viljor av stål

Det har sannerligen varit en fin helg. Jag har samlat på mig kraft. Små fräknar har letat sig fram i mitt vintertrötta ansikte och jag känner att jag har leenden bakom läpparna som bara längtar ut.

Härliga vår!

Idag begav vi oss ut i skogen. För lite fotosession.

Vi var tyvärr lite för tidiga för vitsipporna, för de hade inte letat sig fram i vår "vanliga" glänta.

Vi stannade till både lite här och var, men det var mest på gårdar och i diken de vitklädda sipporna letat sig fram.

Vi hittade dock en plats.

Men att få barnen att vilja sitta just där. Och kanske se en smula glada ut, var liksom lite lättare sagt än gjort.

Vi får väl se om det blir någon mer vända om ett par veckor.

Vackra är de iallafall, våra två.

Älskade små.

Den ena vägrar vara utan mössa och den andra vägrar att ha. Viljor av stål!

lovely

Fin dag. Jag gillar fina dagar. Love!

Jag och Eira startade dagen med att möta upp vännerna I med dottern H utanför biblioteket där det hölls minibio. Om brandmän handlade dagens film om och efteråt kom en riktig brandbil som barnen fick titta på och sitta i. Vilken höjdare och va roligt att vi blev medbjudna.

Efteråt gick vi ned på stan för att fixa födelsedagspresent till morbror K. På stan sprang vi på min fina vän Ullis (som inte bor här). Överraskning! Åh va jag saknar mina "borlångtbortvänner".

Kalas hos mormis blev det på eftermiddagen som efterföljdes av storhandling och sist en cykeltid. Eira har blivit så duktig på att trampa själv. Hon och farfar har varit ute och tränat.










Önskar er en härlig lördagskväll!

lite crazy

Intyget kom äntligen idag! När jag såg hur bra drG skrivit slutade jag sura. Och så bestämde jag mig för att åka till skolan och lämna papperen på plats. Eftersom det är helg nu vet jag inte hur postgången ser ut och på tisdag, sista dagen, är det ju röd dag. Så sagt och gjort. Jag tog med mormis som sällskap och sen åkte vi. Tänk att jag börjar om drygt en vecka. Crazy!

Imorgon har jag och Eira blivit medbjudna av vänner på minibio. Det ska bli spännande. Om vädret håller sig vackert ska vi ta en skogsfotodag.

Hoppas ni har en fin fredagskväll!

tystnad

Det blev lite tyst här inne. Från er. Från mig.

Jag ligger fortfarande lite back. Ganska mycket back sömnmässigt. Och fortfarande lite allmänt.

Disa vaknade imorse och var förkyld. Igen. Ingen surprise direkt. Men jag tycker så synd om henne.

Hon har varit så glad de senaste dagarna. Vi har varit på öppis och hon har lekt för glatta livet.

Och så blir hon hängig igen och orkar (eller vill) ingenting.

Vi hann med rytmik i tisdags iallafall. Bästa öppis. Vad hade vi gjort utan det?

Igår hade vi dejt med våra goa kompisar Linda med sönerna E & H.

Vi blev bjudna på lunch (LYX) och det var en härlig dag!

Idag har inget vettigt gjorts. Eller ja.

Jag har försökt få någon ordning på allt jag inte har kontroll över, men det gick inge vidare faktiskt.

Jag har väntat ett mycket viktigt intyg från drG, som ska skickas vidare till skolan (dispensansökan inför VFUn i höst). Och sista datumet är på tisdag, vilket betyder att jag absolut senast måste få iväg det imorgon. Jättesenast.

Jag hade hoppats på att det skulle ha kommit med dagens post. Men icke. Och i Falun kunde de inte lova att det har postats än.

Men va sjutton. Ska jag behöva åka ända dit för att hämta det?!

Gah. Jag hatar att inte ha  k o n t r o l l! 

