där här

Övernattning och provtagning efter något otäckt kramptillstånd igår kväll. Läkaren på akuten sprang ut och in i två timmar innan hon lyckades genomföra en hel undersökning utan avbrott. Upp till avd kom vi inte förrän 02. Lång kväll och natt. Nu en fastande frukost.

med och utan

Måndag.

N och tjejerna har knallat iväg till matlagningen. Jag har fixat disken och läst igenom anteckningar från förra veckan. Det är hemstudier idag. Imorgon är det heldag i skolan. Sedan är det två eftermiddagar på onsdag & torsdag. Dålig planering av skolan. Det är inte helt kul att ha föreläsningar och redovisningar på seneftermiddagarna.

Igår var det morsdag. Den tredje med levande barn. Annars då? Den femte.

Med och utan. Alltid en pojke på axeln.

När familjen (äntligen) vaknade till igår kom E springande med paket till mig.

-Mamma, mamma, mamma. Är du inte nyfiken på vad som är i? Är du inte nyfiken?

Ja, hon talade iallafall inte om vad som var i  den här gången.

Där i fanns en underbar berlock till mitt armband. En mammaberlock. ♥

På förmiddagen åkte vi till mormis med morsdagpresent. Ett foto av tjejerna.

Mormor är fotografisamlare (av höga mått), så nya fotografier är alltid en bra present.

Vi hann precis hem och äta lunch innan det var dags för mig och Eira att gå iväg till parken för Mora Träsk. E var lite förskräckt, men så kände hon igen sångerna och tyckte att det var jätteroligt.

Eftermiddagen spenderades sedan hos F&F. Bästa svärmor ♥ fick Jungstedts nya bok.

flickorna fick premiärbada och vi åt middag tillsammans.

En fin avslutning på en fin helg.

Nu ska jag ta fart igen. Jag vet bara inte riktigt vart. Jag känner att jag inte riktigt vet var jag ska lägga fokus. Nåväl. Det är slutspurten nu.

igår var en annan dag

Solig fredag.

Igår var en annan dag.

Jag kom hem från skolan lagom till middagen och tjejerna var på strålande humör. Maten var god och tjejerna åt så det stod härliga till. Eftersom det var mat också lite...överallt...skulle tjejerna bada.

Allt väl, om än något kaotiskt.

När Eira var färdig skulle N bara duscha av Disa men medan han vred på vattnet kom krampen.

Hatar.

Intensivt, D blev blå direkt och hade svårt med andningen.

Ambulans tillkallades och var på plats inom fem minuter.

Vi bad att få överlägga med jouren om vi skulle åka in eller inte.

Tyvärr var det en av de läkare som jag har minst förtroende för och det slutade med att vi stannade hemma.

D sov i två och en halv timme, sedan vaknade hon och var jättepigg.

Skakig. Men hon är en sådan kämpe. Vill så mycket.

Natten var lugn, liksom dagen idag har varit.

Jag åkte på föreläsning, men kom inte hem eftersom tåget var försenat och det senare inte hade några platser kvar.

Så. Familjen skulle komma och hämta mig. Och medan jag väntade mötte jag upp med

min fina svägerska. Vi lunchade grekiskt och vilade oss i solen i parken.

När familjen kom hade de inte ätit lunch så de picknickade på filtar.

Mysigt!

Innan vi åkte hem svängde vi förbi min goa faster och min kusin. Lite fika och snicksnack hanns med innan det bar av hemåt.

hittat

Jag hittade en svägerska. Det fanns inget tåg hem, så familjen kommer och hämtar mig. I väntan sitter vi i Vasaparken och har det gott. En glass skulle inte vara fel.

soldalen

HärligOnsdag!

Jag gick upp i hyfsad tid imorse och pluggade undan, så runt lunch hade vi packat ihop oss och åkte till Säterdalen. En mysig dal med öppna ytor, skojiga lekparker och många olika djur att hälsa på.
Det var dock väldigt varmt(!) så vi sökte mest skugga.
















Nu har jag nyss varit och tränat medan familjen åkte till F&F och grillade. Ja, jag kom hit också förstås. Korv och sallad i magen.

Hoppas ni njutit av dagen, precis som jag gjort.

bara för att man kan

Vilket väder det är. Förra veckan när jag åkte till tåget hade jag fingervantar och idag kände jag att jag hade alldeles för mycket kläder på mig med leggings, kjol och t-shirt.

