erbjudanden

I lite....fattigare tider som det nu är tycker jag väldigt bra om erbjudanden som dessa!

a little bit of love

Inatt sov D i min gamla sovpåse. Väldigt fin och välbehållen för att vara 27 år. Jag tror dock att denna inte är något som ärvts syskon och kusiner emellan, vilket förstås känns lite extra speciellt. Jag som ju annars tyvärr inte är allt för förtjust i ting som legat packade länge blir glad när jag hittar guldkorn att återanvända.

underbara människor & smakprov

Vi har haft så mycket fint besök under dagarna sedan D kom till världen.

Och jag vet att det är fler på väg.

Det gör mig lycklig att vi har så många fina människor runt omkring oss som vill hälsa vår lilla älskling välkommen till världen.

Och så många presenter hon fått.

Här nedan följer några smakprov.

Fina kläder från Polarn O.Pyret (från farmor & farfar + faster) och Marimekkoklänningar till båda flickorna av f&f.
Mitt eget album av gammo.

Söta Hjärtekatten från Frida och coola MonkiMelluna från Ida

Bästa "gammelmoffa" har sytt en mjuklift till Es dockor och stickat matchande "Pippitröjor"till E & D (+ till Es docka).

Sötaste sommarklänningen från bästa Mattssonfamiljen och härliga velourklänningen från C med familj.

Me Looove! Moffa har bra smak!

Bästa underbara C med liten gos.

Fina moffa Ida. Även gudmor. ♥

andra veckan

Andra veckan av ett nytt liv.

D blir allt mer en liten person. En liten person som har sin plats.

Det är underligt.

Platsen som utan tvivel ju är ämnad för henne.

Det finns ingen annan som skulle kunna fylla den som hon kan.

Det är underligt hur livet är och livet blev.

Alla drömmar som kom och gick.

Den nya tiden.

Allt sluts i cirkeln.

Disa gör inte mycket väsen av sig. Vädigt få gånger har vi hört henne 'verkligen skrika'.

Hon knorrar när hon vill något och när vi förstår är hon nöjd.

Matstunderna är många till och från på dygnet.

Lyckligvis något färre nattetid.

Att E och D är lika (både utseendemässigt och som personer) är det inga tvivel om.

Trots det bekräftar varje dag min första känsla.

D är på något vis lite lugnare.

Kanske beror det på mig också.

Och vi lär fortfarande känna.

Kärleken växer för varje sekund.

Idag, 2 veckor. ♥

bokstäver

Såhär ser de flesta foton ut där jag försökt fånga E med kransen på midsommarafton.

Behöver jag säga att hon inte gillade den?

Det är pappaNs sista dag hemma (av de 10).
Vi ska ta oss en tur ner till stan och införskaffa ett efterlängtat D.
Ett till mitt armband och ett till byrån i hallen.

Tänk att det utöver min, Ns och Troys bokstav har tillkommit två.
Ett efterlängtat E och ett älskat D. Kärlek.

den elfte dagen

Tänk att det idag är Disas 11e dag här hos oss idag. Och dagen till ära vankades kalas hos svärfar. Som bekant fyller ju vi samtidigt, den 10e juni - men eftersom någon dröjde så med att komma ut blev det inget kalas för någon av oss.

Men idag firades vi alla med god mat, tårta och paket.












Disas fina tårta, presentkort till
mig (för att kunna köpa ett D till mitt Saboarmband) och svärfars present med delikatesser.

Jag fick dessutom fina byxor, solsidanbox och lotter. Alldeles perfekt!

Disa fick en gosig björn av "gammelfarbror" med familj och Eira fick en söt gosehund i storasysterpresent.

Nu är vi hemma. Stora tjejen sover gott och lilla miraklet ligger i pappaNs knä och ljudar små försiktiga ljud.

God natt, fina Ni!

hos vår äldsta

Vi avslutar midsommarafton hos vår äldsta. Kransen som jag önskat skulle ha fått hänga på hans röda lockar hänger istället på kall sten. Tungt.

