Rätt äckligt är det med döda sorkar. Fast, hellre det. Faktsikt. Igår var det någon som hade planterat nya blommor hos T. Kyrkorådet kanske? Jag är tacksam iallafall.

nytt kapitel

Ok, nu har jag tagit mig samman. Typ. Det vibrerar fortfarande lite lätt i mina muskler. Jag undrar hur det kommer kännas imorgon. Det här var utan tvekan den tuffaste omgången.

.

Nåväl. Eiras förkylning är bättre. Det är rosslet som sitter kvar. Kanske kanske var det lite bättre idag och jag hoppas att det fortsätter i den riktningen.Mitt i allt har hon bestämt sig för att lära sig krypa. Gunget har hon haft en tag, men nu är det nära nära att hon kommer framåt. Bakåt är lättare. Och stå. Hon vill stå mot allt. Och gå. Helst springa (jag tror att hon har lärt sig av sin kompis Albin ;-)).

~

~

Jag jobbade igår. Eira hade tagit sovmorgon till kvart i tio. Kul. Jättekul. Första gången på sju och en halv månad. Kul att det var just den här morgonen. Men ja' ä int' bitter... Jobbandet gick finemang och medan jag var borta hade pappaN och E haft besök av farmor och faster, gudfar Stefan och Xiao Jing. Strålande alltså.

~

~

Idag sken solen på oss. Det var en perfekt dag för mitt nya kapitel. Idag var första dagen på något som förhoppningsvis kommer mynna i något alldeles toppenbra. Efter lunchpromenaden hämtade jag filt, vatten och leksaker och sedan satt vi i skuggan på baksidan av huset. Eira gillar gräs. Så mycket att jag är rädd att jag kommer hitta grässtrån när jag byter blöja. Hon är snabb. Den där fröknen.

~

i'll be back

Ok, jag hade tänkt skriva. Men tiden räcker aldrig till. Om tjugo minuter ska jag vara på afrodans och innan det är det tänkt att jag ska natta E. Inte tid att sitta här med andra ord.
Skrivandet får vänta tills jag kommer hem. I'll be back.

rossel rossel

Vi skulle ha varit på väg till Sthlm nu. Istället är vi hemma med rosslig lilla liten. Vi väntar ju envist på den där andra tanden, som fortfarande inte har kommit mer än halvt igenom. Nu har en förkylning brutit ut. Rossel rossel, snor och feber. Jag hoppas vi slipper akuten denna gång.

Jättetråkigt att vi missar kalaset för vår bästa gudmor och lilla I. Men jag antar att detta är bättre än en förkylning i present... Roligare presenter skickades med mormis och och morbror K.

Nähä, vi packar väl upp matsäcken och har picknick här hemma i soffan istället då.

Trevlig helg

liten pojke på upptäcktsfärd

Plötsligt ljuder en signal. Ding, ding, ding, dong, dong, dong. De som varit hemma hos oss vet att vår ringklocka oftast inte fungerar, men om den gör det så ljuder den DING-DONG. Inte nu. Helt plötsligt spelar en liten trudilutt. Ingen i trappen. PappaN testar ringklockan och vår vanliga signal hörs. En liten pojke på upptäcktsfärd. Kanske har han blivit så lång nu så att han når upp till klockan. Kanske vill han bara visa sin närvaro. Vilket som, gör det mig varm inombords.

hatar

Jag slutade titta på Greys anatomy ett tag. Jag orkade inte. Serien har från första början berört mig. Oftast till tårar. Och jag orkade inte gråta mer. Jag orkade inte fler tunga stenar än de jag redan bär.

Men så tittade jag idag. Det var som en gammal kär vän. Det är många vändningar jag missat. Dagens avsnitt berörde och jag kunde återigen inte titta. Alldeles för många, alldeles för färska, alldeles för smärtsamma minnen kommer i samband med att stänga av en respirator.

Troy levde i fem minuter efter att läkaren beslutat att stänga av respiratorn. Jag låg så nära, så nära. Och han dog. Jag har aldrig varit så nära döden. Han dog. Jag hatade henne. Jag hatade att hon skakade på sitt huvud efter att hon lyssnat efter hjärtslag. Jag hatade att hon tittade på klockan och tidsbestämde dödsfallet. Jag. Hatar. Att. Han. Dog. Min älskling.

guldkorn

Alltså, jag kan inte fatta att det snart är mitten av maj. Det är snart sommar. Var tog våren vägen? Och vintern (mjo, jag har några svaga minnen av en låååång vinter). Det var ju nyss oktober.

