6 år av oändlig kärlek

Studentbalen, en dag i juni -2003. Nyförlovade.

.

Idag, den 3 maj, har jag och N varit förlovade i 6 år.

Beroende på ur vilket perspektiv man väljer att se ur -

6 år, en lång lång tid. Eller. 6 år, en sekund av resten av våra liv.

Vi träffades vintern -2001.

Förälskade oss.

Visste att det var VI för alltid.

Det är sant.

Mer sant nu än någonsin.

Vi - mot livet, för livet i livet.

Jag älskar dig.

.

Lilla liten firade med att sparka på pappa - världens bästa present.

Älska älska.

en annan längtan

Mitt projekt i helgen är rensa.

Kläderna som var menade för Troy har jag gått igenom. Igen och igen. Och igen. Det är svårt. Jag vill spara allt. Det känns svårt att göra sig av med något som rymmer så mycket längtan. Så mycket Troy. Ändå känns det viktigt att vår Lilla liten får ta plats. En ny längtan, eller mer rätt - en annan längtan. Längtan efter Troy kommer alltid att finnas. Jag kommer aldrig att acceptera att han inte får leva med oss. Aldrig.
En del kläder ska sparas, en del läggs undan. Lite nytt ska inhandlas.

Jag har dessutom precis gjort något väldigt olikt mig. Nämligen sålt möbler till vilt främmande folk som nappat på vår annons på blocket. Jag är vanligtvis för feg för att våga göra något sådant själv. En lyckad affär. Inte heller lyckades de överlista mig med prutning. Det var i vilket fall som helst trevliga människor. Mannen ville bara köpa byrån, men kvinnan ville absolut ha tv-bänken också så nu är vi några kronor rikare och några möbler fattigare. Blocket är bra.

Nu ska jag åka iväg för att jobba. Långpass.

En trevlig lördag önskar jag er alla.

ny design och vårdvetenskap

Har försökt mig på en ny design här på bloggen, men det blir inte riktigt som jag tänker mig. Någon som har lust att ta en kurs med mig?

Något har lättat sedan UL. Jag känner mig härligt pirrig emellanåt. Mitt älskade älskade lilla barn. Lilla liten sparkar för fullt och det lugnar de oroliga tankar som ibland ändå lyckas ta sig igenom pirret.

Och så har jag gjort det igen! VG! Jag hade egentligen inte hoppats på någonting alls inför svaret på vårdvetenskapstentan. Jag vet att jag gjorde mitt bästa och än en gång räckte det mer än väl. Skönt. SKÖNT!

ul - lilla liten

Har ni sett något så vackert?

Våra barn.

Troy till vänster och Lilla liten till höger.

Underbara älskade.

.

Vi var på UL idag. Lyckligt. Spännande. Skrämmande. Livsfarligt. Livsuppehållande. Underbart.

Jag har längtat efter den här dagen. Längtat och längtat. När natten var kommen sov jag ingenting. Morgonen var lång innan vi äntligen var på väg. I väntrummet skakade jag som ett asplöv. N var trygg. Vi träffade BM som direkt talade om att hjärtat slog. Ett underbart litet hjärta. Undersökningen fortlöpte och vår lilla älskling är lika vild som sin bror, vilket innebär att det är svårt att mäta. BM vände och vred men verkade inte riktigt få till det. Till slut bad hon oss att ta en promenad, eftersom hon inte kunde se det hon ville i hjärtat.

BOOM.

Allt stannade.

Sus.

Långa tio minutrar. Jag hade bestämt mig för att om det fanns en läkare där inne när vi kom tillbaka så skulle jag vända. Vill inte. Ingen tar mitt barn. Inte igen.

När vi kom tillbaka var BM lugn. Hon sa att hon måste börja om från början eftersom bebis inte vill ligga still. Jag vågade inte tro henne. Allt jag ville var att försvinna. Min lyckliga dag förvandlades till ett kaos. Allt flyttar mig 9 månader bak i tiden. Men så tillslut. Hjärtat är där och vi får se - detaljerat - att allt finns och fungerar. BM tar sig tid och berättar, förklarar. Lyssnar. Jag är tacksam. Vår älskling mår bra.

Vi får många fina foton med oss hem och helt plötsligt känns det verkligt. Lilla liten mår bra, just nu. Det är allt vi vet. Det är allt vi tror på.

BM oroade sig dock en del för min oro. Vi pratade mycket om det. Hon tog sig tid efteråt. Det var skönt. Ingen stress. Vi pratade akupunktur och får se var det leder.

.