Den tredje utan Troy. Den andra med Eira. Den första med Disa. Tre älskade hjärtegryn.

som ni önskar

Vi har inga större planer.

Som det kanske har framgått är vi inte så mycket för högtider.

För oss räcker det gott att samlas med våra närmaste.

Och det ska vi göra.

Jag hoppas att Er midsommar blir fin och så som Ni önskar.

vänsterhänt

Familjen har varit på utflykt. Vi var bjudna på midsommarlunch på pappaNs jobb. Och så skulle förstås våra skatter beskådas. E var i paradiset med all uppmärksamhet och lekte med alla saker som fanns i lekoteket (ett rum med massor av specialpedagogiska leksaker). Bland alla specialister konstaterades också att E är vänsterhänt och att hon klarade 3 årstestet i "ritning". :-)

Dessutom fick både Eira och Disa fina presenter. Vi blev så väl omhändertagna. En mycket trevlig dag!

magi

Älskade lilla Disa.

Det går aldrig att förbereda sig på tidens framfart. Det går så fort.

Imorse var det precis en vecka sedan lilla mirakel entrade världen.

Veckan har varit magisk.

Tänk att få lära känna det lilla liv som under så lång tid växt inom mig.

Ibland glömmer jag bort mig och tror att det fortfarande är någon kvar i min mage.

Men så hör jag ett svagt kurrande vid sidan om mig och där ligger hon.

Kärlek.

över alla gränser

Det är kärlek över alla gränser. Jag älskar så mycket så att det gör fysiskt ont i hjärtat.

Datorn hemma mår inte så bra men den håller på att kurera sig så ikväll borde det komma ett nytt inlägg här.

Idag har faderskapspapper skrivits på så nu är N, även på papper, pappa till D. Samtidigt premiärkördes båda vagnarna. Oj, vilken stor familj vi blev helt plötsligt.

så tokigt

E har verkligen blivit så stor sedan vi kom hem med lillasyster. Hon bubblar och babblar om allt och inget. Hon vill också vara med och göra allt precis som oss.

Min stora kloka och roliga tjej!

Häromdagen åt vi mat med F&F och vi pratade om att vi förut ätit choritzokorvar. E som inte är sen med att delta i samtalet nickade medhållande och sa;

-Eiira åsso ätit shitkorv!

Hihi, ja så tokigt det kan bli. Vi fnissade gott! :-)

till er

TACK för alla fina kommentarer och TACK till alla er som följt och följer oss på vår väg.

Några av er har varit med från första början och några har kommit till under vägen.

Flera av er som jag kommit i kontakt med över bloggen har kommit att betyda mycket för mig och trots att vi aldrig mötts finns ni i mina tankar ofta.

Ert stöd och era tankar har varit ett enormt stort stöd för mig.

I allt virr varr av kaos är det så lätt att tappa fotfästet. Men här. I det här lilla "kryp-in-et" finns en värme som ni förmedlar och som ger mig mark att stå på.

Jag hoppas att vårt liv och den lycka som livet till slut ändå gett oss kan skänka er som också saknar, väntar och längtar lite hopp om ljus.

Jag vet hur det känns när det är som mörkast.

Jag vet också hur det känns att vara mitt emellan.

I världen som aldrig blir densamma igen.

Livet för mig, har sedan några dagar åter igen tagit en helomvändning.

Tre barn. Två i min famn. Ett i mitt hjärta. I min själ.

Jag älskar er!

tuttkuddar

Dag tre hemma. Mjölkstockning är vad som nalkas och jag försöker lindra med pamol och varma kuddar. De fina tuttkuddarna har bästa "gammelmoffa" sytt och har varit väl använda. Disa äter duktigt så jag hoppas på att det inte ska bli värre än det här, som är alldeles tillräckligt.

I helgen vankas besök och då hoppas jag vi är på topp - typ iallafall!