Dagens föreläsningar var intressanta. Mycket igenkänningsbart. Nu är det bara en föreläsning kvar i varje ämne. Eller ja, på torsdag är det samläsning i E-tuna med geriatrik också förstås. Jisses, halva kursen har redan gått. Det kan dock vara lite tungt emellanåt. Reflektioner över mitt eget liv. Allt som påverkas av vad jag gör och inte. Av sådant jag inte kan påverka. Av allt jag hoppas kunna påverka. Och finnas. För andra.

Väl hemma var det smått kaotiskt. N hade inte ätit lunch och var inte strålande glad. Tjejerna blir vansinnigt mammiga när jag kommer hem så någon träning hanns det inte med idag. Imorgon blir det zumba iallafall. Äntligen!



Jag hinner inte läsa så många bloggar längre, men det händer att jag snubblar in ibland och kan inte låta bli att förundras. Bara för att man kan skriva vad som helst, betyder det att man ska det?

på gång

Morgonkaffe i mitt hjärta!

uppladdning

Måndag.

N och tjejerna gick ned till öppis imorse trots inställd matlagning. Tyvärr var det ingen annan där så det fick bli biblioteket och farmor istället. E hade varit överlycklig och ville inte åka hem på hela dagen. Jag fick åka och hämta henne efter min träning - en riktig heldag hos F&F.
Medan de var iväg hade jag pluggtid. På schemat stod psykiatriintro på bästa distansmanér med föreläsning på datorn. Riktigt bra faktiskt. Jag gillar det här sättet att lära. Vet att jag sagt det förut.
Jag måste sätta fart med pluggandet. Känner att det är mycket mycket kvar, trots att jag läser och läser.

På söndag ska jag och stortjejen gå på Mora Träsk. E laddar upp med att sjunga och dansa järnet nu. Fader abraham all day long alltså.

för fem år

Söndag.
Det har varit full fräs hela dagen. Vi har fixat och trixat hemma med sådant som borde blivit gjort för månader (kanske år) sedan.

Jag har sprungit upp och ned i tvättstugan och kan för en gångs skull höra ekot i tvättkorgarna. Trapprace tillsammans med corepass och promenad med barn i vagn och på cykel får stå som dagens träning. Min favorit zumban har blivit bortplockad från söndagar vilket känns helt värdelöst då det är jättesvårt att hinna gå på passen i veckorna. Jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka igen.

Det var nästan sommarvärme idag. Och jag längtar efter sommar och ledighet. Vi har bokat resa till Danmark i sommar, vilket vi dagligen pratar om. Jag hade hoppats att vi skulle kunna åka utomlands (ja, lite längre än Danmark...) men med tanke på att vi inte vet hur Ds kramper kommer att te sig och att hon inte får vaccineras får vi vänta med det. Jag hoppas att det kan bli en "fira-min-examen-resa".

För exakt 5 år sedan, idag, var vi i Grekland - Santorini.

Jag hade precis haft missfall och önskade inget hellre än att vara gravid.

Men det var en fin resa. Vi tillsammans.

med bebis

Eftermiddagsfika hos mormor och bjudna på grillat hos F&F. Nu ville E ta en kvällspromenad med sin bebis så här är vi nu. Härliga dag!

lilla gryn

Det är inte ens en månad kvar tills du, mitt lilla gryn, ska fylla ett år.

Du som klättrar överallt. Som, om man tittar bort en sekund, har hittat en väg upp och sitter på bordet.

Du som skrattar så du kiknar varje morgon storasyster kommer springande mot dig.

Du som släpper taget när du inte vet. Men som helst vill att mamma eller pappa ska stå precis bredvid.

Älskade fina. Elva månader har gått så fort. Jag är så glad att jag får leva mitt liv med dig.

enastående

Igår åkte vi till större grannstaden och mötte upp fina vännerna, familjen B.

Lunch tillsammans och sedan beskökte vi leklandet.

Och ja, jag törs säga att alla busade så mycket de förmådde.

De små har en helt enastående energi så det gäller att hänga med.

Rolig dag var det. Minst sagt. Härlig!

Idag har jag kommit igenom övningstentorna. Ok. Nu är det ju bara...en hel del till kvar.

Usch. Att plugga till tenta innefattar att alltid känna sig efter.

Men det är så det är. Tre veckor kvar nu.

Hoppas ni haft en fin fredag.

bockat av

Nytränad. Hopp in i duschen och sedan står det plugg på schemat.

