känsla av liv

Det finns en känsla. Som är så speciell. Värmer hela hjärtat. Varm i hela kroppen. Att jag burit vårt barn. Att jag fick äran att vara den som vaggat och vyssjat, växande mage. Växande liv. Fantastiskt.

Här om dagen åkte vi bil. Jag hade min hand på Eiras lilla overallklädda kropp. Med tjockt tyg emellan känns rörelserna annorlunda. Lite dovt. På samma sätt kan det kännas med en liten kropp som vilar på mitt bröst. Rörelser. Om jag blundar kan det vara svårt att veta om det är en dröm. Är hon här nu, på utsidan? Eller är det önskedrömmar med bebis i magen. Jag känner så väl igen dem. Små hastiga tår som vandrar längs med sidan. Knän som oförsiktigt möter revben. Ett huvud borrande. Långsamma händer. Det är ju samma rörelsemönster. Där inne som här. Märkligt. Eller kanske inte.

Någon mer som känt så?

årets första kompisbesök

En tung dag igår. Eira var dessutom väldigt ledsen. Ingenting var bra. Hon somnade av utmattning i min famn runt elva. Sedan sov hon hela natten. Idag vaknade hon med ett solskensleende. Mamma också.

.

Runt lunch begav vi oss på första kompisbesöket för året, hem till Frida och Greta. Vi hade en mysig eftermiddag där jag blev bortskämd med supergod rabarberpaj och lyxig latte. Eira smaskade på Gretas hand och sprattlade frenetiskt i Gretas roliga babygym. Greta såg lite förskräckt ut med ett vilddjur bredvid sig. Det var så kul att se hur tjejerna växt och utvecklats, det är ju en hel månad sedan vi sågs sist.

.

Niclas sista dag hemma, idag, innan hans sista termin drar igång.

Tänk att om ett par månader är han färdig sjukgymnast. Stolt är bara förnamnet.

Eira breder ut sig bredvid kompisen Greta (10 dagar och 1 ½ kg skiljer flickorna).

oläsligt

Det är så vissar dagar. Att orden liksom inte tar sig. Bokstäverna finns. Men de finner inte varandra och bildar därmed bara en oläsbar sörja.

De dagar när hålet i hjärtat värker. De dagar som jag känner mig liten och bara, inte orkar.

Inom mig spelas filmer upp. Obarmhärtiga ljud som låter hjärtat isas.

Ett skrik. Inget skrik. Tystnaden. Tysta läppar mot kall hud. Tårar som faller mot liten kropp. Tunga fötter stiger ur bil. Hemma. Utan. Hata. Alla saker. Alla drömmar. Trä mot trä, en kista stängs. För alltid. Kyrkklockor. Ångest. Skrikande ångest. Svettiga händer om liten urna. En mamma och en pappa på knä i daggvått gräs, hissande en alldeles för liten urna ned i ett hål. En grav. För någon som inte ens hann leva. DU LEVDE! Inom mig. Tomheten. Saknaden.

avbrott från rutinerna

Vad har vi gjort idag?
Det känns som om dagen har varit evighetslång, medan tiden bara har hastat förbi.

Bara sådär förändrades våra nattrutiner. Två nätter i rad har donnan vaknar runt 2, superpigg och pratglad. Eftersom jag minsann hårt håller på att det i sovrummet ska vara tyst och mörkt har hon legat där och finurligt gurglat för sig själv. Sådär har det hållt på, fram och tillbaka till sju. Då har hon ätit och somnat om. Två nätter är ovant för en mamma som annars har haft turen att få sova.

På förmiddagen kom svärmor/farmor förbi med lite presenter...som vanligt. Det besöket löstes av av mormis som kom med gamla fotografier. Hela eftermiddagen satt vi sedan och pysslade med scrapbooking. Min morbror fyller 50 och jag har fått äran att använda mina färdigheter i scrapping, till ett collage. Det så fantastiskt roligt. För en tid sedan började jag scrappa digitalt. Det är annorlunda mot det tidigare klippandet och klistrandet. Många timmar vid datorn skulle behövas för att träna. Några minuter här och där får räcka - så länge.