Nu ska jag krypa ner i sängen hos min älskade. Hos min familj. Troy finns alldeles nära. Älskade storebror, kan tro att du är stolt. Alltid med oss. Lilla liten i magen - en livlig liten filosof.

.

(Vi blev flyttade en aning i datum, därav ändringen i gadgeten.)

föräldrargrupp

Ännu en lugn och behaglig dag. Skönt att få samla kraft.

Ändock hyfsat effektiv. Har lyckats få iväg ett par inlägg till de fortgående diskussionerna på Blackboard. För en gångs skull känns det som att jag är med i matchen. Skön känsla.

Igår fick vi inbjudan till föräldrargrupp på vårt familjecentrum. Det är precis ett år sedan vi gick sist. Vi hade först bestämt oss för att inte gå. Men kanske är det bra för oss ändå. Att träffa andra gravida. Vi testar och ser hur det känns. Det kommer bli intensivt. Med början nästa vecka och klart om 1½ månad. Kanske deltar vi inte i alla träffar. Förlossningen känns lite jobbig att prata om. Förra gången fick vi veta att risken, att någon av oss i gruppen ens skulle föda med snitt var minimal. Nu vet vi bättre.

Bebis sparkar så att det känns på utsidan. Det gör mig lycklig. Älskade lilla liten, vem är du där inne?

bröder och jobb

Igår fyllde mina bröder år. Stort GRATTIS!

På bilden är vi fyra respektive ett år. Tider av ett annat liv.

Jag önskar er (oss) allt gott, det är vi värda.

.

Nu ska jag ta mig samman för en stund och göra något vettigt i studerandets anda. Ny kurs startar idag. Det går fort. Denna kurs är förlagd på två veckor och nästa kurs på tre veckor. Sedan är det, tro det eller ej - Sommarlov.

.

Jobbfrågan är löst. Min tjänst finns kvar och jag pustar ut. Det är dock lite avancerat, så rent tekniskt kan jag inte komma tillbaka på heltiden och arbeta när jag vill, det får jag "ansöka" om, lite som audition.

Men naturligtvis är den min när jag är sjukskriven eller hemma med föräldrarpenning.

Tja, så länge tjänsten finns på papper kan väl inget hända...eller?

lökmök

Vi sov till TIO!
Det har inte hänt sedan...ja, jag vet inte när. Skönt. Även om jag vaknade med ett lejon i magen. Åtminstone kan så misstänkas med anledning av ljudet.

Igår tillbringades kvällen på Trapper. För första gången på 3 ½ år hade vi personalvård. Vi blev utbjudna på mat av jobbet. Gott och trevligt sällskap. Mitt dåliga humör (som byggts upp under dagen) såg ingen skymten av och när jag kom hem var jag en solstråle.

Idag har vi bara återhämtat oss. Med allt vad det innebär. Kanske vilar vi inför kommande föräldrarskap. Men sanningen är att vi främst återhämtar oss i det föräldrarskap vi har. Föräldrarskapet i familjen annorlunda. Familjen med ett barn för lite. Det är påfrestande. Sorgen gör ont och är tung, som alltid. En del sover dåligt för att deras barn håller dem vakna. Vi sover dåligt för att vårt barn inte gör det. Vi behöver inte höra att vi ska ta vara på tiden innan vi blir föräldrar. Vi är föräldrar och försöker leva vardagen så gott vi kan.

Vi var sugna på grillat. N var mest sugen på att grilla med kolgrill - vilket är det strängaste förbjudet i lägenhet (balkong). Därav vår utflykt till Skillinggränd. Grillad fläskfilé och rotsaker (eller rotfrukter, eller rotgrönsaker?) i ugn. Jag åt mycket. Mer än mycket. Lök. I massor. Min mage brukar inte reagera. Det gjorde den idag och N kallar mig för lökmök. Ok, jag kan ta det. Fisarna måste ju ut iallafall.

vi vågar

Vi har bestämt oss.

Vi vågar tro. Vi vågar hoppas.

Vi måste. För att överleva.

Det har varit svårt att våga glädjas. Kanske har vi inte förstått och kanske gör vi det inte än. Men vi har bestämt att när allt har gått bra på UL nästa vecka (säger när för att det måste vara när) ska vi försöka att öppna våra sinnen. Vi tjuvstartar redan idag när vi sett fina babyskydd till rabatterat pris. Vi tjuvstartar genom att drömma om hur det skulle vara att bära vår bebis där i. Vår Lilla liten, lilla bubblan.

På väg upp skymtar jag ljuset.

