sista dagen

Det var min sista dag idag. Sista dagen som föräldraledig mamma. Iallafall för denna gång (om det nu någongång skulle bli fler gånger).

På måndag börjar min slutspurt. En vecka i skolan och sedan 16 veckor vfu. Klar!

Det var pappaNs sista dag också. Väldigt hastigt gjorde han sista arbetspasset på sin arbetsplats. För honom väntar nu fyra månaders föräldraledighet och sedan börjar han nytt jobb. Spännande! Så bra han gjort det, min man.

Avslutade dagen gjorde jag hos en go vän på meandiparty. Alldeles för mycket fint för att plånboken ska räcka till, men lite nytt blev det förstås.

Jag önskar er en fin helg!

balans

Jag tränade bodybalance idag. Styrka mellan det fysiska och psykiska. Det var en bra stund. Jag känner att jag hoppat upp ett steg. Klarar mer för varje gång. Bygger styrka. Att bära.

Jag och flickorna har också haft en bra dag. Öppis och lek i lekparken.

Imorgon måste jag få tag på rektorn för förskolan, igen. Det verkar inte som om vi får plats där E gick tidigare (eller åtminstone blir det nog lättare för systemet om vi flyttar), men vi behöver få klarhet i resursfrågan innan vi bestämmer hur vi ska göra.

Balans.

önskar

På träningsfronten går det framåt. Igår överraskade jag mig själv på coren. Fasen så stark jag blivit. Hårt slit ger resultat. Fem pass denna vecka är bokade. Mitt hål. Andningspaus. Jag slåss med demoner.

Jag önskar att jag vore lika stark psykiskt. Stark med ork för allt som inte innefattar allt det tunga sjukdomen för med sig. Men det är trögstyrt. Tar kraft.

Jag älskar inte mindre men önskar att jag kunde visa det större.

Möte i Falun med drJ. Hon är bra. Ärlig och rak, men sympatisk. Med tid att lyssna. Vi väntar fortfarande tunga provsvar och kan mest se på, fram till att de kommer. Och sen? Vet inte alls. Ingen vet. Kanske är D bara D. Och vad gör vi då?

Önskar att jag var så stark som det kanske verkar som att jag är...

ytterligheter

Dygnet började tidigt. Seriekramper triggade av feber. Efter två stesolid vågade vi inte stanna hemma. 1177 skickade ambulans. Väl inlagda piggnade D på sig och på eftermiddagen bestämde vi oss för att åka hem.

Jag hade sedan en tid bestämt mig för att överraska N just idag. Barnvakt, middag och bio. Vi firade nämligen bröllopsdag för ett par veckor sedan (men eftersom det varit så mycket hela tiden har vi inte hunnit fira på riktigt).
F&F hade flickorna hos sig och vi har nu varit och hämtat hem D. En mysig kväll med god mat och lite mindre bra film.

Tid med mitt stora hjärta, som är så värdefullt. Kärlek!

när

Tack!

Tack för att ni är så många som visat att ni finns och följer. Jag kommer tillbaka. Vet bara inte när.

Idag slogs jag med mina(våra) demoner. De väntar på oss bakom varje hörn. Det finns ingen återvändo och just nu är jag så rädd för vad som väntar. Jag känner mig otillräcklig. Kan inte ta bort allt ont, hur mycket jag än önskar. Vet inte var vi är på väg och är så innerligt trött på allt.

Sista bodycombatpasset med en av mina två favoritledare. Trist, men som vi fightades. Jag slog för allt jag är värd. Värdelösa sjukdom. Don't try me!

så svårt

Det är väl så att det känns lite svårt.

Det är så mycket som tynger oss i familjen och trots att jag vill skriva mina tankar. Bokstavera alla hemskheter för att få dem lämna mitt huvud, känns det inte som om här är rätt plats. Jag tänker inte lämna ut någon. Det är vårt liv. Upp och ned. Runt runt.

För vad vet jag om er? Och vad är det ni vill här egentligen?

