Vid överdosering av Heparin bör behandlingen ske under kontroll av APT-tid, Hb, serumelektrolyter och trombocyter (FASS.se).
Sitter och skriver det sista på farmakologin. Tentan handlar om ett fall, där en studerande iordningsställt fel dos Heparin. Intressant och livsfarligt. Tänk så fel det kan gå och vilka allvarliga konsekvenser det kan ge.
Ledig dag idag, skönt. Har fått en del gjort, bla skrivit klart tentan. Har även varit hos K, vilken tur att jag hade en tid inbokad en tung dag som denna. Träffade sedan C med dotter, mysigt.
4 månader sedan älskling lämnade oss med sina andetag. Tungt. SAKNAD!!
Positivt idag?
Vår kaktus blommar, sist den gjorde det var i november -07 och då blev jag gravid *hoppas*.
torsdag 20 november 2008
onsdag 19 november 2008
Till mitt barn
Till mitt barn.
4 månader av mörker. 4 månader av total saknad och tomhet.
Älskade pojken min, mamma har haft en jobbig dag idag. Idag är det din 4 månadersdag. Hur skulle livet ha varit med dig? Hur skulle du ha sett ut? Hur skulle du ha gråtit? Hur skulle du ha skrattat? Hur skulle du ha sovit? Hur skulle du ha vaknat? Hur skulle vi ha tagit promenader i den fallande snön? Hur skulle du ha vilat mot pappas bröst? Hur skulle våra ögon mötts med strålande kärlek emellan?
Jag orkar inte leva utan dig. Orkar inte. Men ändå gör jag det på något konstigt vis. Jag visar en styrka utåt som rasar om kvällarna. Då rasar jag och blir till trasiga skärvor. I varje bit finns du Troy och jag älskar dig.
Mamma älskar Dig!
4 månader, 9 timmar, 20 minuter.
Niclas och mina underbara vänner, Tack för att ni hjälper mig med mina skärvor. Tack för att ni håller ihop mig men ändå låter mig vara trasig ibland.
4 månader av mörker. 4 månader av total saknad och tomhet.
Älskade pojken min, mamma har haft en jobbig dag idag. Idag är det din 4 månadersdag. Hur skulle livet ha varit med dig? Hur skulle du ha sett ut? Hur skulle du ha gråtit? Hur skulle du ha skrattat? Hur skulle du ha sovit? Hur skulle du ha vaknat? Hur skulle vi ha tagit promenader i den fallande snön? Hur skulle du ha vilat mot pappas bröst? Hur skulle våra ögon mötts med strålande kärlek emellan?
Jag orkar inte leva utan dig. Orkar inte. Men ändå gör jag det på något konstigt vis. Jag visar en styrka utåt som rasar om kvällarna. Då rasar jag och blir till trasiga skärvor. I varje bit finns du Troy och jag älskar dig.
Mamma älskar Dig!
4 månader, 9 timmar, 20 minuter.
Niclas och mina underbara vänner, Tack för att ni hjälper mig med mina skärvor. Tack för att ni håller ihop mig men ändå låter mig vara trasig ibland.
måndag 17 november 2008
Nya tag
Ok. Måndag. Ny vecka, nya tag.
Jag har kommit över det värsta efter det ovälkomna besöket i torsdags. Nu är det en vecka kvar till äl, nya tag alltså. Jag är livrädd att det drar ut på tiden. Att jag aldrig någonsin kommer bli mamma till ett levande barn, för att jag gett upp innan. Jag vill inte ge upp, jag vill kämpa. Men allt känns så avlägset. Jag vågar inte se på någon längre framtid. Förstår inte hur jag ska klara julen utan att vara gravid. Förstår inte hur jag ska klara någonting utan att vara gravid. Dagarna rullar ju trots allt på och jag försöker att bara leva timme för timme, på sin höjd dag för dag. Känner att det är svårt att planera, oftast är det något jag glömmer. Jag lägger all min kraft åt att klara praktiken, så därför känner jag mig rätt disträ privat. Men tillåter mig att vara det. Just nu har jag inte kraft till annat.