Härlig fredag!

not a keeper

Nä, fy! Det här var inget för mig. Syntetisk frän bismak. Tur smaken är som baken.

Geriatrikföreläsning idag. Intressant men jag känner att det inte når mig på samma vis som pediatriken, förutom att jag nu inbillar mig att alla i min närhet har begynnande demens. Inklusive jag själv.

Idag somnade barnen rekordtidigt, nästan så det är svårt att veta vad man ska göra av all tid. Vi ska iallafall packa lite för imorgon ska vi på äventyr!

Hoppas ni haft en fin dag!

som en vessla

Tisdag. Som varit en sådan där toppendag med massor av energiintagning.

Efter zumban intensivpluggade jag och hann igenom halva övningstentan, vilket är godkänt resultat.

Sedan lunchade vi i all hast innan vi gick ned till öppis, allesammans.

En trevlig stund.

Eira lekte så fint med kompisen Albin. Det är roligt att se.

Disa passade på att käka lite sten. Hon är otrolig. Allt ska in i munnen och det gäller att konstant ha ögonen på henne. Hon är verkligen snabb som en vessla och har utvecklats massor de senaste veckorna.

För tillfället står djur högst upp på favvolistan. Allt är bää bää eller ihihihi.

Det blev stor förtjusning bland barnen när änderna (de nästan otäckt tama) kom upp från ån och kvackade runt oss.

Eira & Albin

Disa, stenmarodörskan


På väg hem lånade vi lite nya "Ingrid-böcker" på biblioteket. Ingrid, som båda tjejerna gillar.
Väl hemma lagade vi köttfärsthai (till Eiras stora förtjusning) N passade på att sticka och träna.
Jag snabbnattade tjejerna (tog 10(!) minuter för båda två) och har både hunnit fixa disk och tvätt.
Nu ska jag beställa tågbiljett tills imorrn och sedan blir det fötterna upp med ljudboken.


Kram till er alla!

zumbafrukost

Sådärja. Då är dagen igångdansad. Zumba efter frukost är verkligen j o b b i g t. Jobbigt som i kul iallafall. Överraskning var att fina Frida också var där. Bra dag är startad! Hoppas den är det för er med.

det som göms i snö

Igår upptäckte N att hans linsvätska var borta. Jag minns att jag har sett någon av tjejerna med den, men inte vem eller var.

N hade fortfarande inte hittat den ikväll och gick omkring och muttrade. Jag hade precis nattat E och fortsatte att hjälpa honom att leta. Helt plötsligt kommer E upp med linsvätskan i högsta hugg;

-Här pappa. Jag hade bara lagt den i mitt pippihus en liten stund.

Ja, där hade vi ju inte tänkt på att leta förstås.

Fantastiska lilla liten

alive

Det är sant. I'm alive. Även om det tidsmässigt nästan verkar som en omöjlighet. Eller nä. Så illa är det inte. Men det skulle onekligen behövas några fler timmar per dygn.

Så, vad har hänt sedan sist?

Onsdag - Peditrikföreläsning. Å, vad jag kände mig hemma. För en gångs skull kände jag att jag faktiskt kunde något och det är DÄR jag vill vara. Jag och E åkte på cirkus med F&F. Roligt! E gillade djuren bäst. Frågar man henne vad hon tyckte om cirkusen funderar hon och säger varje gång att det roligaste var att Disa ska få följa med nästa gång. Sötnos!
Torsdag - Jag och K (som är härifrån stan) åkte iväg till D som bor i lilla grannstaden för grupparbete. Vi lyckades bli klara vilken innebär att vi kan ägna resterande avsatt grupptid till att plugga på egen hand inför tentan.
Fredag - Långdag med peditrikföreläsningar som var minst lika intressanta som tidigare. Hade ett samtal med läraren efteråt och kände mig peppad inför framtiden. Bästa Ida åkte från Örebro och hämtade upp mig på vägen. Vi hann snicksnacka lite på vägen hem iallafall.
Lördag - Familjen åkte till Stockholm för att fira moster/gudmor Mia och hennes bonusdotter I. En kortisstund, men mysigt.

Jag och moster/gudmor Mia

Söndag - Familjedag med storhandling och utelek i lekpark och cykeltur.



Systrar bus & lek. Envisa fialottan som slitit av sig mössan som vanligt.

Måndag, Idag - Långdag med psykiatriföreläsning. Intressant men inte på långa vägar som pediatriken.


