Dagen till ära (eller inte...) var det BVC besök. Ett kg upp på en månad och två långa centimetrar. Det märks på kläderna. Jisses vad stl 62 sprang fort förbi (nåja, vi har en stund kvar på 62, men 50 & 56 hade vi mycket längre).
Och så var det dags för sprutorna. Jag hade en liten svag misstanke om att jag skulle tycka att det var obehagligt. Men N hade strängt förbjudit mig att visa något för Eira - hon ska minsann inte behöva bli uppvuxen med spruträdsla. Ja, ONT gjorde det. Vi har aldrig hört Eira skrika så. Hela lilla dockansiktet skrynklades ihop. AJ. Lilla, lilla liten. Jobbigt en liten stund var det. Sedan snyftade hon sig till sömns vid bröstet. Hela eftermiddagen sov hon sedan, för att vakna runt 18. Det där ontuttrycket var kvar i ansiktet och hon "pratskällde" på oss. Dumma mamma & pappa. Hon är fortfarande vaken, men fick en alvedon för en timme sedan efter att återigen ha gett ifrån sig ett sådant hjärtskärande gråt. Nu är det en pigg och glad tjej som står och hoppar i pappas knä. Snart dags för sängen.Jag har också utsatts för nålstick. Dock andra hållet. Alltså provtagning. Efter många om och men fick jag så komma till vårdcentralen (obs! nämn aldrig att du tror att du vet vad det kan vara när du ringer till VC - att överbevisa verkar vara telefonssk största och viktigaste uppgift). Inga vita prickar är dock kvar i halsen bara en svag rodnad. Dock är onda blåsor ett faktum. CRP ok, men vita blodkroppar kollas för säkerhets skull. Jag känner mig dock inte fullt lika hängig idag som tidigare i helgen. Bra.
5 kommentarer:
Aj, aj, ja!! Ja vi står på tur nu på torsdag för spruta. Kommer så väl ihåg hur synd om Gabriel jag tyckte det va varje gång det var dax. Men Niclas har så rätt, visa det aldrig för barnet.
Jag har aldrig heller lagt någon nervösitet på Gabriel och idag kan ha "ta emot" en spruta hur som helst. Han vet att dom är till för att inte bli sjuk. Han tom vet att nu den 10 jan ska han ha sin sista svin-spruta:-). Duktiga killen!!
Stackars lilla liten, fy då! Inte roligt att se sin lilla ha ont, tur att det blir lättare för varje spruta (oftast iaf) och när de kan förstå vad som ska hända och varför det behövs. Hoppas att det är bra idag :)
Ja, jag fortsätter att göra det misstaget att berätta för VC vad problemet är. Varför de inte kan acceptera att jag är expert på min kropp, och Tigers kropp, och därför vet lite bättre, förstår jag inte. Det är ju inte så att jag ifrågasätter deras kompetens (eller, jag gjorde inte det till en början) och borde det inte vara till hjälp för dem att veta precis hur jag uppfattar det? Det svarar ju iaf på frågor som de borde fråga mig, så egentligen sparar det deras dyrbara tid... :)
Du får börja med att presentera dig som "snart SSK" så kanske de lyssnar bättre?? :D
Nåväl, hoppas att även du mår bättre idag!!
Kram.
Nämen lilla skruttan, måste vara riktigt hemskt det där med sprutor =( Det är ju så man gråter själv här hemma.
Hej!
Hittade din sida av en slump. Så jag passade på och kika lite. Söt liten tjej du har =)
Ja, det dära med sprutar var ingen höjdare. Det gör ont även i sig själv när de får den. Har nämligen själ en liten tjej som nyss ha fått sin 3 månaders spruta. Kika in på min blogg om du vill =)
Mvh Tess
Frida - Ja, det är viktigt att inte överföra rädslor. Fast det är svårt när man själv bara skulle vilja springa därifrån.
Signe Li - Ellerhur?! De borde ju bara vara tacksamma över att man gör deras arbete lättare. Istället för att försöka besserwissra (heter det så?:-)). Misstaget att säga att jag snart är ssk har jag också gjort - ingen bra idé. Då verkar det osa konkurrens och behovet av att sätta på plats blir bara än större. Nä, det gäller bara att gå dit och säga att det gör skitont så får de ta reda på resten. Tråkigt.
Emma - Ja, visst. Det rycker i tårkanalerna bara jag tänker på det.
Tess - Välkommen hit och välkommen tillbaka. När jag hinner ska jag kika in hos dig.
Skicka en kommentar