Nu börjar snart Let's dance... Spännande!

grattis faster

kyla och tvättstuga

Ännu en dag inomhus. Jag har inte varit ute och promenerat på säkert en vecka. Men vem vill ut när det är tjugo grader kallt? Inte jag iallafall och vad det verkar har Eira fått min känsliga hud (torreksem på vintern) så då har vi ju inget ute att göra heller. Vi har för övrigt också bestämt oss för att inte anmäla oss till babysimmet. Mina torreksem är gräsligare än vanligt och i klor blir det hundra resor värre. Vi hinner. Eira är ju faktiskt här för att stanna (ibland måste jag påminna mig om det - det känns som en vacker dröm).

Nå ja, idag bokade vi tvättstugan och gjorde rent i tvättkorgarna. Eira premiärade i källaren sittande på pappas mage. För första gången framåt i bärselen. Vilken succé. Hade hon kunnat klappa händerna hade hon säkerligen gjort det. Gullungen.

Nähä. En ny säsong av So You Think You Can Dance. Mot tvn.

Eiras topp 3-lista

Ok, nu blev det sådär dumt igen. Jag hade påbörjat ett inlägg som jag inte publicerade direkt och nu blev det alltså publicerat längre tillbaka. HÄR kommer länken till Eiras topp 3-lista!

angenämt problem

Ett problem jag är oerhört tacksam över att ha är detta eviga bröstmjölksläckage. Värst är det på nätterna. Varje morgon (tidig) vaknar jag av blöta pölar i sängen. Mjölkproduktionen verkar inte har förstått att Eira numer (sedan ca 1 månad tillbaka) sover hela nätterna. Vad göra? Ja, jag kan ju inte pumpa - då kommer det ju bara ännu mer. Att sätta på mjökuppsamlarna fungerar ju en stund, men när jag somnat om och mjölken rinner över även i dem är vi åter tillbaka till pölarna. Plasta in sängen? Plastfolie runt brösten? Ja, jag ska erkänna att tanken har slagit mig. Inatt lydde receptet, dubbla amningskupor i extra tjock bh, handdukar fastklämda mellan bh och linne. Blött? Javisst. Att väcka upp Eira för att äta ur är ju ett mindre lockande alternativ. När barnet väl sover. Och så slutar det ju ändå med att mjölkproduktionen tror att det är så det ska vara = mer produktion på nätterna. Uuuhf. Förslag mottages tacksamt.

3 månader & sprutor (uppdaterat med bild)

Tänk idag är det Eiras 3 månadersdag. Tiden har gått så fort med vackraste, samtidigt som det känns som om hon alltid funnits med oss. Älskade lilla liten. Lyckan är så oändligt stor.

Dagen till ära (eller inte...) var det BVC besök. Ett kg upp på en månad och två långa centimetrar. Det märks på kläderna. Jisses vad stl 62 sprang fort förbi (nåja, vi har en stund kvar på 62, men 50 & 56 hade vi mycket längre).

Och så var det dags för sprutorna. Jag hade en liten svag misstanke om att jag skulle tycka att det var obehagligt. Men N hade strängt förbjudit mig att visa något för Eira - hon ska minsann inte behöva bli uppvuxen med spruträdsla. Ja, ONT gjorde det. Vi har aldrig hört Eira skrika så. Hela lilla dockansiktet skrynklades ihop. AJ. Lilla, lilla liten. Jobbigt en liten stund var det. Sedan snyftade hon sig till sömns vid bröstet. Hela eftermiddagen sov hon sedan, för att vakna runt 18. Det där ontuttrycket var kvar i ansiktet och hon "pratskällde" på oss. Dumma mamma & pappa. Hon är fortfarande vaken, men fick en alvedon för en timme sedan efter att återigen ha gett ifrån sig ett sådant hjärtskärande gråt. Nu är det en pigg och glad tjej som står och hoppar i pappas knä. Snart dags för sängen.