Läser journalen som kom från UAS till Falun,
"Vid ankomst till Uppsala i respirator, anemi HB 50 efter blodtransfusion därefter piggare och kortvarigt i CPAP, åter försämrad, intuberas. Utvecklad metabol acidos som ej svarar på buffert och adrenalin. Avlider i föräldrarnas famn."
Tänk om allt sett annorlunda ut;
Min dröm---->
"Vid ankomst till Uppsala i respirator, blodtransfusion höjt HB, piggare, CPAP. Utvecklad metabol acidos men svarar på buffert och adrenalin. Vårdas på 95F i två veckor och förs sedan tillbaka till Falun för att efter ytterligare veckor åka hem med sina föräldrar."
Älskade Troy. Jag saknar dig så hjärtat brister. Jag somnade med dig på min näthinna igår kväll och vaknade med händerna på magen. Allt är upp och ner, jag saknar dig så!
Nu drar det ihop sig till jobbartid. Ska fixa matlåda och ladda upp.
Positivt idag?
Igår blev lilla toaletten också klar. Vi hade en mysig pysslardag. Jag och N är ett bra team. Jag älskar Dig, N.
Jag har kommit över det värsta efter det ovälkomna besöket i torsdags. Nu är det en vecka kvar till äl, nya tag alltså. Jag är livrädd att det drar ut på tiden. Att jag aldrig någonsin kommer bli mamma till ett levande barn, för att jag gett upp innan. Jag vill inte ge upp, jag vill kämpa. Men allt känns så avlägset. Jag vågar inte se på någon längre framtid. Förstår inte hur jag ska klara julen utan att vara gravid. Förstår inte hur jag ska klara någonting utan att vara gravid. Dagarna rullar ju trots allt på och jag försöker att bara leva timme för timme, på sin höjd dag för dag. Känner att det är svårt att planera, oftast är det något jag glömmer. Jag lägger all min kraft åt att klara praktiken, så därför känner jag mig rätt disträ privat. Men tillåter mig att vara det. Just nu har jag inte kraft till annat.
Läser journalen som kom från UAS till Falun,
"Vid ankomst till Uppsala i respirator, anemi HB 50 efter blodtransfusion därefter piggare och kortvarigt i CPAP, åter försämrad, intuberas. Utvecklad metabol acidos som ej svarar på buffert och adrenalin. Avlider i föräldrarnas famn."
Tänk om allt sett annorlunda ut;
Min dröm---->
"Vid ankomst till Uppsala i respirator, blodtransfusion höjt HB, piggare, CPAP. Utvecklad metabol acidos men svarar på buffert och adrenalin. Vårdas på 95F i två veckor och förs sedan tillbaka till Falun för att efter ytterligare veckor åka hem med sina föräldrar."
Älskade Troy. Jag saknar dig så hjärtat brister. Jag somnade med dig på min näthinna igår kväll och vaknade med händerna på magen. Allt är upp och ner, jag saknar dig så!
Nu drar det ihop sig till jobbartid. Ska fixa matlåda och ladda upp.
Positivt idag?
Igår blev lilla toaletten också klar. Vi hade en mysig pysslardag. Jag och N är ett bra team. Jag älskar Dig, N.
fredag 14 november 2008
TACK
tackannons införd i AT
Tack för allt, fantastiska vänner!
Tack för alla fina kommentarer här i bloggen, Ni är underbara!
Så har då tredje praktikveckan passerat. Idag har jag känt mig lite loj. Det var fruktansvärt jobbigt att stiga upp. Jag kommer inte bli en "heltidare". Min kropp fixar det inte och det finns så mycket annat som är värt min tid. Det känns skönt att jag inser det nu så behöver jag inte bli besviken sedan.
Vårt fina badrum är klart nu också. Ska inviga duschen ikväll, tänker jag. ÄNTLIGEN!
Skulle vilja åka till Ikea i helgen för att inhandla lite prylar till den andra toaletten, så att båda är klara. Men vet inte hur det blir med den saken, tar en dag i taget.