Hoppas ni har haft och har en fin fredag!

bomullsvandring

Eira & Disa - Disa & Eira
Fina tavlan som farfar har gjort och som överraskade oss hemma.

Nog är de lika våra flickor allt. Ändå märks det redan så tydliga skillnader.

Jag försöker att njuta och insupa varje liten hundradels sekund för att inte missa något.

Idag var det återbesök hos dr, eftersom vi åkte hem tidigare från BB.

Det var Es barnläkare och vår bästa BM Lilleba som tog emot oss.

Och eftersom mjölken rann till igår kväll hade liten bara en viktnedgång på 200g.

Besök av finaste faster har vi också hunnit med.

Det känns otroligt skönt att pappaN blir hemma med oss hela sommaren (förutom en kortvisit på jobbet några dagar efter de 10 dagarna).

Än är allt lite omtumlande. Förlossningen gick så mycket snabbare och "smidigare" denna gång att jag liksom inte riktigt förstått att det är över.

Lite tumultartat blev det efteråt och jag fick lov att operera bort moderkakan, vilket säkerligen är något jag kommer behöva bearbeta så småningom.

Men än så länge känns det som om jag vandrar på bomull.

♥

Och nej, vi har inte haft otur som nu har två flickor (vilket en "käck" person idag uttryckte det).

Vi har haft en enorm lycklig tur att bli välsignade med två helt fantastiska, levande döttrar.

Dessutom har vi en pojke. Vi har en pojke som vi inte har. Och det är olyckligt.

välkommen lilla Du

Vår vackraste lilla  Disa.

Välkommen till Oss! ♥

Vi är hemma igen och det känns helt otroligt.

Än har det nog inte riktigt landat i mitt medvetande men sakta men säkert sjunker det in.

Tänk att jag nu har två helt fantastiska döttrar här vid min sida.

Att storebror finns med blir också så extra tydligt. Det är såhär vi minns honom.

Lyckan inom mig är så stor, så stor.

Välkommen, allra käraste lilla Du!

äntligen, äntligen

Så kom då äntligen stunden då jag fick hålla mitt tredje barn i min famn.

Imorse kl 7.13 kom helt fantastiska livs levande lillasyster till världen. Underbar, underbar och åter underbar!

Jag är så tacksam. Det finns helt enkelt inga ord som gör mina känslor för tillfället rättvisa.






Tusen tack för allt ert stöd!

i kroppen

Det är liv och död. Hela tiden.

Jag har en ledsen känsla i kroppen och har gjort mitt bästa för att hitta annat. Men den finns där. Jag hittar liksom ingen plan mark att stå på.

Imorgon är det måndag. Igen. En vecka över beräknad tid.


- Mobilbloggen

sysselsatt

Ok. Eftersom jag inte kan göra något för att "få igång" kroppen snabbare gäller det att hålla sig sysselsatt för att få tiden att gå. Dagen tillbringades till stor del utomhus. Sedan har vi hunnit med att äta gott grillat, jag har läst ut "Shopaholicboken" och nu är det skönhetssalong. Typ.

något händer

Dagen har varit fin. Om några timmar är det 27 år sedan jag tog mina första andetag i denna värld. Idag skulle ha kunnat vara dagen då mitt tredje barn skulle göra detsamma.

Men efter kontroll i Falun (där det också var "bokat" igångsättning), bestämde vi oss för att ge kroppen en chans till. Det verkar vara något som händer och jag önskar mig så innerligt en "naturligt igångsatt förlossning". Med två tuffa erfarenheter i bagaget vågar jag inte tro att en igångsättning denna gång skulle bli bättre. Däremot hoppas jag att min kropp vet vad den ska göra och skyddar det lilla livet där inne tills det är dags.

Ja, fortfarande är vi närsomhelst välkomna till förlossningen och förhoppningsvis ska det hjälpa mina nerver. En dag i taget.

överst på önskelistan

Tionde juni, vilket innebär födelsedag för mamman i huset.