Jag har också utsatts för nålstick. Dock andra hållet. Alltså provtagning. Efter många om och men fick jag så komma till vårdcentralen (obs! nämn aldrig att du tror att du vet vad det kan vara när du ringer till VC - att överbevisa verkar vara telefonssk största och viktigaste uppgift). Inga vita prickar är dock kvar i halsen bara en svag rodnad. Dock är onda blåsor ett faktum. CRP ok, men vita blodkroppar kollas för säkerhets skull. Jag känner mig dock inte fullt lika hängig idag som tidigare i helgen. Bra.

väggord

De fina väggorden har kommit på plats.

Kärlek och Lycka var en julklapp från svärmor.

SOV GOTT - doppresent från Gustav m. familj.

Eiras topp 3-lista

Topp 3 leksaker

1.Fiskens (som nog egentligen är en fluga) ben är smaskiga att stoppa i munnen.

2.Hunden Patrik (julklapp från faster - en röd hund som låter)

3. Den nya bitleksaken med "bloppar" som är sköna mot tandköttet.

Topp 3 sovställen

1. Mamma eller pappas bröst (fortfarande det bästa av allt), gärna snett under armhålan och självklart med snuttarna över huvudet.

2. Min säng, sover där hela nätterna.

3. Bilen fungerar alltid. Eller faktiskt redan i babyskyddet på bäg ut i bilen.

Topp 3 färdigheter

1. Att sluta med amningsnappen var stooort.

2. Att sova i egen säng också.

3. Att jollra långa sekvenser i många olika tonlägen...att rulla runt...att ta tag i sina tår...att fånga saker i händerna och stoppa i munnen...att känna på mamma och pappas ansikten...att sitta eller stå och hoppa i knä... (ja här kan listan göras längre än tillåtet).

Topp 3 musik

1. Mamma och pappas påhittade musik
2. Flodhästen som pussas

3. Du är så fin

Topp 3 att inte gilla

1. Att trä saker över huvudet, tex. bodysar.

2. Att inte få duscha eller bada mer.

3. När mamma och pappa har glömt snuttarna någonstans.

Topp 3 ansiktsuttryck

1. Det helt magiskt underbara leendet som spricker upp när jag får syn på mamma eller pappa.
2."Tokögonen" - en exalterad tjej som inte riktigt vet var hon ska ta vägen. Uppspärrade ögon och ben och armar flaxande hejvilt.

3. Rynkandet på näsan precis innan skrattet kommer.

Topp 3 läten

1. Skrattet som kommer som ett ljuvligt gurgel i halsen.

2. "Huuu huuu" - jag är superhungrig, skynda dig.

3. "Gaaaäääh" - jag börjar oftast mina pratsekvenser med det.

Topp 3 lekar

1. När pappa springer med mina fötter på sin mage och säger "pch, pch, pch, pch, pch...."

2. När mamma låtsas att hon ska äta upp mina fötter.

3. Djuren i babygymmet som studsar så roligt när jag drar i dem.

ingen bra start

Nä, året fick ingen hejdundrande start precis.

Efter att ha haft ont i halsen till och från i ett par veckor brakade världens halsont ut natten till igår (nyårsafton). Ont gjorde det. En efter en började också blåsor ploppa upp på tungan och insidan av läpparna. Imorse ringde jag sjukvårdsrådgivningen efter att bästa A (snart färdig ssk) kikat i halsen och konstaterat en massa rött och en vit...."plupp". Dumtanten i telefon tyckte dock att eftersom jag redan haft ont så länge, kunde jag lugnt vänta till efter helgen. Att jag knappt kan gapa behövde jag inte bry mig om. Jag skulle bara försöka kurera mig (hmm). Hon var väldigt noga med att påpeka ytterligare en gång att jag absolut inte behövde åka till akuten utan att konsultera sjukvårdsrådgivningen igen. Ellerhur.

Nå ja, nu kan det ju iallafall bara bli bättre.

För att kompensera allt gnäll var nyårsaftonen (trots halsont) mycket trevlig. Vi hade det lugnt, hemma hos oss med farmor, farfar och faster. En helt fantastisk middag, superb desert och timmarna försvann fort. Eira - som under en tid varit väldigt "gnällig" och känslig på kvällarna - var på strålande humör och sprallade som bara den långt in på natten.

Med stora ögon välkomnade hon det nya året *kärlek*.

Eira väntade på det nya året, med farfars klocka.