Jag och N har gått om varandra. När han kom hem åkte jag för att handla och sedan gick han för att träna varpå vi möttes i dörren när jag gick ut på prommis med bästa Mia.

Så ser vardagen ofta ut när det ska pusslas.

Jag undrar hur det kommer att bli när vi båda ska jobba...

Jag som varit så säker på att jag inte vill jobba mer skift.

Men vad är bäst egentligen?

När jag och D var inlagda sysseksatte sig N och E med att tillverka en koja av Ds bilstolskartong.

Snacka om att det är det lilla som blir det stora.

Papperskojan leks med dagligen av både E&D.

Jag beundrar N för hans påhittiga sida.

Ett litet bord finns det och på väggen har E ritat en teckning som är en tv.

njuter av stunden

Fylld av positiv energi idag. Tjejerna har haft bästa dagen på länge. Både friskhetsmässigt och humörmässigt. Vi tillbringade förmiddagen på öppis och matlagningen. Åh, vad jag njöt. Massa gott att äta och underbart sällskap. Åh, vad jag tycker om alla våra kompisar. Trist nog visade det sig att det var idag som var min sista dag, eftersom det inte är något nästa måndag. Lite snyftigt faktiskt.

Efter matlagningen åkte vi för att hämta upp mormis. Vi hade tid på barnmottagningen för Ds utvärdering av Ds allergi och astma. Läkaren ordinerade ett pricktest som visade blankt (kvalster, katt  och björk) - skönt. Då törs vi nästan säga att astman "bara" beror på infektionerna. Äggallergin är i allra högsta grad kvar. Det vet vi eftersom hon nyligen reagerat. Förhoppningsvis växer det bort. Men jag måste säga att jämfört med allt annat elände hon varit med om, så känns äggallergin inte som något större problem.

Jag har varit lite "kladdkänslig" med D. När E var i den här åldern åt hon redan själv. Men med D har jag liksom inte kommit mig för att låta henne äta själv. Men det dåliga samvetet kickade in och för någon vecka sedan fick hon börja träna. Och tro't eller ej. Men nu går det faktiskt fint. Det är iallafall lite...öhm...mindre kladdigt nu.

Väl hemma hade N precis kommit från jobbet och vi bytte plats. Jag bytte om för att gå iväg på afro. E blev lite ledsen eftersom hon också ville följa med (varje, varje dag säger hon att hon också vill gå på dans), så N tog med tjejerna ut och så stod de en liten stund och tjuvtittade i fönstret när vi dansade.

När jag kom hem bytte vi plats igen och N gick iväg till gymmet. Tjejerna duschade och var inte särskilt svårnattade efter det. E somnade i min famn och jag kunde nästan inte lägga ned henne. Det är SÅ sällan hon vill sitta i knät och mysa. Jag njuter av varje sådan stund.

vardagen

Imorgon förväntas vardagen sättas fart på igen.

Jag hoppas verkligen att vi får följa med.

Om inget händer under natten ska vi äntligen kunna åka iväg till öppis imorgon

på lite matlagning. Det blir den näst sista för min del så jag ska passa på att njuta lite extra av

gott sällskap.

I helgen har vi försökt att flytta berg. Sådana som byggs av tvätt iallafall.

Det blir lätt så när vardagen ruckas på och särskilt när det varit både magsjuka och inläggning.

Då hamnar allt liksom efter.

Idag blev vi bjudna på riktig söndagsmiddag hos F&F. Köttfärslimpa och wokade bananer till efterrätt. MUMS!  Båda tjejerna åt med stor aptit, vilket är mycket skönt att se.

Igår hade jag och Eira en mammadotterdag. Vi tog en tur på tivolit som besökte stan (mest skräp måste jag säga) och jag slås än en gång över vilken kavat liten tjej vi har. Hon tröttnar snabbt på "barnkarusellerna" och vill helst att det ska snurra och åka fort fort fort.