Har egentligen inget vettigt att skriva så jag avslutar här och hoppas på skrivlust senare i helgen.
Positivt idag?
Träffat fina vännen med dotter som är så söt, så söt!
BADRUMMET!!!
Vårt fina badrum är klart nu också. Ska inviga duschen ikväll, tänker jag. ÄNTLIGEN!
Skulle vilja åka till Ikea i helgen för att inhandla lite prylar till den andra toaletten, så att båda är klara. Men vet inte hur det blir med den saken, tar en dag i taget.
Har egentligen inget vettigt att skriva så jag avslutar här och hoppas på skrivlust senare i helgen.
Positivt idag?
Träffat fina vännen med dotter som är så söt, så söt!
BADRUMMET!!!
torsdag 13 november 2008
skit
Nope, idag känns det inte bra.
Igår, när det faktiskt kändes bra sa K... "tänk på att det kommer gå upp och ned. Det är ok att vara ledsen." Jag tänkte att det nog kommer dröja innan nästa dip, för jag kände mig peppad. Idag känns det inte alls bra. Jag är ledsen, men kan inte känna att det är ok. Kanske kan bero på huvudvärk. Kanske kan bero på trötthet (jag sitter ju här trots att jag borde vila dessutom, fyyy mig). Kanske kan bero på längtan efter helgen. Det beror med säkerhet på att jag idag fått mens. j---a skit!!!
Det är skitjobbigt att se gravida, det tänker jag inte hymla med. Det ska vara min tur nu. Jag ska inte tänka på andras graviditeter. Bara koncentrera mig på att det snart ska vara vår tur, snart.
Positivt idag?
Jag hade halvtidsbedömning på praktiken. Det gick bra.
Spädbarnsfondens möte igår. Fint. Så mycket smärta vi delar, ingen kan förstå.
Igår, när det faktiskt kändes bra sa K... "tänk på att det kommer gå upp och ned. Det är ok att vara ledsen." Jag tänkte att det nog kommer dröja innan nästa dip, för jag kände mig peppad. Idag känns det inte alls bra. Jag är ledsen, men kan inte känna att det är ok. Kanske kan bero på huvudvärk. Kanske kan bero på trötthet (jag sitter ju här trots att jag borde vila dessutom, fyyy mig). Kanske kan bero på längtan efter helgen. Det beror med säkerhet på att jag idag fått mens. j---a skit!!!
Det är skitjobbigt att se gravida, det tänker jag inte hymla med. Det ska vara min tur nu. Jag ska inte tänka på andras graviditeter. Bara koncentrera mig på att det snart ska vara vår tur, snart.
Positivt idag?
Jag hade halvtidsbedömning på praktiken. Det gick bra.
Spädbarnsfondens möte igår. Fint. Så mycket smärta vi delar, ingen kan förstå.
måndag 10 november 2008
Dr J
Precis kommit hem efter en lång dag utanför stadens gränser. Det känns i kroppen, den har varit på helspänn.
Läkaren J är fantastisk. Jag blir så varm i mitt hjärta när jag möter människor inom vården som inte är helt avpersonifierade. Dr J är ödmjuk. Han visar känslor och han har tid för oss. Vi gick igenom obduktionsprotokollet. Vår lille kille var helt frisk. Det visste vi visserligen redan. Men nu har vi det på papper och vi fick förklarat det som kunde väcka funderingar. Troy var helt frisk och det finns inget vi hade kunnat göra för att något skulle kunnat gå annorlunda. Det finns inget som tyder på att något skulle gå fel vid en kommande graviditet. Min pojke var frisk och jag gråter. Hur kan livet vara så orättvist?? Troy blödde ihjäl. Han förblödde och han slogs för sitt liv. Älskade lille kämpen.
Vi tackade Dr J. Så innerligt tackade jag honom för allt han gjort för oss. Hans sista ord innan vi gick...
"...jag är ledsen att det inte räckte."
