hemma igen

Så var vi hemma igen. Jag känner mig trött och lite tom. Tokigt.
Vi har iallafall haft en fin semestertripp. Hemresan igår gick ok, även om E för länge sedan tröttnat på att åka bil och numer protesterar bara hon får syn på bilen. Ett stopp i Jönköping hos Karin och Christian och sedan i Örebro hos Moffa Ida var dock på sin plats och där intogs lunch och middag. Tre mil hemifrån var E dock helt less och bilen fick stå still för att försöka trösta mycket ledsen lilla liten. Det gick inge vidare så milen fick faras med högljutt gråt. Stackars!

Vi har hemskt mycket packning. Den är mer än fördubblad sedan avresan. Alltså har jag en hel del att göra. Och förutom det måste jag verkligen. Verkligen. Verkligen ta tag i hösten. Jag tror det är där tomheten sitter. Jag har ett krampande litet ont i maggropen.

Förresten så var det blundande jag ställde mig på vågen imorse. Trots att jag försökt att hålla mig från kolisar (förutom en vetebulle som slank ned fortare än fort) känner jag i kroppen att allt inte är som det varit. Iallafall så var ökningen endast ett pyttigt litet kilo. Och eftersom jag precis hade rasat innan vi åkte känns det inte alldeles för katastrofalt. Nu tar vi nya tag och 1 liter grädde inhandlades igår. :-)

klippklättring

Dagarna går fort när man har roligt. Vi har hälsat på släkt, shoppat och haft allmänt mysigt. Idag gjorde vi Varberg där vi avslutade med att klättra bland klipporna, till Es stora förtjusning. Imorgon beger vi oss hemåt, men först ska några stopp hos goda vänner göras.

kväll igen

Eftermiddagen har tillbringats i Gränna, nu bär det av mot Nässjö. Det är härligt med semester. Ta hand om er.



- Mobilbloggen

första kvällen

Första kvällen är vi i Örebro hos bästa Ida. Vi har precis ätit gott grekiskt. :-)



- Mobilbloggen

Location:Grekiska

check

Packning - check
Husvakt - check
Alla med - check

Snart åker vi!

som en vind

Än en gång kommer det över mig. Plötsligt. Som en piskande vind.

Igår, promenad från sjukhuset. Som vanligt förbi kapellet. Men igår stannade tiden. Den stannade på samma sätt som den stått still i två år. Istället klev jag ur bilen. Och med panik inom mig insåg jag att Troy aldrig fick komma hem. Med skälvande röst sade jag till N att vi måste åka igen. Jag kan inte lämna mitt barn här utan att han fått komma hem. Vi åkte. Och uppe på berget lade jag min hand på hans kalla lilla huvud och sa; -Välkommen hem.
Den vita lilla mössan placerade vi på hans huvud. Mössan som tagit oss en evighet att finna. Och ett brev. Ett foto på vår sargade lilla familj. Och ett löfte.

Tillbaka i nutiden. Löftet sitter i vagnen framför mig och skäller för att hon inte får suga på mina nycklar. Vinden är ljum. Vinden är mjuk. Jag älskar.

nu var det klippt

Äntligen fick jag min vilja igenom att klippa E. Det var riktigt traumatiskt för pappaN som inte vågade titta när jag med saxen kapade av Es första lilla tofs. Det var inte det lättaste att parera mot en nyfiken liten sprattel och med de ärvda virvlarna i håret tror jag knappast att det är speciellt jämnt. Men just pga virvlarna syns det ju inte så mycket...

Än så länge är det bara luggen som är klippt. Men tanken är att jag ska lyckas övertala pappaN om att även det långa håret i nacken behöver toppas. ;-)

Helt plötsligt blev det en stor tjej. Tänk så mycket en liten lugg kan göra.

en hundring till mig

Tur att det inte var någon som satt emot mig på mitt vad, för då hade det blivit rejält med däng. ;-) Det finns inte en endaste liten möjlighet att vi är färdigpackade ikväll.

