skit

Nope, idag känns det inte bra.

Igår, när det faktiskt kändes bra sa K... "tänk på att det kommer gå upp och ned. Det är ok att vara ledsen." Jag tänkte att det nog kommer dröja innan nästa dip, för jag kände mig peppad. Idag känns det inte alls bra. Jag är ledsen, men kan inte känna att det är ok. Kanske kan bero på huvudvärk. Kanske kan bero på trötthet (jag sitter ju här trots att jag borde vila dessutom, fyyy mig). Kanske kan bero på längtan efter helgen. Det beror med säkerhet på att jag idag fått mens. j---a skit!!!

Det är skitjobbigt att se gravida, det tänker jag inte hymla med. Det ska vara min tur nu. Jag ska inte tänka på andras graviditeter. Bara koncentrera mig på att det snart ska vara vår tur, snart.


Positivt idag?
Jag hade halvtidsbedömning på praktiken. Det gick bra.

Spädbarnsfondens möte igår. Fint. Så mycket smärta vi delar, ingen kan förstå.

Dr J

Precis kommit hem efter en lång dag utanför stadens gränser. Det känns i kroppen, den har varit på helspänn.

Läkaren J är fantastisk. Jag blir så varm i mitt hjärta när jag möter människor inom vården som inte är helt avpersonifierade. Dr J är ödmjuk. Han visar känslor och han har tid för oss. Vi gick igenom obduktionsprotokollet. Vår lille kille var helt frisk. Det visste vi visserligen redan. Men nu har vi det på papper och vi fick förklarat det som kunde väcka funderingar. Troy var helt frisk och det finns inget vi hade kunnat göra för att något skulle kunnat gå annorlunda. Det finns inget som tyder på att något skulle gå fel vid en kommande graviditet. Min pojke var frisk och jag gråter. Hur kan livet vara så orättvist?? Troy blödde ihjäl. Han förblödde och han slogs för sitt liv. Älskade lille kämpen.

Vi tackade Dr J. Så innerligt tackade jag honom för allt han gjort för oss. Hans sista ord innan vi gick...

"...jag är ledsen att det inte räckte."

saknaden äter

Måndag idag. I vanlig ordning har helgen bara rusat förbi.

Har haft en jobbig natt. Värre än vanligt. Det började med smärtan i ärret och sedan kom allt över mig. Jag vill inte att det ska vara sant. Snälla kan ingen väcka mig.
Idag åker vi till Falun och återbesök hos läkaren som förlöste mig. Kanske därför natten var jobbig. Jag ställer mentalt in mig på vad som komma skall. Vet att det kommer vara jobbigt.

Efter missfallet -07, när vi åkte hem efter skrapningen sa jag till N, "nästa gång vi går igenom 'besökshallen' ska vi ha ett barn med oss hem".
Det har varit allt för många gånger nu vi behövt passera, utan ett barn i vår famn. Det enda jag vill, det ENDA jag verkligen vill är att vara gravid. Att veta att det inte finns något annat att göra än att vänta äter mig. Jag äts upp inifrån av längtan. Saknaden efter barnet jag inte får hålla. Mitt barn. Längtan efter barnet jag ännu inte har. Mitt barn.

Jag är arg på världen. Arg på livet. Arg på allt. Jag vill inte vara utvald att klara detta. VILL INTE!


Positivt idag?
Hade en mysig singstarkväll i fredags med fina vännen. Länge sedan jag skrattat så mycket att jag nästan kissat på mig. Tack.




Följ min blogg med bloggkoll

en fredag, i saknad

Igår på "Sjukhuset", på 3:an, visade de en bebis som behandlades med hypotermi. Precis som Troy gjordes. Den här lille pojken överlevde och fick komma hem till sin mamma och pappa. Allt kommer tillbaka. Det finns där hela tiden, men ibland kommer de så smärtsamt fram och allt känns så närvarande och som om det precis hänt.

Den lilla "nätmössan" och alla slangarna från den lilla bleka kroppen.

Du låg mot mitt bröst älskling, och jag kände dina andetag. Du var så levande. Så sjuk, men så levande. Jag förstod inte vad som skulle hända. Det kunde ju inte hända. Men så kom ögonblicket då du tog ditt sista andetag.
Älskling, älskling. Så det brast inom mig. Det brister bara av att tänka på det. Att tänka på att det inte bara var något som hände, det händer varje dag och jag kommer få leva med det resten av mitt liv.