Efteråt åkte vi för att fika och handla lite. Mys. Och tid som var välbehövlig för oss.  

nytt i garderoben

Vår och sommar nalkas, även om det inte känns riktigt så vädermässigt.

Men påfyllning av garderoben är nödvändigt.

Och massor av fint har vikts in. Och mer är på väg hem i paket.

De prickiga klänningarna blev jag så väldigt förälskad i på Po.P. Eira fick välja färg och valde otippat den gröna (som hon för övrigt passar så bra i).

De randiga klänningarna är också från Po.P och de fick tjejerna äv sin fantastiska faster i påskpaket.

Också de blommingarna klänningarna fanns i påskpaket, men är från marimekko och från farmor och farfar.

Nederst är delar av ciruskollektionen från meandi. E fick cirkusklänningen och D skulle ha fått

bodysuiten, men 74/80 som satt fint nu skulle nog ha blivit för liten till sommaren och när jag försökte byta var 86/92 typiskt nog slut.

Förhoppningsvis har jag fått tag på en cirkuströja iallafall så kan de matcha.

Förresten så måste jag säga att meandi har den trevligaste kundtjänsten av alla jag varit i kontakt med.

Vilken service!

det bästa & anmälan

Det bästa. Det tuffaste. Det största. Den finaste. Det svåraste. Det roligaste. Det helt fantastiskt mest underbara. Att vara mamma.


Dagarna rullar vidare. Jag vet inte om det har vänt. Törs inte tro. För när man tror och hoppas som bäst är det längst väg att falla. Just nu är det ett plant läge.

Disa fick en febertopp i förrgår natt, vilket resulterade i ännu en kramp. Eftersom hon dessutom varit hysteriskt ledsen och tagit sig för örat bestämde jag mig för att åka ned till akuten. Big mistake! Vi fick träffa den mest osympatiska människa jag någonsin mött. Han dumförklarade mig helt genom att tycka att det var vansinne att komma till akuten mitt i natten. Att D hade krampat tyckte han var oviktigt och eftersom hon hade feber och var ledsen spelade det ingen roll att hon var röd i öronen (svårt att veta orsak). Sedan lämnade han rummet utan att säga någon mer. Inte "Kom tillbaka om det förvärras". Inte "Sök vårdcentralen imorgon om det inte blir bättre". Ingenting. Bara reste sig och gick. Jag fick vansinnesutbrott och den stackars nattsköterskan försökte lugna så gott det gick. Efter århundradets snabbaste akutbesök åkte vi hem och var vakna resten av natten. Igår morse ringde jag till verksamheteschefen och anmälde incidenten.

Äntligen ska vi få några lediga dagar tillsammans. Jag har en del att stå i. På måndag är det två (TVÅ) veckor tills jag ska börja plugga. Oj!

speciell

6 månader. 1 år. 1½ år. 2 år. 2½ år.

Det händer hela tiden. Att tiden går. Att minuter blir till till timme. Att det som känns som en sekund, redan har varit en livstid. Vi bygger vårt liv. Vi bygger våra barns barndom. Det som händer runt omkring kan vi inte påverka. Men vi kan älska gränslöst. Vi kan leka, lära och leva.

Den här månaden har varit speciell. Speciell för att den varit tuff. Och viktiga saker har hamnat i skymundan. Men speciell för att det har varit Eiras 2 ½ årsdag. Och Disas 10 månadersdag.
Vackra underbara älsklingar. Så mycket jag vill för er. Jag vill visa er att vi klarar allt.

10 månader.

i'm not there

Jag önskar att jag kunde bli så där sprudlande tipptoppglad och bara ösa ut positiv energi till er fina människor som stannar här på bloggen. Jag önskar verkligen att jag kunde känna den positiva energin själv. Och att jag verkligen kunde känna att allt händer av en mening och att allt blir vad man gör det till. Nje. I'm not there.

