9 snabba med pappaN

PappaN hängde mest med i viktnedgångsracet för att vara ett stöd för mig. Han har aldrig direkt varit överviktig, även om även han drabbades av några "gravidkilon". Han hade som första mål att gå ned 7 kg, vilket var till hans trivselvikt som han vägde för ett antal år sedan. Väl nedgånget tillkom ytterligare ett mål på -3 kg, vilket också det nu är uppnåt. Jag intervjuade honom, i sann reporteranda (jag är så bra på att leva mig in i situationer att jag till och med höll fram en petflaska som mikrofon). ;-)

Varför började du äta enligt lchf?

- För att du skulle göra det.

Vad hade du för förväntningar?

-Inga större, bara att det skulle bli jobbigt.

Vad trodde du skulle bli svårast?

-Att klara sig utan potatis.

Vad blev svårast?

-Efter ett tag blev det svårast att hitta bra recept. Och kanske blir man lite trött på gräddsmaken.

Är det något som gått bättre än förväntat, vad?

-Att stå över chips och allt sånt. Vi har inte ätit chips någon gång under lchftiden.

Vad har smakat bäst?

-Min morgonsmoothie (se recept nedan, min anm.)

Vad har smakat...mindre gott?

-Oopsies och lchfpizza. Jag gillar inte ägg.

Hur mår du utan kolhydrater? Är det någon skillnad i kroppen.

-Bra. Ja, 10 kilo är rätt mycket lättare. Magen mår bättre.

Hur går du vidare?

-Försöka behålla vikten utan att tillföra allt för mycket kolhydrater. Jag kommer inte äta lika strikt som tidigare.

PappaNs MorgonSmoothie

150g bär

1 dl turkisk yoghurt (om det inte finns hemma funkar det med creme fraiche)

1 dl grädde

1 dl mjölk

MIXA

nu är det gjort

Japp, så var det gjort. Es långa lockar är nu ett minne blott. Drygt en halv dm var det som åkte väck. Jag passade på medan pappaN stod i duschen. Efteråt var det han som fick trösta mig. Finaste lockarna. Men, jag vet att det snart växer ut igen och den där bakvända hockeyfrillan hon drogs med gick aldrig att fixa till. Nu, förhoppningsvis, kommer det växa ut en aning mer jämnt.

På bilden nedanför syns de små hårsstrån vi har kvar från Troy. Han hade också långt hår. Jag är tacksam över att personalen på UAS insisterade på att vi skulle klippa en liten lock. Det är ju en av de få fysiska ting som finns kvar efter en saknad liten pojk.

så tycker jag

Jag ger mig inte ofta in i diskussioner där det handlar om politik. Inte för att jag inte är intresserad utan mest för att jag är för dåligt insatt för att diskutera. Men jag funderar lite över vänsterns syn på delad föräldraförsäkring. Ohly menade att det ska delas 50/50 - obligatoriskt - mellan föräldrarna. Utan möjlighet att ge dagar.

Som sagt är jag för dåligt insatt för att diskuterna, men jag undrar vad det kan finnas för forskning på hur det skulle påverka barnet om så skulle vara fallet (där föräldrarna, ekonomiskt, måste ta ut fullt alla dagar i veckan), att mamman är hemma de sex första månaderna för att sedan avlösas av pappan. Jag menar inte att barnet skulle fara illa. Jag menar inte att det skulle vara fel. Men under min terapi hos min fantastiska psykolog K har jag förstått, verkligen insett, vilken oerhörd betydelse anknytningen till mamman har för barnet just det första året. Tar man hänsyn till det i den här synen på delad föräldraförsäkring? 

troys napp

Ännu en bra dag att lägga till handlingen. E tog sovmorgon imorse, halv nio. Trevlig helgtradition månne?

Babygymmet blev sålt idag och igår gick våra auktioner ut på tradera där nästan allt blev sålt. Agni skrev ett toppeninlägg ang. att sälja saker, för en tid sedan och jag kan bara instämma. Det är kul!
Jag ska leta kurslitteratur nu, det är en av de bästa sakerna att köpa begagnat. Särskilt sådan litteratur till kursen vi läser nu. Tråkigt (men viktigt förstås).

Eira hittade Troys napp här om morgonen. Den låg i min nattdukbordslåda, tillsammans med andra minnen jag gärna förvarar nära mig. Iallafall så fanns där Ts mininapp från Uppsala. Han fick en där, helt i silikon, eftersom han snuttade och letade mat, innan vi kommit dit. Det här är en episod som gör mig väldigt ont då vi "bara" hann med att se honom väldigt sjuk. Innan vi kom blev han bortkopplad från respiratorn och då letade han efter sin mamma - men jag fanns inte där. Jag hann inte dit. Vi fick behålla nappen och det är jag väldigt tacksam över. E fann den. Och hon visste exakt vad det var, trots att den inte alls ser ut som en vanlig napp. Hon har blivit så stor. T är fortfarande min lilla lilla bebis. Vissa korta glimtar kan jag förnimma honom som en tvååring, men oftast värker det i mina armar efter ett saknat litet knyte. Alltid. E är stor nu och jag är så tacksam. Så ordlöst tacksam över alla dagar jag får se henne växa.

höstfin

Eira är höstfin i sin nya väst och kavatskor.

Tidigare i livet har jag inte varit så förtjust i hösten. Jag är en "årstidskänslig" person. Och mörkret har en tendens att göra mig låg. Men med E i närheten är det svårt att vara låg. I och med studerandet kommer jag verkligen uppskatta helgerna, kanske på ett helt nytt sätt mot tidigare då det varit jag som varit hemma och pappaN som varit borta i veckorna.