På söndag är det Fars dag. Vår första Fars dag, med barn. Utan barn. Jag känner mig misslyckad. Så mycket jag vill och önskar. Ingenting blir. Längtan efter ett barn i min famn är så enormt stor, och längtan efter att se vårt barn i Ns famn är enorm.


Positivt idag?
Läkemedelstentan kändes bättre än förväntat.

Stenen kom på plats igår.

en applåd för S

Smyger in här trots att jag borde vila efter en lång dag.
Måste iallfall berätta om ett väldigt lyckat seminarie. Jag känner verkligen att jag har lyckats med min del. Jag fick till och med en applåd när jag var klar. Den enda i gruppen. Jag suger åt mig, men känner också att ribban höjs för mina mål. Jag ska försöka att bara suga åt mig. Jag är ju faktiskt rätt bra. =)

kärlek

Och jag älskar N!

Älskade Älskade.

ny månad, november med kyla

Ännu ett stopp har passerats på vår långa resa.

Blev riktigt sjuk i torsdags natt. Hög feber och yrsel. Inget jobb på fredagen. Besökte istället vårdcentralen och blev väl omhändertagen av kära svärmor. Skönt att inte vara ensam. N var på praktik i Malmköping.

.

.

Igår mådde jag lite bättre. Ingen feber på hela dagen, dock fortsatt yrsel och nackont. På kvällen åkte vi till kyrkan. Fin minnesgudstjänst. Det gjorde ont att höra Troys namn. JAG SAKNAR DIG, älskade plutt. Ett sus gick genom kyrkan. Trodde det bara var jag som hört det, men det var inte inbillning. Det gjorde ont att höra mammas namn. Snart har du varit borta ett år. Älskade mamma. Och Rolf. Ns mormors man, dog i februari. Tre anhöriga inom ett år. Det har varit ett tungt år.

"In my dreams

I'll always see you soar above the sky

In my heart

There always be a place

For you for all my life

I'll keep a part of you with me

And everywhere I am

There you'll be

And everywhere I am

There you'll be"

texten är hämtad från "There You'll be" med Faith Hill

.

.

Idag har jag mest ont i huvudet. Har dock varit duktig och sovit mycket. Idag ska jag förbereda mitt seminarium. Kanske plugga lite läkemedelsberäkning om jag orkar. N kanske vill hjälpa mig.

.

.

Positivt idag?

Det var så många ljus tända hos Troysan. Det värmer mitt mammahjärta.

snön är på väg

Så har det då passerat några dagar. Några dagar av evigheten.

VFUn är i full gång. Det går bra. Men det tar på krafterna. Jag vill alltid göra mitt bästa. Jag gör alltid mitt bästa (och oftast mer där till). Jag trivs iallafall. Vänliga människor och jag är en i mängden. Utan historia. Min historia med Troy är det några som vet och det känns bra. Jag vill inte att någon ska smyga på tå. Man behöver inte tycka synd om mig.

Min kropp fortsätter värka. Jag mår inte bra. Hos K i måndags kom svimattacken. Det blev ett himla ståhej. Det brukar gå över bara jag håller i mig och fokuserar, men den här gången gick det inte. Jag har några föreskrifter som jag måste följa nu. Några av dem, vila, vila, vila. Ingen dator efter en hel dags arbete. Bara vara. Bara vila. Jag måste följa det, tror att jag förtvinar annars. Det är nära och det gör ont. Nu har jag ju dock fuskat eftersom jag sitter här. Men jag ska genast återvända till soffan. Har lite svag feber och rusande huvudvärk.


Positivt idag?
Igår fick jag inblick i sjuksköterskornas arbete. Jag har valt rätt. Det är det här jag vill.
Idag ringde de från stenhuggeriet, stenen är klar. Det känns fint, snart är den på plats.

Lights will guide you home

Ok, det skulle kunna vara så att en viss nervositet börjar krypa intill. Hittills har det varit så mycket annat att fokusera på att jag inte hunnit tänka på att praktiken börjar. Men nu är det alltså dags. Verkligen dags!