"I've flown too high on borrowed wings

Beyond the clouds and where the angels sings

In a sky containing no one but me

Up there's all empty and down there's the sea

No one here but me

There's nothing but light

That comes into sight

There's something up here that makes me wince

And I still got the feelings that I've felt ever since

I got to this place, arrived at last

In front there's the future right back there's the past

Everything's moving so fast

There's nothing but light that comes into sight

The present like I've never seen it before

Is this the right place to stay

Please my wings fly me away."

(Lene Marlin, Flown away)

Bebisvecka 16
Graviditetsvecka 18

Uppdateringar till moffa I och andra intresserade.

"Bebisen mäter12,5-14 cm från stjärt till huvud och väger 150 g. Bebisen kan göra grimaser och rynka på pannan. Några basreflexer utvecklas och kan suga om man rör vid läpparna. Bebisen är känslig för ljus och visar det genom att vända ryggen till om magen utsätts för ljus." (Ur Mammapraktikan).

Älskade lilla liten. Vi längtar, längtar efter dig.

lugn och harmoni

En lugn och (hittills) harmonisk dag.

Ägnade förmiddagen och delar av eftermiddagen åt studier. Vetenskapliga metoder börjar lida mot sitt slut och slutsatsen jag drar är att det ändå har varit en givande kurs. Idag bearbetades intervjun och transkriberades. Ett stort jobb. Större än jag trodde. Men jag är klar. Och nöjd.

BM-besök. Det är troligtvis sammandragningar jag haft. Vid täta graviditeter är det tydligen vanligt att man får tidigare och ofta smärtsamma sammandragningar. Detta är något vi ska ta upp på UL nästa vecka. Eventuellt kan en tappkontroll behöva göras. Vi avvaktar. Hb hade sjunkit drastiskt. Inget oroande men det bör inte sjunka mer nu. Konstigt, för den här veckan har jag ju känt mig hyfsat pigg.

Nu väntar laxen på bordet. Vi ska äta. N ska sedan jobba några timmar och jag ska ta en promenad för att köpa frimärken. Inom ett par dagar är det några som kommer få ett rosa kuvert i brevlådan.

drömmar och viktig föreläsning

Natten gick förvånansvärt bra. Jag sov. Drömde livligt. Denna natten om Troy. Livliga drömmar har blivit en vana under denna graviditet. Ofta om Lilla liten. Fina drömma om levande barn. Men också mardrömmar med jagande i mörker och död. Inatt var det om Troy och det var som att uppleva inifrån honom. Jag såg mig själv ur hans ögon. Det skrämmer mig att det gjorde ont. Jag vill så gärna tro att han var smärtfri. Min lille pojk dog - precis som det var. Besynnerligt nog var jag inte nedstämd när jag vaknade. Lilla liten gjorde sig till känna direkt när jag vaknat och kanske hade detta något med känslan att göra. Annars har ett lugn vilat över mig idag.

För några timmar sedan kom vi hem från föreläsningen med Ingela Rådestad i Falun. Som väntat - mycket viktigt och givande. Återkommer vid ett senare tillfälle angående ämnet.

Niclas kom precis hem och vi ska åka tillbaka till Falun. Ikväll är det Spädbarnsfondens möte för föräldrar som förlorat barn. En fin avslutning på dagen. Vi ska åka över Borlänge dig för att få lite tid med varandra innan. Äta gott och bara ha det lugnt och skönt.

lång dag

Lång dag och jag har svårt att varva ned. Undrar just hur natten kommer att bli. Har haft lite småont i magen och utåt ryggen. Orolig att det ska vara sammandragningar. Har dock inte stressat, så jag hoppas att det ska vara något annat. Ännu en sak att ta upp med BM. Förra veckans oro för diabetes har dock lagt sig.

Vi hade avslutning med föreningen idag. Lite planering inför nästa termin. Besviken? Kanske på att, trots att jag varit ledare i 4 år, inte kunde bli presenterad på grund av minnesförlust när det gällde vem jag är. Kanske aningen upprörd över avundsjuka och snorkiga miner också. Det skadar ingen med ett leende. Inte besviken på att showdancen kommer att leva vidare. Två fina tjejer leder vidare nästa termin när jag (vill tro) ska vara hemma med bebis. Många ivriga barnvakter anmälde sitt intresse, om jag skulle vilja hälsa på.

Jag och mormor har vårplanterat på graven idag. Det blev fint. Stenen har inte fixerats än och med det gjort kommer vi troligtvis behöva plantera om allt. Men just nu är det fint.

Nu blir det kväller. En lång dag väntar imorgon.