Händelserika dagar. Av olika kaliber. Jag är trött. Har tröttnat på hur det är. Ingen hemlis direkt. Men det blir ju ingen skillnad. Hur jag än önskar. Jag är så ledsen för Disas skull. För allt hon tvingas gå igenom. Älskade liten. Vår starka lilla stjärna.
Förkylda var vi hela gänget hos F&F så det blev lugnt och skönt. Åt gott. Vilade. Och umgicks. Eira har haft flera dagar av matvägrande. Svårt att veta om hon har ont eller bara inte vill äta. Disa har varit värst där an. Men lika glad är hon för det. Trots feber vill hon busa och leka. Klättra i trappan är nya favoriten.
Idag hade vi besök av bästa underbara moffa/gudmor Ida. Våra hiskeliga förkylningar hindrade henne inte från att komma förbi. Det värmde. Gos och bus och lek hann vi med. Tur det eftersom jag missade vår EFTERLÄNGTADE vintjejkväll i fredags.
Imorgon måste jag ringa till vårdcentralen. Jag har så vansinnigt ont i mina fotleder. Det har gått så långt att jag nu nästan inte kan stödja på dem, än mindre gå i trappor eller bära barn. Och det har inneburit att jag inte kunnat träna på flera dagar. Åh, hoppas det är något lindrigt och "snabbfixat".
2 kommentarer:
Stackars, stackars er som får drass med massa elände :-(
Massa kramar och kärlek till er fina kompisar <3
Älskade lilla människa vad ni får gå igenom.
Ber för er det vet du redan.
Jag har försökt många gånger att kommentera, men inte lyckats få iväg dem.
mvh
Elisabeth K
Skicka en kommentar