svartvitt i photoshop

no miss nice mum

Jo, jo. Nog hann vi till graven allt. Inte speciellt förvånande när sorkjävlarna (ja, nu är här slut på miss nice mum) ätit upp ännu en plantering. Det gapade alldeles tomt hos bästa lille Trollboll. Vi for till handelstrdgården och inhandlade små färglada aluminiumblommor och en ny nalle (från lillasyster). Är sorkar säsongsdjur eller hur länge kan det här hålla på?!

PappaN slutade tidigt idag och kunde följa med mig och E på föräldrargrupp på BVC, som visserligen blev inställd i sista sekund. Som tur är har vi toppentrevligt tillsammans så mammor, pappor och barn (vi saknade dock A med familj) stannade kvar en stund ändå.

Efter en runda på stan med en hel hög av reafynd har vi nu stannat hos farmorn & farfarn för lite fredagsmat. Smaskigt. Eira har käkat gröt och är nu inne på skålen med majskrokar. Är det fredag så är det.

Trevlig fredagskväll...

eira & väskan

underbara människor

Dagen som började med så strålande väder vände och blev grå och mulen. Det har i och för sig inte gjort mig och Eira ett dugg eftersom vi har spenderat dagen med allra bästa Frida och Greta. Mysigt! Vilken tur vi har som har så härliga vänner.

Idag kom ett paket på posten. Åter igen en present från Eiras gudfar Stefan. Även denna gång en marimekkobody. Det är verkligen helt underbar! Någon dag ska jag visa den för er, men ikväll var fröken fräken så trött att hon knappt ens orkade sprattla ur pyjamasen...;-)
Hur som, Tusen tack fina Stefan!

Mormis ringde tidigare att någon platerat blå penséer hos Troysan. Det visade sig vara kyrkogårdsarbetarnas verk. Jag blev både rörd och glad att det finns så omtänksamma och snälla människor. Imorgon ska jag försöka hinna dit och tacka dem.

äppelpäppel

Pust. Vi har precis avslutat århundradets storkok. Vi är egentligen inga "storkokmänniskor", men efter en snabb check på bankkontot och i frysen kom vi överens om att vi måste bli lite bättre på att planera måltider. Det hör inte till vår starka sida, i vanliga fall.



Nåväl. Idag/kväll tillagades potatis, bön & starka korvar soppa och ungersk gulasch som räcker för ett helt kompani. Dessutom gjorde vi mat åt Eira av samma råvaror (gulaschen). Det blev kanonbra. Tidigare fick jag låna mosboken av våra vänner Sofia & Albin och den ligger högst på min "köplista". Igår tillagades "Äppelpäpplig rotfruktsgryta" och den gick solklart hem av E idag när den premiärsmakades. Jag hittade precis boken till bra pris hos lycknis, 126:- inkl. frakt. Fyndigt!



Natten hade för övrigt varit väldigt jobbig tyckte pappaN. 1 ½ timme hade åternattningen tagit och efter det hade hon vaknat ytterligare en gång. Jo 1 ½ timme var väl i längsta laget. Men annars vill jag nog ändå tycka att det var rätt bra gjort, att hon bara vaknade en gång utöver det. Det kan vara mycket värre än så. Även om pappaN nog aldrig fått erfara det...;-)
.

Dagen har annars tillbringats med våra mamma&bebiskompisar. Vi hade saknat dem allihop, det var ju hela två veckor sedan sist. Sötnosarna har blivit så stora - de satt i en ring och snodde leksaker av varandra. :-)

.
Nähä. Natt var det. Godnatt!

.
Förresten, snart 30 000 besökare, vad ska vi göra för att fira? ;-)

hela natten

"Operation sluta nattamma..."

Jag sov på soffan inatt. Hela natten. Pappan tog skrikpasset runt tolv och det var då jag intog soffan. Sedan vet jag inget mer. För jag har sovit. Hela natten. Fantastiskt! N jobbar och åkte när jag somnat om i sängen med Eira runt sex, så jag hann inte fråga hur det gått. Hur det var under natten får jag veta när han kommer hem. Men jag sov. Hela natten. Hurra!

hur är det möjligt?

Lång dag till ända. Verkligen lång. Men rolig.

Vi startade med babysång. Eira kände igen sig och började exalterat tjuta när vi närmade oss församlingsgården. Lite tokigt är det dock att första sovpasset missas. Det är en mycket, mycket trött tjej som alltid somnar innan jag fått ut henne till vagnen. Just av den anledningen brukar jag gå en extra vända, innan vi går hem, så att hon får sova lite längre. Vi brukar ta vägen förbi farmorn & farfarn. Idag var farmorn hemma och där blev vi kvar även på lunch. Mys. På eftermiddagen hade vi bestämt lekdejt med Mia & Alva. Eira tittade storögt på Alva och var mycket nöjd när hon fick låna stortjejens leksaker. Lite fika och sedan bar det av ut för lite promenad. Vi skulle bara gå en kortis. Men det blev en långis. Vilket i sin tur resulterade i att Eira sov ända tills vi kom hem, kvart över sex (!).

Det blev en mycket lång nattning med en tjej som var väldigt ledsen. Dessutom är det ännu en tand på väg upp. Det är så svårt att se henne ha så ont. Lilla älskade liten.

För övrigt håller vi på med operation sluta nattamma - lättare sagt än gjort. Jag hoppas på att få lite hjälp av pappan. Det är inte lätt att få ledsen liten tjej att förstå varför hon inte får gottigt och samtidigt vyssja i famnen (för att ha henne kvar i sängen är störtomöjligt). Nåväl. Vi fortsätter operera.

Tänk att det har gått sju månader sedan vi lyckligt vandrade omkring på BB med vår stjärna. Hur är det möjligt att älska såhär mycket? Hur är det möjligt att älska mer och mer för var dag som går? Jag gör det. Min helt fantastiska lilla Eira - du är det bästa jag vet.

~~~

~~

~

~~~

Fotot är taget, på BB, av Linda & hennes man O som ju som bekant födde finaste lille Gustav, ca ett dygn efter Eira. Jag kommer alltid bära dem varmt i mitt hjärta. Vilken fantastisk resa vi fick göra tillsammans. