Dygnet började tidigt. Seriekramper triggade av feber. Efter två stesolid vågade vi inte stanna hemma. 1177 skickade ambulans. Väl inlagda piggnade D på sig och på eftermiddagen bestämde vi oss för att åka hem.
Jag hade sedan en tid bestämt mig för att överraska N just idag. Barnvakt, middag och bio. Vi firade nämligen bröllopsdag för ett par veckor sedan (men eftersom det varit så mycket hela tiden har vi inte hunnit fira på riktigt).
F&F hade flickorna hos sig och vi har nu varit och hämtat hem D. En mysig kväll med god mat och lite mindre bra film.
Tid med mitt stora hjärta, som är så värdefullt. Kärlek!
lördag 25 augusti 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad härligt att se att ni kan ta tilvara de vackra korta stunder som ni har med varandra. Ni behöver det. kram
Sandra, vad säger läkarna ? Ska Disa behöva ha det så här jämt? Är det något som kan "växa" bort när hon blir äldre, eller att kramperna blir "mildare" när hon blir äldre ?
Jag lider så med er.. Man tror att man gjort sitt av sorger o man vill bara ha ro o få njuta av de barn man har här på jorden, men så händer det saker som man inte alls var beredd på..
Tänker på er. Kram..
Ja, ibland behövs den där "ensam-tiden". Vi hinner aldrig riktigt prata på djupet annars. KRAM
Skicka en kommentar