Borta bra, men alltid hemma bäst.
Redan första kvällen kände jag en viss hemlängtan. Ja, det var efter Es hundrade utbrott på en kortare tid samtidigt som Ds kvällshunger satte in och vi dessutom skulle försöka hitta en barnvänlig restaurang för att äta middag. Ja, och när E plötsligt spottade ut maten kände jag hur jag mest bara ville packa in oss och åka hem.
Men. Emellanåt hade vi mysigt och helt underbart. Vi bodde på hotell i Stockholm, besökte Skansen, Junibacken och strosade omkring inne i stan. Inte så mycket shopping (förutom till barnen som det alltid tycks kunna bli). E gillade Skansen, mest karusellerna. Egentligen var det lite för varmt för att kunna njuta till fullo. De långa uppförsbackarna tycktes evighetslånga. Men nu vet vi och det blir säkert fler besök andra somrar. Junibacken var också en höjdare och då pappaN hade D i bärsele var det jag som försökte hålla samma tempo som E. Inte det lättaste, men hon var på gott humör och hade roligt så då känns allt mycket lättare.
Och mitt upp i allt försöker vi att potträna. E är verkligen jätteduktig, men det kan lätt bli lite övermäktigt (för föräldrarna) att försöka hitta toaletter överallt. Ett antal buskar efter vägen har blivit besökta. De flesta gånger utan resultat. Det viktigaste är dock att det får vara roligt. Tråkiga utbrott av finns det tillräckligt gott om i andra sammanhang. Nåväl. Jag hoppas att det är en "period" som så småningom lugnar ned sig. Eller övertas av en ny.... Tur att kärleken övervinner allt och är oändlig!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar