Har ni sett något så vackert?
Våra barn.
Troy till vänster och Lilla liten till höger.
Underbara älskade.
.
Vi var på UL idag. Lyckligt. Spännande. Skrämmande. Livsfarligt. Livsuppehållande. Underbart.
Jag har längtat efter den här dagen. Längtat och längtat. När natten var kommen sov jag ingenting. Morgonen var lång innan vi äntligen var på väg. I väntrummet skakade jag som ett asplöv. N var trygg. Vi träffade BM som direkt talade om att hjärtat slog. Ett underbart litet hjärta. Undersökningen fortlöpte och vår lilla älskling är lika vild som sin bror, vilket innebär att det är svårt att mäta. BM vände och vred men verkade inte riktigt få till det. Till slut bad hon oss att ta en promenad, eftersom hon inte kunde se det hon ville i hjärtat.
BOOM.
Allt stannade.
Sus.
Långa tio minutrar. Jag hade bestämt mig för att om det fanns en läkare där inne när vi kom tillbaka så skulle jag vända. Vill inte. Ingen tar mitt barn. Inte igen.
När vi kom tillbaka var BM lugn. Hon sa att hon måste börja om från början eftersom bebis inte vill ligga still. Jag vågade inte tro henne. Allt jag ville var att försvinna. Min lyckliga dag förvandlades till ett kaos. Allt flyttar mig 9 månader bak i tiden. Men så tillslut. Hjärtat är där och vi får se - detaljerat - att allt finns och fungerar. BM tar sig tid och berättar, förklarar. Lyssnar. Jag är tacksam. Vår älskling mår bra.
Vi får många fina foton med oss hem och helt plötsligt känns det verkligt. Lilla liten mår bra, just nu. Det är allt vi vet. Det är allt vi tror på.
BM oroade sig dock en del för min oro. Vi pratade mycket om det. Hon tog sig tid efteråt. Det var skönt. Ingen stress. Vi pratade akupunktur och får se var det leder.
.
Nu ska jag krypa ner i sängen hos min älskade. Hos min familj. Troy finns alldeles nära. Älskade storebror, kan tro att du är stolt. Alltid med oss. Lilla liten i magen - en livlig liten filosof.
.
(Vi blev flyttade en aning i datum, därav ändringen i gadgeten.)
6 kommentarer:
Vill bara tipsa dig om de "mammahalsband" som finns :) Det är ett litet smycke med en bjällra i som ger ifrån sig ett lugnande ljud både för dig och lilla liten. Om man bär det under senare delen utav graviditeten så kan barnet känna igen ljudet även efter födseln! :)
Hanna - Tack för tipset, har faktiskt redan en bola (som de kallas). Använde den hela förra graviditeten och Troy verkade känna igen ljudet. Har haft den även denna graviditet, till o från...men det kommer säkert att bli mer nu!
De vackraste barnen!!!! Vad glad jag är för er skull!!! Det här så gå bra, den här gången ska ert barn stanna, så måste det bli!
förstår att ul väckte oro och rädsla hos dig, inte konstigt efter allt du gått igenom.
Kram vännen!
Två vackra liv. Jag tror jag kan förstå din oro, att förlora ett barn. Men jag tror Troy är en stolt storebror som vaktar sitt syskon noga. Han vill säkert vara där och retas med lilla h*n och väcka den lilla när ni vill sova ;)
Kram
Hej Sandra!
Blev så glad att läsa att allt gått bra på ul!
Men visst är det oroande att alltid uppleva de jobbiga känslorna igen när man inte vill annat än att vara glad. Är ju små pyttesteg man får gå framåt....
Tänker på er!
Kram
Linda (Samuels mamma fr. "föräldragruppen")
Linda - Välkommen hit, kul att du tittade in.
Pyttesteg ja, fint är det iaf att det går framåt. Börjar förstå omfånget av vad som måste bearbetas. Bara att tänka på flera UL och en förlossning gör att hjärtat slår lite extra.
Kram
Skicka en kommentar