Vad som idag skulle bli en rutinkontroll, angående Es astma, på barnmottagningen blev ett riktigt långbesök med pricktest för mjölkallergi. Doktorn tyckte att E har väldigt många symtom (som vi inte ens tänkt på) som stämmer överens med en känslighet för mjölkprodukter. Dock visade inte pricktestet något, så vi behöver inte ta bort mjölkprodukterna helt. Däremot ska vi undvika att ge yoghurt och mjölk i drickform (det har vi inte gjort tidigare heller) för att se om det blir bättre. Eventuellt ska vi också testa att ge mjölfri gröt och välling (fast troligtvis är det inte den största boven). Så ja, besöket blev inte riktigt som tänkt. Men jag är tacksam över att det finns hjälp att få om och när man behöver. Det var en väldigt bra läkare som E fattade tycke för ganska direkt. ;-)

Iallafall kom vi hem för inte allt för länge sedan. Nu har vi ätit sen mellis och E slocknade direkt efter. Jag ska försöka organisera packandet och sedan ska vi (vilket jag helt glömt) på middag för att fira pappaNs (gammel)morbror som fyllt 50. Därav min insikt om att färdigpackade ikväll inte är troligt.

En trevlig förmiddag hade vi också med våra mamma&bebiskompisar. Nu kommer 1 årskalasen på rad. Redan har söta Edvin och Alfred fyllt och imorgon är det Alvas tur. Grattis till raringarna. Våra stjärnor Albin och Amelie fyller sedan i september och sist ut är Eira. 1 år. Det är galet. Di små är nu stora.

tvättjuv?

Jag däckar totalt när kvällen kommer. Bara tanken på att göra något annat än att sitta där jag sitter får mig att gäspa. Trots det är det nu dags att hämta resväska, hänga tvätt och förhoppningsvis hinna slänga i en ny maskin (jag börjar för övrigt undra om det är någon som kommer hit med sin smutstvätt, det kan väl aldrig vara så att vi förbrukar så mycket kläder?!). N är och handlar det sista som ska med. Imorgon kväll ska vi nämligen vara färdigpackade. Jag sätter en hundring på att vi inte är det.

strykning is da shit

För några veckor sedan talade jag med två personer, helt oberoende av varandra. De talade om fenomenet strykning som terapi. Jag, uppvuxen i en strykfamilj - ja där till och med underkläder strukits - har varit mer eller mindre allergisk mot fenomenet. Men, jag bestämde mig för att testa. Och jag är fast. Strykning is da shit (eller, som kanske ligger lite bättre i min mun; "Strykning är faktiskt väldigt bra som terapi"). Och till och med den, innan, väldigt skeptiske N tycker att det är riktigt skönt att kliva i ett par nystrukna byxor. Jag vill förtydliga att jag tidigare också strukit sådant som behövts. Jag ogillar skrynkliga kläder. Nu stryker jag dock faktiskt det mesta. Och det är nästan så att jag längtar lite till mina strykkvällar. Jag, strykjärnet och en god bok. Jihaaa.

~~~

~~~

Att det sedan bor en liten fröken marodörska här hemma gör ju att kläderna kan behöva strykas fler gånger än en. ;-)

storkok - del 2

Idag stod det köttfärssås och cous-cous på Eiras meny. Köttfärssåsen är en av de tre rätter som ingick i storkoket. Köttfärssås är en sådan rätt som jag alltid försöker ha färdigt hemma i frysen. Det går och variera med en mängd olika tillbehör och cous-cous är både gott och det går snabbt att tillaga. Hittills har jag nog inte gjort en enda som är den andra lik. Jag använder mig helt sonika av det som finns hemma.

~~~

Dagens sås (i obestämd mängd eftersom jag inte minns) innehöll;

~~~

Köttfärs

Rivna morötter

Majs

Paprika

Lök (yttepytte lite av den gula varianten)

Krossade tomater

Mjölk

Kryddad med lite paprikapulver och färsk basilika

kavat

De här söta skorna fick E av min vän och fd kollega S. Det är stl 18 på dem och jag hade hoppats på att hon skulle kunna ha dem till hösten när (om) hon har börjat gå. Hittills har de varit alldeles på tok för stora och jag har funderat om hon kanske inte kommer hinna växa i dem.

Men så här om dagen när vi skulle ta på skorna (de med nyckelpigorna), så gick det inte. Ca en cm av hälen blev kvar utanför skon. Tokigt!
Och så testade jag "Kavatskorna" och visst finns det marginal men inte är det mycket.

Så nu tänker jag istället. Tänk om hon hinner växa ur dem!? :-)

Det är inte längre bara kläder som får rymmas i den "urväxta" högen.

Nu finns där också ett helt gäng med skor!