Många av er är mina vänner. På riktigt. Som bryr sig och faktiskt hör av er även om jag inte skrivit något här på bloggen. Många av er har aldrig lämnat ett spår. Nyfikenhet?

Just nu vet jag inte vad som kommer hända med bloggen. Jag har alltid haft tanken att jag vill skriva personligt. Sådant som förhoppningsvis kan hjälpa andra som befinner sig i liknande situationer. Men utan att veta vilka (nej jag behöver inte veta vilka som läser, men i tystnad vet jag ingenting) som läser blir det jag skriver alldeles för privat. Och annars känns det inte äkta.

95% av er kommer nu bläddra er vidare till en annan sida utan att låtsas som om ni varit här. Det är väl det som gör det så svårt.

rämnar

Ont i magen.

Ett samtal från Falun väckte katastrofmonstret inom mig och jag vill bara gå och gömma mig.

Jag hatar när det aldrig talas klarspråk. Jag känner att det undanhålls något och det gör mig tokig.

Just när man tror att det inte kan bli värre. Just då rämnar marken.


- Mobilbloggen

kompiskalas

Ooh. Vilken tur att jag inte bokat träning idag. Jag är så trött, så trött. N har jobbat över och ska strax iväg och träna. Jag gissar på att jag kommer att natta mig själv samtidigt som tjejerna.

Det har iallafall varit en underbar dag. Vi har haft födelsedagskalas med föräldrargruppskompisarna ('09orna). Allihopa lyckades vi bli och det var hur mysigt, busigt, kladdigt och babbligt som helst! Barnen lekte, inte bara bredvid varandra utan också tillsammans. Våra pluttar som blivit så stora.

i kroppen

Visst är det väl häftigt vad musiken sätter fart på i kroppen.
Jag blir alldeles lyrisk när jag hör "träningsmusik". När vi åkte hem från semestern kom den här låten på radion och jisses vad jag ville boxas. Och utan att jag ens kan kontrollera det vet jag exakt var i bodycombaten vi är och vad som händer näst.

Idag blev det dubbelpass. Afro först (så roligt och jobbigt!) och sedan bodycombat (232 sparkar är det under ett pass - häftigt!). Min kropp är lagom mör men faktiskt inte så trött som jag trodde. Imorgon blir det vilodag medan både torsdag och fredag bjuder på bodybalance. Vilken toppenvecka! Massor av favoritpass.

Vi har för övrigt haft en fin dag med min bästa Carro och dotter i lekparken. En heldag med pickick och massor av lek. Stunder som lägger sig mjukt i hjärtat.
Hoppas ni haft en minnesvärd tisdag.

ny dag

Godmorgon!

N har åkt till jobbet och flickorna sover än. Själv är jag duschad och klar. Om en stund väntar BVC. Det är Ds ettårskontroll som blivit försenad, men eftersom hon fortfarande inte ska vaccineras så gör det inget.

Senare väntar tandläkaren för mig. En ond tand måste undersökas och jag hoppas verkligen inte att det blir en allt för dyr historia.

Igår jobbade jag mitt sista schemapass. Jag har två till extra innan skolan börjar. Helt slut var jag igår. Jag gick ju på i torsdags em. På fredag morgon hämtades jag på jobbet till Möhippan (!) och kom hem sent på natten. Ja, och sedan började jag ju vid lunch i lördags igen och slutade 16 igår. Tjoho!

Men! Igår var vi bjudna på middag hos fina vänner (som vi inte sett på alldeles för lång tid). Underbar mat och gott sällskap.

Bra avslut på tuff helg.

Och morgonen startade med ett fantastiskt foto på instagram. Jag är så oerhört glad för att en liten människa sett dagens ljus!

min storalilla

Skaparset till vår pysseltjej * Fin stol till nya målarbordet * Resväska (som hon önskat så länge) * Magnetpussel (hon älskar att byta kläder på dockor) * Cykelsits för dockan * Duplohelikopter * Disney Duploprinsessa

Tänk att min stora lilla snart ska fylla tre år. Så överväldigande.