Igår var det Es 11 månadersdag och farmorn och farfarn kom och överraskade med förfödelsedagspaket.=)
I paketet låg en finfin väst (som mamman spanat på lääänge). E har redan invigt den, fast utan den fina huvan. Kavatskorna som hon fick i fredags (och som bästa farfar var med och sponsrade) är också invigda. E tycker dock att de är så fina att hon hellre sitter och pillar på dem än traskar i dem. =D

pappaN väljer aktivitet

 

"Min älskade lilla flicka.
Du ljuvliga hjärteskatt.
Du är allt jag någonsin önskat.
Du förgyller mitt liv med ditt skratt.


Om du bara visste, hur högt älskad du är.
Jag kan inte beskriva, det finns inga ord som bär."


PappaN bestämde aktivitet idag och då blev det badhuset.

Jag har egentligen en smärre fobi för att duscha med främmande människor, men utmaningar är till för att antas. Och allt gick väl.

PappaN och E ska ha en baddag i veckan.

Det blir bra det.

otroligt!

Under den här veckan har E gjort storstora framsteg. Igår morse när jag hängde tvätt lekte E på sin rutschkana. Tidigare har hon stått och hoppat lite själv nedanför när hon velat klättra upp. Hon har dock väntat in mig för lite assistans, bland annat för att få runt benet och komma ned på rumpan. MEN. Igår, när jag helt plötsligt vände mig om, klättrade fröknen upp alldeles själv. Hon satt först ned ena benet, svängde runt det andra, tittade alldeles överlycklig mot mig och åkte ned. Helt själv! Otroligt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Älskade lilla vän. Du gör mig så stolt. Varje dag är jag stolt över att få vara din mamma.

shopping, vagnkörande och nybilshämtande

Vilken härlig dag det har varit.

Jag och E hade en riktig mysmorgon - som jag har längtat.
På förmiddagen mötte vi sedan upp några av våra mamma & bebiskompisar på stan. Vi lunchade och fikade på vårt stammisställe. Sedan tog vi den obligatoriska shoppingvändan. E, stolt attan, fick köra vagnen själv. Stora tjejen!

Svärmor, som varit med E varje dag den här veckan, hade lite abstinens och mötte också upp oss på stan. Och när vi sagt hejdå till kompisarna följde vi med henne hem. PappaN var sugen på att följa med till grannstaden för att hämta hem farfarn och farmorns nya bil. Sagt och gjort. Hela familjen följde med. En liten shoppingvända blev det där också. E fick ett par kavatskor. Nöjda och glada for vi hem, åt gott och säckade ihop i soffan. Lovely!

E fick provköra med farfar.

helg redan

Torsdag, oh underbara torsdag.
Det är väl inte riktigt så att jag ska ta helg redan. Men imorgon blir det inget långväga resande. Istället blir det studier på hemmaplan. Skönt.

Idag hade vi en heldag i E-tuna. En mycket bra föreläsare fick det hela att bli lite klarare så paniken sitter inte längre och kittlar i halsen. Vi ligger snarare rätt så bra till. För tillfället iallafall.

Nä, jag har inget vettigt att dela med mig av.
På återseende/läsande.

det har inte gått hem hos mig

Nu när jag tillbringar en hel del tid i bil och på tåg blir det en hel del radiolyssnande. Och jag har reagerat starkt ogillande på socialdemokraternas radioreklam. Det är en man som frågar ett barn om vad denne önskar sig mest av allt. Svaret blir inte som mannen vill och efter flera försök skriker mannen åt barnet. Svordomar och kränkningar är vad som uttrycks. Ironiskt? Säkert. Men inte ett dugg roligt. Jag undrar hur och varför det sänds. Vad har det för syfte? Vad det än är har det inte gått hem hos mig.

tävling

Hos Evelina finns det alltid en massa roliga tävlingar. Och tävlar man inte kan man inget vinna, ellerhur?

Kika in hos henne ni också. Just nu finns en tävling med många fina tavlor från "Studio Nele".

framtvingad positivitet

Det är möjligt att jag varit en hel del negativ de senaste dagarna. Jag är väl medveten om det. Här i bloggen tillåter jag mig dock att vara det hur mycket jag vill, tro inte att jag går omkring och är en surstöt hela tiden. Bloggen är trots allt min ventil och tycker ni jag blir för jobbig kan ni ju bara stänga ned. Jag var egentligen inte alls redo att börja plugga. Jag hade gärna stannat hemma mycket längre. MYCKET längre. Jag har, än så länge, ingen som helst längtan efter självförverkligande. Att vara hemma med Eira har varit det mest fantastiska jag varit med om. Utan tvekan.

Ok, men här är jag nu och måste väl göra det bästa av situationen.

Trots att jag inte känner komma på några bra saker med studerandet tvingar jag här mig,

• Jag träffade en trevlig tjej som jag nu ska skriva c-uppsats med. Hon är väldigt driftig och vi tänker rätt så lika angående studerandet.
• ...
• ...
• Det finns några lärare som jag hittills fått väldigt gott intryck av.
• När vi väl får föreläsningar i V-ås kommer det bli ganska hyfsad pendlingstid.
• Det är praktiskt att vara på skolan eftersom det finns material att tillgå i den direkta närheten.
• ....

Jaja, nu ska jag väl inte helt plötsligt överdriva det positiva så det här får räcka. ;-)