Läkaren J är fantastisk. Jag blir så varm i mitt hjärta när jag möter människor inom vården som inte är helt avpersonifierade. Dr J är ödmjuk. Han visar känslor och han har tid för oss. Vi gick igenom obduktionsprotokollet. Vår lille kille var helt frisk. Det visste vi visserligen redan. Men nu har vi det på papper och vi fick förklarat det som kunde väcka funderingar. Troy var helt frisk och det finns inget vi hade kunnat göra för att något skulle kunnat gå annorlunda. Det finns inget som tyder på att något skulle gå fel vid en kommande graviditet. Min pojke var frisk och jag gråter. Hur kan livet vara så orättvist?? Troy blödde ihjäl. Han förblödde och han slogs för sitt liv. Älskade lille kämpen.
Vi tackade Dr J. Så innerligt tackade jag honom för allt han gjort för oss. Hans sista ord innan vi gick...
"...jag är ledsen att det inte räckte."
saknaden äter
Måndag idag. I vanlig ordning har helgen bara rusat förbi.
Har haft en jobbig natt. Värre än vanligt. Det började med smärtan i ärret och sedan kom allt över mig. Jag vill inte att det ska vara sant. Snälla kan ingen väcka mig.
Idag åker vi till Falun och återbesök hos läkaren som förlöste mig. Kanske därför natten var jobbig. Jag ställer mentalt in mig på vad som komma skall. Vet att det kommer vara jobbigt.
Efter missfallet -07, när vi åkte hem efter skrapningen sa jag till N, "nästa gång vi går igenom 'besökshallen' ska vi ha ett barn med oss hem".
Det har varit allt för många gånger nu vi behövt passera, utan ett barn i vår famn. Det enda jag vill, det ENDA jag verkligen vill är att vara gravid. Att veta att det inte finns något annat att göra än att vänta äter mig. Jag äts upp inifrån av längtan. Saknaden efter barnet jag inte får hålla. Mitt barn. Längtan efter barnet jag ännu inte har. Mitt barn.
Jag är arg på världen. Arg på livet. Arg på allt. Jag vill inte vara utvald att klara detta. VILL INTE!
Positivt idag?
Hade en mysig singstarkväll i fredags med fina vännen. Länge sedan jag skrattat så mycket att jag nästan kissat på mig. Tack.
Följ min blogg med bloggkoll
Har haft en jobbig natt. Värre än vanligt. Det började med smärtan i ärret och sedan kom allt över mig. Jag vill inte att det ska vara sant. Snälla kan ingen väcka mig.
Idag åker vi till Falun och återbesök hos läkaren som förlöste mig. Kanske därför natten var jobbig. Jag ställer mentalt in mig på vad som komma skall. Vet att det kommer vara jobbigt.
Efter missfallet -07, när vi åkte hem efter skrapningen sa jag till N, "nästa gång vi går igenom 'besökshallen' ska vi ha ett barn med oss hem".
Det har varit allt för många gånger nu vi behövt passera, utan ett barn i vår famn. Det enda jag vill, det ENDA jag verkligen vill är att vara gravid. Att veta att det inte finns något annat att göra än att vänta äter mig. Jag äts upp inifrån av längtan. Saknaden efter barnet jag inte får hålla. Mitt barn. Längtan efter barnet jag ännu inte har. Mitt barn.
Jag är arg på världen. Arg på livet. Arg på allt. Jag vill inte vara utvald att klara detta. VILL INTE!
Positivt idag?
Hade en mysig singstarkväll i fredags med fina vännen. Länge sedan jag skrattat så mycket att jag nästan kissat på mig. Tack.
Följ min blogg med bloggkoll
fredag 7 november 2008
en fredag, i saknad
Igår på "Sjukhuset", på 3:an, visade de en bebis som behandlades med hypotermi. Precis som Troy gjordes. Den här lille pojken överlevde och fick komma hem till sin mamma och pappa. Allt kommer tillbaka. Det finns där hela tiden, men ibland kommer de så smärtsamt fram och allt känns så närvarande och som om det precis hänt.
Den lilla "nätmössan" och alla slangarna från den lilla bleka kroppen.