Med två sovande tjejer. Den ena i sämre skick än den andra är det liksom svårt att se det ljusa. Just nu. Jag hyser en ständig tacksamhet över att de lever och jag är ödmjuk livet som har gett oss dem. Men VARFÖR i hela friden kan det bara inte få vara lite lugnt ett tag? Kan vi inte få återhämta oss lite? Hur många prövningar måste man som människa behöva ta sig igenom?

Jo, det finns glädjestunder också. Då jag känner mig vansinnigt lycklig. Och glad.

Idag är jag bland annat glad över att få välja min egen frukost. På sjukhuset blir det samma varje dag.
Och trots att jag ber om utan gurka (för jag HATAR gurka) så får jag alltid några skivor som ligger och förpestar luften.

I söndags var jag glad när bästa gudmor/moffa/vännen Ida åkte i flera timmar bara för att hälsa på oss.
PappaN och Eira kom också och vi hade då vår första "promenadpermis".

Det här gör mig lyckligare än ord kan beskriva.

I ett rum längre bort i korridoren skulle det visa sig att våra vänner befann sig en natt.
Även de isolerade. Men även om vi naturligtvis inte fick ses kändes det lite mindre ensamt.
Vi delade telefonladdare och kunde skicka meddelande mellan.

nu då?

Upp och ned. Ned och upp.

Det har varit så många vändningar att jag knappt vågar tro något alls.

D är nu helt frisk- (och icke smittsam)förklarad från magsjukan. Däremot fick hon en ny infektion för några dagar sedan, medan vi var här som innebär tungandning och hög feber. Och igår när vi blivit utskrivna stoppade läkaren oss i dörren eftersom värdena försämrats så kraftigt att vi inte längre kunde åka hem.

Inhalationer, febernedsättande och vätska på sked var resultatet av gårdagen.

Men Nu! Nu ser värdena bättre ut och trots att febern fortfarande ligger rätt så högt får vi om vi vill åka hem. Det vill vi. Så gärna!

Äntligen!

droppar

Fortfarande dropp. Det blir inte riktigt rätt med natrium och kalium så det är provtagning en gång i timmen och nästan lika ofta byte av påse och tillsatser. D fortsätter att förlora vätska och kissar inte så vi blir minst kvar till imorgon.

Läkarna tror dock att det är någon form av svårare magsjuka som slagit ut henne, i kombination med kramp och förkylning.

Droppet ska gå tills ikväll och då hoppas vi på att det går att ge lite vätska i drickväg som hon får behålla.

nu

Det finns inte så mycket ork över.
Vi är här igen. Här som nästan känns mer hemma än hemma. Disa har vätskebalansrubbningar och ligger med dropp. Hon har gått ned 1/2 kg i vikt och är så tunn och svag. Hon orkar inte sätta sig upp själv och är alldeles blek.

Nu. Nu måste det vända.

de där dagarna

Händelserika dagar. Av olika kaliber. Jag är trött. Har tröttnat på hur det är. Ingen hemlis direkt. Men det blir ju ingen skillnad. Hur jag än önskar. Jag är så ledsen för Disas skull. För allt hon tvingas gå igenom. Älskade liten. Vår starka lilla stjärna.

Förkylda var vi hela gänget hos F&F så det blev lugnt och skönt. Åt gott. Vilade. Och umgicks. Eira har haft flera dagar av matvägrande. Svårt att veta om hon har ont eller bara inte vill äta. Disa har varit värst där an. Men lika glad är hon för det. Trots feber vill hon busa och leka. Klättra i trappan är nya favoriten.

Idag hade vi besök av bästa underbara moffa/gudmor Ida. Våra hiskeliga förkylningar hindrade henne inte från att komma förbi. Det värmde. Gos och bus och lek hann vi med. Tur det eftersom jag missade vår EFTERLÄNGTADE vintjejkväll i fredags.

Imorgon måste jag ringa till vårdcentralen. Jag har så vansinnigt ont i mina fotleder. Det har gått så långt att jag nu nästan inte kan stödja på dem, än mindre gå i trappor eller bära barn. Och det har inneburit att jag inte kunnat träna på flera dagar. Åh, hoppas det är något lindrigt och "snabbfixat".

fin påsk

Jag önskar er en fin påsk!