Tiden som rusat förbi har samtidigt varit så lång. Som om hon alltid funnits.

Min älskade stjärna.

På semestern inhandlades några av presenterna, men några fler ska det bli.

Av de ovanstående är jag helt övertygad om att hon skulle bli överlycklig för vilken som helst.

trött men inte alls

Mittinattenkanintesova.

Vet att allt känns mycket större och mycket värre om natten. Men det är svårt att stänga av.

Huvudet snurrar och tankarna snubblar.

Känner mig trött på sådant som inte finns. Andrahandsvärde. Orkar inte!

Bodypumpen var så bra. Det värkte redan i musklerna efter bodycombaten igår, så idag var det mer en brännande känsla och ändå la jag på vikt. Imorgon hinner jag förhoppningsvis easyline innan jobb. Träna bort det som gör ont.

ro för själen

Det är bara så mycket som händer hela tiden. Och jag får det inte riktigt att gå ihop. Den här veckan är minst sagt kaotiskt. Det gör ont i hjärtat av att vara ifrån mina små så mycket. Men nästa vecka blir bätre. Tack och lov.

I söndags besökte vi våra fina vänner, familjen B. De bor så sagolikt vackert uppå en höjd ovanför sjön. Att se ut däröver är ro för själen. Barnen lekte gott i solskenet och just som det var dags att gå in, kom också regnet. Mys med film och popcorn. Sedan åt vi middag innan det var dags att fara hemåt.

Igår kväll blev jag bjuden på bio av min goa vän K. Det var en födelsedagspresent, som jag uppskattade väldigt mycket. Maria Wern blev det. En bra och nervpirrande film.

Träningen är igång igen. Lovely. Igår easyline (jobbigaste passet hittills) och idag bodycombat (älskar verkligen, det finns inget som ger mig så otrolig kick!). Imorgon ska jag nog försöka mig på bodypump, om inte mannen min hinner före att boka förstås.

klätterfian

Det blir inte så mycket gjort med fröken klätterfia i farten.

Upp och vingla, överallt.

Älskade lilla yrväder.

back in town

Tillbaka.

Vi har haft en härlig semestervecka i Danmark. Eller ja, fyra dagar i Danmark var det. En dags resande och två dagars stugboende (och shopping...) i Ullared.

Vädret har varit ok. Vi hade tur på legoland även om vi inledde med två timmars regn (vilket inte gjorde så mycket med rätt utrustning), men man blir ju så mycket gladare när solen tittar fram vilket den gjorde så småningom.

D var inte krampfri och jag kan erkänna att jag ångrat mig många gånger under resan. Men vi hade medicin och journaler med oss om så skulle behövas och lyckligtvis hävde vi krampen relativt snabbt. D var dåsig den dagen men har annars varit det lilla yrväder hon brukar vara.

Såhär i efterhand var det bra för oss att åka. Vi har känt oss så isolerade.

Och vi har missat så mycket för att vi inte vågat åka iväg. (Vi missar dessutom vännernas bröllop i Spanien - för en så lång resa vågar vi oss inte på...).

Nåväl. Några collage får tala för hur bra vi haft det.

Kvällspromenad i Örebro hos moffa I innan vi åkte vidare.

Stenas båtar har Nicke nyfiken som maskot. Vilken lycka för E som har Nicke som favorit. Nicke bjöd dessutom på glass till glassälskaren Ds stora förtjusning.

Framme i Danmark och poolen på hotellet.

Legoland med det regniga vädret som inledde. Eira var modig och åkte ALLA karuseller hon hade längden för (förutom de hon kallade för bebiskaruseller. Haha.)

Mamman var trött men glad när vi skulle åka "hemåt".

 

Bowling fanns också på hotellet. D lärde sig att ropa "Hejja" och hejade otippat mest på syrran.

Inspelning även denna gång när vi var på Gekås. Denna gång var det invigning av "fiskspa" utanför varuhuset. N lyckades få en gratis provtur.