oläsligt

Det är så vissar dagar. Att orden liksom inte tar sig. Bokstäverna finns. Men de finner inte varandra och bildar därmed bara en oläsbar sörja.

De dagar när hålet i hjärtat värker. De dagar som jag känner mig liten och bara, inte orkar.

Inom mig spelas filmer upp. Obarmhärtiga ljud som låter hjärtat isas.

Ett skrik. Inget skrik. Tystnaden. Tysta läppar mot kall hud. Tårar som faller mot liten kropp. Tunga fötter stiger ur bil. Hemma. Utan. Hata. Alla saker. Alla drömmar. Trä mot trä, en kista stängs. För alltid. Kyrkklockor. Ångest. Skrikande ångest. Svettiga händer om liten urna. En mamma och en pappa på knä i daggvått gräs, hissande en alldeles för liten urna ned i ett hål. En grav. För någon som inte ens hann leva. DU LEVDE! Inom mig. Tomheten. Saknaden.