Eftersom vi inte vet vad dagen för med sig blev jag firad igår med pompa och ståt.

E sjöng "gratulerar" många, många gånger med samma ivriga lycka varje gång.

Fina presenter fick jag också.

Men bäst av allt är min fina familj som jag har den stora lyckan att dela mitt liv med. Varje dag.

Och grattis till världens bästa svärfar som också fyller år idag.

Ja och ni kan väl gissa vad som står överst på våra önskelistor detta år?

stora lilla liten

E har blivit så stor på sistone. Hon är min stora tjej. Samtidigt njuter jag av de korta stunder då hon vill krypa upp i famnen och bara mysa.

Älskade älskade.

inget i förväg

Hinnsvepning - Check!

Jag tar dock inte ut något i förväg. Min kropp verkar ta det lilla lugna så något hastigt förlopp står nog inte att vänta. Jag känner mig dock tacksam för varje dag som mina nerver klarar att vänta och ser fram emot att det för varje stund är en stund närmre lilla mirakel.

Dr JW peppade mig och eftersom vi passerat första plan B gjordes idag nya.

♥

Snart är tiden här. Lilla bebis, håll ut!


~ Förresten, bebis är i nuläget fixerad och icke ruckbar. Hejja hejja! ~

barbafynd

Vilket fynd! Barbasandaler för 29:- på Åhléns. E tyckte dock att det var lite märkligt med "pinnen" mellan tårna.

skryt på kvällskvisten

Jaja, lite skryt är det väl.

Men nu kan jag känna mig mer än nöjd med min insats i kurserna som hölls under våren.

Ja, bättre än såhär kunde det ju inte bli.

Triss i VG.

den vägen

Ida påminde mig om den här låten som lyssnades sönder på under mitten av nittiotalet. Jag minns känslan. Känsla av ungdom? Den finns där inom mig än.

gnälligt

Ok, tillåt mig gnälla lite.

• Bebis är kvar i magen trots envisa känningar igår.

• Det är tropikvärme ute och jag svettas kopiösa mängder,

• I morgonstressen upptäckte jag ett stort hål i de enda skorna jag kommer i utan att det känns som om de ska pulsera ur skinnet.

Så!

Slutgnällt.

Bebis kommer snart. N har lovat att fixa bordsfläkten och ja, skorna kanske går att laga. Eller? Kanske inte.

hurra

Idag fyller min bästa och fina Carro år!

Stort grattis på födelsedagen, Love You!

utedag i dalen

Så. Sommaren är här.

Sista lediga dagen för hela familjen likaså.

Vi har haft det så härligt och så skönt det är att bara få rå om varandra.

Lite hastigt bestämde vi på förmiddagen att vi skulle åka till Säterdalen.

Det kändes inte helt självklart med tanke på att det ju ändå är BF idag, men lika gärna som vi kan stanna hemma och vänta kan jag ju sitta på en bänk, resonerade vi. Och Säterdalen är ändå halvvägs till förlossningen.

Tre i rad

E, mamman och miraklet i magen (39+6)

Dagen blev helt underbar och E njöt i fulla drag av allt ståhej.

Hon och N testade alla rutschkanor och klappade alla djuren.

Vi fikade på filten och doppade tårna i vattnet.

Ja bättre födelsedag för lilla mirakel hade det inte kunnat vara.

Om nu lilla mirakel hade tyckt att det var dags idag.

Vilket inte verkar vara fallet.

Den här dagen i graviditeten med E blev vi igångsatta och med T kom vi aldrig såhär långt.

Alltså börjar det nu bli okänd terräng. Även om E tog fyra dygn till på sig så var vi iallafall på förlossningen och under övervakning.

Nu väntar vi. Bara.

