vi vågar

Vi har bestämt oss.

Vi vågar tro. Vi vågar hoppas.

Vi måste. För att överleva.

Det har varit svårt att våga glädjas. Kanske har vi inte förstått och kanske gör vi det inte än. Men vi har bestämt att när allt har gått bra på UL nästa vecka (säger när för att det måste vara när) ska vi försöka att öppna våra sinnen. Vi tjuvstartar redan idag när vi sett fina babyskydd till rabatterat pris. Vi tjuvstartar genom att drömma om hur det skulle vara att bära vår bebis där i. Vår Lilla liten, lilla bubblan.

På väg upp skymtar jag ljuset.

"I've flown too high on borrowed wings

Beyond the clouds and where the angels sings

In a sky containing no one but me

Up there's all empty and down there's the sea

No one here but me

There's nothing but light

That comes into sight

There's something up here that makes me wince

And I still got the feelings that I've felt ever since

I got to this place, arrived at last

In front there's the future right back there's the past

Everything's moving so fast

There's nothing but light that comes into sight

The present like I've never seen it before

Is this the right place to stay

Please my wings fly me away."

(Lene Marlin, Flown away)