lökmök

Vi sov till TIO!
Det har inte hänt sedan...ja, jag vet inte när. Skönt. Även om jag vaknade med ett lejon i magen. Åtminstone kan så misstänkas med anledning av ljudet.

Igår tillbringades kvällen på Trapper. För första gången på 3 ½ år hade vi personalvård. Vi blev utbjudna på mat av jobbet. Gott och trevligt sällskap. Mitt dåliga humör (som byggts upp under dagen) såg ingen skymten av och när jag kom hem var jag en solstråle.

Idag har vi bara återhämtat oss. Med allt vad det innebär. Kanske vilar vi inför kommande föräldrarskap. Men sanningen är att vi främst återhämtar oss i det föräldrarskap vi har. Föräldrarskapet i familjen annorlunda. Familjen med ett barn för lite. Det är påfrestande. Sorgen gör ont och är tung, som alltid. En del sover dåligt för att deras barn håller dem vakna. Vi sover dåligt för att vårt barn inte gör det. Vi behöver inte höra att vi ska ta vara på tiden innan vi blir föräldrar. Vi är föräldrar och försöker leva vardagen så gott vi kan.

Vi var sugna på grillat. N var mest sugen på att grilla med kolgrill - vilket är det strängaste förbjudet i lägenhet (balkong). Därav vår utflykt till Skillinggränd. Grillad fläskfilé och rotsaker (eller rotfrukter, eller rotgrönsaker?) i ugn. Jag åt mycket. Mer än mycket. Lök. I massor. Min mage brukar inte reagera. Det gjorde den idag och N kallar mig för lökmök. Ok, jag kan ta det. Fisarna måste ju ut iallafall.