saknaden äter

Måndag idag. I vanlig ordning har helgen bara rusat förbi.

Har haft en jobbig natt. Värre än vanligt. Det började med smärtan i ärret och sedan kom allt över mig. Jag vill inte att det ska vara sant. Snälla kan ingen väcka mig.
Idag åker vi till Falun och återbesök hos läkaren som förlöste mig. Kanske därför natten var jobbig. Jag ställer mentalt in mig på vad som komma skall. Vet att det kommer vara jobbigt.

Efter missfallet -07, när vi åkte hem efter skrapningen sa jag till N, "nästa gång vi går igenom 'besökshallen' ska vi ha ett barn med oss hem".
Det har varit allt för många gånger nu vi behövt passera, utan ett barn i vår famn. Det enda jag vill, det ENDA jag verkligen vill är att vara gravid. Att veta att det inte finns något annat att göra än att vänta äter mig. Jag äts upp inifrån av längtan. Saknaden efter barnet jag inte får hålla. Mitt barn. Längtan efter barnet jag ännu inte har. Mitt barn.

Jag är arg på världen. Arg på livet. Arg på allt. Jag vill inte vara utvald att klara detta. VILL INTE!


Positivt idag?
Hade en mysig singstarkväll i fredags med fina vännen. Länge sedan jag skrattat så mycket att jag nästan kissat på mig. Tack.




Följ min blogg med bloggkoll