Du låg mot mitt bröst älskling, och jag kände dina andetag. Du var så levande. Så sjuk, men så levande. Jag förstod inte vad som skulle hända. Det kunde ju inte hända. Men så kom ögonblicket då du tog ditt sista andetag.
Älskling, älskling. Så det brast inom mig. Det brister bara av att tänka på det. Att tänka på att det inte bara var något som hände, det händer varje dag och jag kommer få leva med det resten av mitt liv.
På söndag är det Fars dag. Vår första Fars dag, med barn. Utan barn. Jag känner mig misslyckad. Så mycket jag vill och önskar. Ingenting blir. Längtan efter ett barn i min famn är så enormt stor, och längtan efter att se vårt barn i Ns famn är enorm.
Positivt idag?
Läkemedelstentan kändes bättre än förväntat.
Stenen kom på plats igår.
Den lilla "nätmössan" och alla slangarna från den lilla bleka kroppen.
Du låg mot mitt bröst älskling, och jag kände dina andetag. Du var så levande. Så sjuk, men så levande. Jag förstod inte vad som skulle hända. Det kunde ju inte hända. Men så kom ögonblicket då du tog ditt sista andetag.
Älskling, älskling. Så det brast inom mig. Det brister bara av att tänka på det. Att tänka på att det inte bara var något som hände, det händer varje dag och jag kommer få leva med det resten av mitt liv.
På söndag är det Fars dag. Vår första Fars dag, med barn. Utan barn. Jag känner mig misslyckad. Så mycket jag vill och önskar. Ingenting blir. Längtan efter ett barn i min famn är så enormt stor, och längtan efter att se vårt barn i Ns famn är enorm.
Positivt idag?
Läkemedelstentan kändes bättre än förväntat.
Stenen kom på plats igår.
onsdag 5 november 2008
en applåd för S
Smyger in här trots att jag borde vila efter en lång dag.
Måste iallfall berätta om ett väldigt lyckat seminarie. Jag känner verkligen att jag har lyckats med min del. Jag fick till och med en applåd när jag var klar. Den enda i gruppen. Jag suger åt mig, men känner också att ribban höjs för mina mål. Jag ska försöka att bara suga åt mig. Jag är ju faktiskt rätt bra. =)
Måste iallfall berätta om ett väldigt lyckat seminarie. Jag känner verkligen att jag har lyckats med min del. Jag fick till och med en applåd när jag var klar. Den enda i gruppen. Jag suger åt mig, men känner också att ribban höjs för mina mål. Jag ska försöka att bara suga åt mig. Jag är ju faktiskt rätt bra. =)
söndag 2 november 2008
ny månad, november med kyla
Ännu ett stopp har passerats på vår långa resa.
Blev riktigt sjuk i torsdags natt. Hög feber och yrsel. Inget jobb på fredagen. Besökte istället vårdcentralen och blev väl omhändertagen av kära svärmor. Skönt att inte vara ensam. N var på praktik i Malmköping.
.
.
Igår mådde jag lite bättre. Ingen feber på hela dagen, dock fortsatt yrsel och nackont. På kvällen åkte vi till kyrkan. Fin minnesgudstjänst. Det gjorde ont att höra Troys namn. JAG SAKNAR DIG, älskade plutt. Ett sus gick genom kyrkan. Trodde det bara var jag som hört det, men det var inte inbillning. Det gjorde ont att höra mammas namn. Snart har du varit borta ett år. Älskade mamma. Och Rolf. Ns mormors man, dog i februari. Tre anhöriga inom ett år. Det har varit ett tungt år.
"In my dreamsI'll always see you soar above the skyIn my heartThere always be a placeFor you for all my lifeI'll keep a part of you with meAnd everywhere I amThere you'll beAnd everywhere I amThere you'll be"
texten är hämtad från "There You'll be" med Faith Hill
.
.
Idag har jag mest ont i huvudet. Har dock varit duktig och sovit mycket. Idag ska jag förbereda mitt seminarium. Kanske plugga lite läkemedelsberäkning om jag orkar. N kanske vill hjälpa mig.
.
.
Positivt idag?
Det var så många ljus tända hos Troysan. Det värmer mitt mammahjärta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