Vi är på hemmaplan igen. Vi har sovit hos F&F. D är jätteförkyld. Vi preppar med alvedon och Ipren för att hon ska hålla sig krampfri.
Tröttheten hänger dock i. 02.30 kom ambulansen och det hann bli två dygns vakentid innan jag fick sova igen. Skönt att vi är flera här som kan hjälpas åt.

lång fredag

Jag. Hatar. Kramper.

Det är sannerligen en lång fredag.

påskplantering

Pjuh. Fartfyllda dagar.

Jag får lätt svid i magen av stress. Särskilt eftersom jag försöker att behålla allt inom mig för att inte påverka barnen för mycket. Ibland rinner det över.

Igår skulle jag ner till mvc på förmiddagen. E drog vinstlotten som fick gå med mormis till tågstationen och titta på tåg. Mormor fixade lunch och vi åt innan det var dags för rytmik. Kul med många "nya" på besök. E njöt av allt bus och D skruttade omkring som vanligt. Efteråt blev det lite lek i lekparken och sedan åkte vi för att hämta pappaN på jobbet. Hastigt och lustigt begav vi oss sedan till stora staden för lite impulsshopping.

Idag hade vi bestämt med mormor att åka till gravarna och plantera lite påskblommor. Både mamma och Troy fick fint vid sina viloplatser. Lite svårt dock med tjälen som fortfarande inte helt gått ur, men lite mer sol så ska det väl snart gå att plantera på riktigt.

solisar & afro

Måndag. Hej ny vecka!

Helgen försvann likt swopp. Igår åkte familjen på utflykt till bästa fotograf Carro. Tjejerna förevigades. Nu återstår bara det svåraste av allt. Att välja vilka foton.

Efteråt tog vi vändan förbi den större staden för lite shopping.

Disa fick en vårjacka och solglasögon. Det var roligast på länge.

Sätta på glasögon. Ta av glasögon. Låtsas ge till mamma. Kasta på golvet. Skratta. Gråta när mamma inte lämnar tillbaka. And so on.

Idag började vi dagen med att bli sena till matlagningen. Jag sprang rätt friskt och var helt slut när vi kom fram.

Jag och E blev tilldelade bakning idag. Vi hade "påskbord" och bakningen blev bakelser med grädde och bär.

MUMS!

På väg hem svängde vi in på bibblan. E ville leta ny godnattsaga.

Vi myste i puffarna en stund och provläste lite.

Mamma mu (som vanligt) och Alfons blev det.

Sedan hade jag lovat att gå förbi stora lekparken, men väl där började det hagla så vi traskade hemåt.

Utanför kompisen Lilly höll pappaO på att beskära buskar. E fick en liten kvist och resten av vägen hem spanade vi på fler buskar som också hade knopp.

Våren är på väg. Även om det är svårt att tro när det är snötäckt på marken.

När vi kom hem var Disa helt slut. Hon svullnade upp på kinderna och jag tror att det kan bero på att hon vistats bland en hel del ägg idag. Iallafall så slumrade hon en stund. Jag sprang iväg på träning och när jag kom tillbaka sov hon fortfarande. Byte till pyjamas och ny blöja, välling och sedan somnade hon igen. Åh, måtte det inte bli några kramper bara.

Träningen idag bestod av afrodans. I love dans. Har jag sagt det? Fast för tillfället spritter det mest i mitt huvud av koreografier. Åh, vad jag saknar. Tusen olika idéer. Jag vill också!

Bettis

Eira - Friiiid. Nu går Bettis och duschar med Tomask (ja, han heter Tomask med K nu). Ta du hand om Stefan du.

Tja. Om jag inte visste bättre skulle man ju kunna tro att det är en annan familj som tagit över vårt liv.

Bettan is still in the house.