Onsdag är "mamma&bebiskompisdag" - idag var det dock en något decimerad skara. Trevligt hade vi iallafall, som alltid. Vi promenerade runt holmen och stannade till på Jularbocaféet och fikade lite. Vilka guldkorn vi har i vår stad. Våra små stjärnor sov i vagnarna. En stund iallafall.

Jag, Linda och våra flickor tog sällskap till affären sedan för att handla. Precis innan vi skiljdes åt upptäckte tjejerna varandra. Så söta de är i likadana
mössor. :-)

kan själv

Vi trodde ju att Eira reagerade på päron förut. Vi testade igen i helgen och det visade ingenting denna gång. Eira gillar päron. Särskilt att hålla själv. Vill själv. Kan själv.

Babysång idag. Sedan traskade vi hem och åt lunch. Vi hann med att busa och vila lite och senare på eftermiddagen tog vi en bropromenad med våra fina vänner Mia & Alva.

När jag kom hem upptäckte jag hål på mina nya strumpor. Vad är det för fel på mina tår??

Jag har tappat räkningen för vilka strumpor i ordningen det är som slutar såhär. Blä.

fitbräda

Igår lånade jag Fitbrädan (världens roligaste namn för övrigt), till Wii, av min svärmor. Efter några om och många men lyckades jag få igång den idag. Roligt! Eira låg som förstenad och tittade på mig. Tokiga mamma som hoppar upp och ned. För en stund sedan kom jag hem från afropass också. Tack och lov är jag inte en sådan person som ger upp något efter bara ett försök, så jag gav det en till chans. Förra veckan var jag ju inte så väldigt impad. Tack och lov. Idag var det mycket roligare och jag är peppad till tusen. Nu jäklar ska det hända något med den här gamla pöskroppen. Heja, heja. Som tur är har jag också min peppbrud, bästa C, med mig. Det här ska gå!

Andra gången jag då är borta från Eiras nattning. Det hade gått sådär. Det skar verkligen i mitt mammahjärta att behöva stänga dörren när jag hörde henne gråta. Jag måste bli bättre att lita på att pappa kan. För pappa kan verkligen. Han är ju världens bästa. Nu sover hon iallafall och jag hoppas att det fortsätter i den andan hela natten.

God kväll.

inget hej

Ok, det kanske var lite tidigt att ropa hej än (när ska jag lära mig?). Inatt gav jag med mig, efter två timmars gallskrikande. Jag tror dock att det är tand två som spökar fortfarande. Den har brutit igenom på ena sidan bara och verkar både klia och göra ont på andra sidan. Nåväl. Jag tror (hoppas) det var tillfälligt.

Så. Morgonen har fortsatt i nattens tecken. Inte gallskrikande, men likväl lite ledset. I mammas famn är allt bra. Men allt runt omkring är också spännande då - alltså det duger inte att bara sitta still.

Fortsättning följer.

vi är på G

Helgen är nästan över. Vi har haft det bra. Igår besökte vi mormis och fick sedan besök av fina Ullis. Vi babblade på och tänk att tiden aldrig räcker till för allt man vill prata om. Så fort hon stängde dörren kom jag på tusen saker jag hade tänkt säga. Tur för oss kommer hon tillbringa lite tid i lilla staden och då kan vi passa på att bubbla.

Nätterna känns nästan lite för bra för att vara sanna. PappaN har varit den som dragit det tyngsta lasset för att få det att fungera och numer sträcker sig vakentid till att stoppa in nappen 1-2 gånger. Ingen mat alltså. Lyx. Eira drack för övrigt ca 80 ml välling imorse. Ur nappflaska. Det är nästan så det skulle behövas ett kors i taket. Det känns som om vi är på G.

Ny vecka väntar med nya äventyr. Jag tror vi ska försöka hålla oss lite lugna. Jag har ett envist svidande i magen och illamående som inte vill ge sig. Egentligen skulle jag nog behöva besöka vårdcentralen, men har en tendens att skjuta upp sådant.

Välkommen ny vecka.