Sådärja. Nu är jag på banan igen. Imorgon har jag hemstudier, skönt!
För övrigt så har jag kommit in fint i klassen, tycker jag. Många trevliga tjejer och det finns också flera killar i klassen (vilket det annars kan vara lite ont om). Det är en klass som är ambitiös och frågvis. Det är alltid mycket diskussioner och jag har fått uppfattning om att alla är hjälpsamma med varandra. Knappt fyra veckor kvar av den här terminen. Avslutningsdagen är bokad, liksom kyrka. Spännande!

bra start

Sitter i en nästan tom cafeteria på skolan. Jag har redan varit här en timme och fått en hel del uträttat. Det är inte så tokigt att åka tåg. Dessutom har jag haft förmånen att starta resan med fina Sofie som är en sådan människa som verkligen Ger energi. En promenad från tåg upp till skolan och dagen är startad.

Snart väntar en föreläsning i pediatrik. Det har jag sett fram emot hela utbildningen!

Ikväll blir det cirkus för mig och Eira. Mysigt!

tidigt

Nja. Lite för tidigt för min smak. Men solen lyser och jag känner att det kan bli en fin dag.

Hoppas på detsamma för er!

överbelastad

Pjuh.

Jag är trött. Det har varit lite mycket för en överbelastad hjärna. Men det har faktiskt gått bra och jag känner att det ändå blir en spännande kurs, även om jag känner mig lite ringrostig.

Och tänk att det mesta löser sig. Men tiden har jag lärt mig att slappna av mer (även om jag fortfarande är en rätt så lättstressad person). Jag satt iallafall ensam vid en bänk vid första introduktionen. Bredvid mig satte sig två tjejer som jag började småprata med i pausen. Jag frågade om jag fick vara med i deras grupp. Och otroligt nog visade det sig att den ena tjejen kommer från grannstaden och den andra från...min stad! Haha, ibland blir det liksom bara så bra.

Jag hade lite migränkänningar på väg hem och än värre blev det när jag bled "lasrad" av polisen. GULP! Jag hade precis kört om en långtradare så hastigheten var en bit över tillåtet, men på nåt vis lär jag ha hunnit bromsa, för stoppad blev jag inte. Pulsen däremot dundrade på i 200. Eller nåt.

Väl hemma fick jag promenera hem från F&F med en sur E. Promenaden gjorde dock huvudvärken lite bättre och Es humör blev också mycket bättre.

Sådär. Nu blir det kväller på berget.

Hoppas ni haft en fin måndag!

det ni!

Bild

The time has come!

Jag har tillbringat kvällen med förberedelser inför imorgon. Imorgon. Första skoldagen på drygt ett år.
Erkännas ska att jag de senaste veckorna sakta men säkert gått på nedräkning. Ångesten i närheten. Men motandes. Och det har gått ok. Det är söndag kväll och jag känner mig lite pirrig. Sådär som jag minns från dagen innan skolstart på högstadiet (fast nu är det inte snygga killar jag förväntar mig att se förstås...). Det jobbigaste tycker jag är att jag inte känner någon. Jag är alltid rädd för att bli ensam. Å andra sidan minns jag ju hur det var att komma tillbaka efter första uppehållet. Det var ju då jag bara efter någon timme träffade bästa Shyi, som kom att bli en otroligt fin vän, som jag skrev C-uppsats med (fortfarande helt galet att vi faktiskt fick VG på den). Nåväl. Det är bara en kurs nu. 5 veckor. I höst ska jag gå ut på 16(18) veckors praktik och då behöver jag i princip inte känna någon annan. Sedan är jag jag klar. Såg ni det? KLAR! Om drygt ett halvår är jag examinerad sjuksköterska. Det ni!

För några dagar sedan fick jag förresten svar från skolan och jag är berättigad praktikplats så nära mitt hem som möjligt. Alltså, min dispensansökan gick igenom. Det är en lättnad.

Nu ska jag bege mig mot sängen. Tidig morgon imorgon.

inte utan ett skratt

Eira har dagligen ett ganska stort antal utbrott. För allt och inget. Lika sprudlande glad hon oftast är lika vansinnigt arg kan hon bli när något inte är som hon vill. Hennes verbala förmåga gör att hon kan skälla värre än tonåring. Eller mja. Kanske inte (tack o lov). Men skäller gör hon.

Jag påminner henne ofta om att använda de mjuka orden och att istället för att berordra, be snällt. Så blir allt så mycket trevligare.

N sitter på golvet och försöker lugna E för något som hon är mycket upprörd över.