Jag vet inte om jag är redo för det här, men som vanligt är det väl bara att hålla i sig, för när det väl drar igång brukar det gå fort.

"When you try your best, but you don't succeed

When you get what you want, but not what you need

When you feel so tired, but you can't sleep

Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face

When you lose something you can't replace

When you love someone, but it goes to waste

Could it be worse?

Lights will guide you home

And ignite your bones

And I will try to fix you"

texten är hämtad från "Fix you" med Coldplay

en blåsig söndag

Ok, dagens upplägg.

Efter en mycket dålig natt, ur sömnperspektiv, flög morgontimmarna förbi i rasande fart. Har iallafall hunnit med att, så gott som, skriva klart hemtentan. Möjligtvis någon liten komplettering under dagen.

Efter många om och men fick jag N att spackla lilla toaletten.

Har tvättid idag. Uch så bortskämd man är att ha tvättmaskin hemma. Inte alls kul att springa där nere. Bra iaf är ju att vi slipper boka duschtid, då kan vi duscha samtidigt som vi tvättar och inte riskera att någon annan kommer in=).

Färgning av hår är också en aktivitet som ska fullföljas under dagen.

Jag ska också fortsätta den spännande läsningen av Box 21. Upprörande.


Älskade barnet mitt, idag sörjer jag att jag inte får höra ditt skrik. Ditt sätt att protestera. Jag sörjer att jag inte får vara vaken med dig om natten. Jag sörjer att jag inte får använda min mammakraft att lugna ett ledset barn. Att jag inte får vara trött på morgonen för att jag försökt vagga dig till sömn. Det sörjer jag. Det och mycket annat.

sista lördagen i oktober

Pappa N i Troysans klätterträd

<--------------------

Nästa dag avklarad. Jag räknar dagar, timmar, sekunder. Vet inte till vad. Men räkningen känns viktig. Det närmar sig något som skulle kunna kännas bättre. Kanske sakta men säkert. Samtidigt är jag ju så rädd för tiden som går. Den tar mig ännu längre bort från älskade älskade trollboll. Självklart är vi hos varandra hela tiden. Men närheten. Sparkarna i magen, den stora längtan försvinner längre och längre bort. JAG SAKNAR DIG!

Blöder igen. Men herregud, när ska det ta slut. Måste ta kontakt med läkaren igen. Suck.

Vi var på handboll idag. Tyckte mig kunna se en försvunnen kämparglöd hos vissa.

Tände ljus som vanligt. Det finns ett klätterträd på kyrkogården. Precis vid mammas viloplats. Pappa N hade tänkt att det skulle bli hans och Troysans klätterträd. Nu är det en konstant påminnelse om att någon saknas. Men det är också ett fint minne. Trädet står där det står. Precis som kärleken till Troy och mamma.

Positivt idag?

Allergin har lagt sig något.

Köpt fina hjärtan till balkongen, fint hjärta till hallen och smart klocka till köket.

dagen till ända

Jaha, så var dagen till ända. En lång, händelserik dag.
Föredraget gick bra. Känner att vi lagt ner mycket möda på arbetet och det gav resultat. Jag gillar att känna mig nöjd. En ovan känsla. Jag är nästan aldrig nöjd med någonting.

Jag hade tur på farmakologitentan. Men det känns också bra. Det är ok att ha tur.

Har också hunnit tillbringa en del tid på akuten. En allergisk reaktion. Jag måste verkligen bli mer försiktig. Onödigt av mig. Trots att jag inte riktigt vet var jag reagerat mot. Måste bli mer uppmärksam. Livet är skört. Uppmärksam mot livet. Jag om någon borde veta. Kanske struntar jag i det. Omedvetet. Omedvetet?

Nu är det helg. Och jag tänker vila. Är inte helt klar med hemtentan, men tiden blev förlängd och jag tänker ta tillfället i akt och vila. Skönt. Det är jag värd.

Jag är också värd ett par nya stövlar, vilket jag tänker köpa imorrn *ler fånigt*.

Positivt idag?
Kul att åka bil med tjejerna. Jag gjorde en häftig sväng och Linn höll på att landa i mitt knä. Kanske inte så positivt, men kul var det!

Och kåtaskola, hur kul är inte det?

Kom på...
Positivt igår?
En fin inbjudan med posten. Fina vännen!