Och väntar.

glassig eftermiddag

Så, denna dag (som ju hade kunnat bli evighetslång) avslutades på allra bästa tänkbara sätt. Jag fick lite egentid med min finaste Ida och den tillbringades som den årliga traditionen säger på grannstadens grill(glass)hak. Portionerna är helt absurt stora, så en glass kan lugnt delas av två. Ja, massor av babbel hanns med och tiden rann iväg. Tack min "sanna fräänd" för att du finns!




Så, sista dagen innan bf. Konstig känsla. Lilla bebis - kom snart!

det här måste jag skriva upp

Den här finfina boken gick jag av bästa Frida för ganska länge sedan och nu blir den ordentligt använd vill jag lova. Det finns många olika kategorier att fylla i och i det här åldersstadiet som E är i händer det ju så otroligt mycket i, hela tiden. Kul att spara ned alla roligheter i ord.

lördag i text

Jag tänker inte klaga på värmen. För jag minns hur kallt det var i vintras. Men. Jag är väldigt tacksam över att denna graviditet inte behöva gå över sommaren. Jag är mindre glad över svullna bollfötter och ett konstant klibbigt lager på huden.

Nej. Inga känningar. Mer än vanligt. Bebis tänker förmodligen stanna ett bra tag till. Så känns det. Många känslor rymmer det också i mig. Jag känner mig helt slut av allt virrvarr. Mitt humör är som en orkan.

Imorse efter frukost packade vi iallafall ihop oss och promenerade till stora lekparken. E lekte sig helt slut och efter det traskade vi vidare ned på stan. Jag och N tog ännu ett steg i giftasriktning. Lovely!

På eftermiddagen stundade så sedan kalas för finaste Carro som snart kliver över tröskeln till 3:an. Egentligen inte än på ett par dagar, men vi firade lite i förskott.

Nu väntar inget annat än soffan. En axel som envisas med att få sendrag (jo jo, allt är möjligt) ska få sig lite massage och magen ska inta de sista godisarna från igår.

Hoppas ni haft en fin dag! ♥

lördagsstart

Underbar start på dagen!

till jobbet

E ska egentligen in i duschen men har så mycket att greja med först. Vi hör henne i hallen och frågar vad hon gör.

E - Packa äskan.
N - Var ska du nånstans?
E - Obbet.
N - Jaha. Var jobbar du nånstans då?
E - ÖB. Pusshej.


Älskade lilltroll, utan dig skulle tiden gå helt vansinnigt långsamt!

lovord

Underbara bästa dr JW - jag kan inte nog lovorda honom. Alltid med ett stort lugn, visar att han bryr sig. Trots att han hade bråttom tog han sig tid att få fram en fin bild på vår älskade liten, både 2D och 3D. Sötaste som låg och sträckte ut tungan hela tiden. JW förklarade allt och visade att jag fortfarande ligger i riskgrupp D vilket också bekräftar att undersökningarna visst är till nytta. Jag är så tacksam att vi får träffa honom. Han som var den första som höll och såg min son. Jag litar på honom. Jag litar på hans lugn.

Därför räknar vi timmar över ledigheten och inväntar ny tid nästa vecka. Ja om inte bebis hittar ut själv förstås.

eller hur var det?

Vilken härlig start på dagen. Eller nåt.

- Falun ringer och måste ändra tiden. Alla planer spricker eftersom vi redan planerat in i minsta minut utan någon mån för krångel. Efter många ringningar kanske vi hinner dit i tid. Kanske.

- E springer upp för trappen mot vinden på ett par sekunder medan jag låser dörren. Och skrattar hysteriskt. Haltande mamma skrattar mindre.

- E hinner ta av sig skorna och hoppa i lerpölen utanför förskolan medan jag packar ur.

- E vill inte byta leriga kläder och gör fina leriga fotavtryck på mina enda rena leggings = lite stressad mamma.

- Mycket stressad mamma kommer 20 min för sent till BM, men har iaf bara 125/75 i blt. Pjuh!

Japp. Nu tänker jag låtsas som ingenting en stund och hoppas att dagen förflyter lite lugnare.


Hoppas ni får en fin dag!