E - Men pappa. Gå bort! Gå härifrån!!!! (mycket arg röst)
S - Hur låter du nu Eira? Säger man sådär?
 - tystnad -
E - Pappis, kan du vara snäll och gå härifrån? Tack! (väldigt artig och trevlig röst)


Haha. Ja vad säger man? Ber man artigt så...

älsklingar

För några veckor sedan var vi till bästa Carro på BRO FOTO och fotade tjejerna.

Igår landade de i postlådan och här är ett litet smakprov.

Ja, behöver jag säga att jag är nöjd?

Vackra underbara älsklingar!

klättrare

Fredag.

Lite av avskedsdag. Jag och Disa gick iväg på babysång imorse medan N och E gick till badhuset.

Det var min sista gång.

Ja, tjejerna kommer ju få fortsätta på öppis med N (förutom babysången som N påstår inte riktigt är hans...grej...), men min kurs håller på till 7e juni och det är samma vecka som avslutet på öppisverksamheten.

Om det skulle vara så att jag får en stund över hoppas jag det passar att vi kan kika förbi och i höst kommer jag hinna med ett par veckor innan min praktik drar igång.

Jag är så tacksam över alla fina goa vänner vi lärt känna och det är med lite ont i hjärtat som jag tänker på att jag nu får lämna över.

Jag hade avsltningssamtal hos psykologM idag. Klarar jag mig själv nu?

Och naturligtvis hade N fått tid på vårdcentralen samtidigt. Men tjejerna fick vara hos farmor så det löste sig.

D har utvecklat sitt trappklättrande. Vi fann henne halvvägs upp idag (gulp!) och hon tog sig utan problem hela vägen.

Trappklättraren i sina nya bralls från meandi.

en bit för kärleken

Det finns stunder då allt inte är så enkelt.

Stunder då det gäller att hålla i. Att vänta på att stormen ska lägga sig.

Tid då det är kärleken som avgör.

I alla dalar. På alla toppar.

Du är min bästa vän. Min kärlek och trygghet.

Det finns ingen som du.

Jag älskar dig.

Det har gått 9 år sedan vi en stormigt snöig dag lovade varandra att alltid finnas där.

Förlovandet. För lovandet.

8 år senare lovade vi igen. Starkare.

3 maj. Det brukar vara dåligt väder. Det var det inte idag.

Det var vackert väder och vi tillbringade dagen tillsammans.

Tillsammans, allt som är VI. Som vi skapat.

Jag älskar oss!

En bit för kärleken. Samma sort som bröllopstårtan. Gott.

hjärta familj

I måndags hämtade jag äntligen mitt fina hjärta som jag vann hos MJ's design.

TUSEN TACK!

Jag älskar det verkligen.

Nya platsen är i hallen.

Där har tidigare det stora fotot på Troy hängt och det var med viss tvekan jag tog ned det.

Men med hjärtat på plats kändes det självklart.

Välkommen till vår familj.

fina stunder

Dagarna har passerat förbi och jag är inne på min sista vecka föräldrarledigt innan skolan startar.

Än så länge har inte det skräckblandade nått förtjusning. Men det kanske kommer. När allt bara har startat.

Mina små älsklingar. Det är värst. Att inte få vara nära. Så som vi brukar.

Vi fyller iallafall dagarna med massor av roligheter. Minnen och fina stunder. Det är vad som betyder något. 

 

Valborgsmässoafton tillbringade vi hos F&F. På deras gata finns en liten brasa. Det är tradition att vi är där. Så också i år. Vi sjöng, grillade och åt gott. En fin kväll.

Igår fyllde bästa Cs äldsta dotter 10 år. Men hallå? Var tog alla de åren vägen. Engla som bara var dryga året första gången vi träffades.

Tänk förresten att jag och C känt varandra i 10 år nästa år.

Disa hittade en ny favorit hos storkillen V. Hon myste och ville vara hos honom hela tiden.

Hos C somnade hon sedan i vanlig ordning innan det var dags att åka hem.

Tidigare på förmiddagen hade jag varit hos Troysan och planterat vårblomster.

Små vita och blåa penséer blev det. Fint.

Idag har vi tillbringat dagen med goda vänner. Fina Linda med söner.

Vi besökte en friluftspark med massor av djur och ytor för barnen att springa på.

Lovely!

På hemväg stannade vi till hos faster för att hämta böcker till mig och skolstarten.

E passade på att rejsa på fasters longboard innan det begav sig hemåt.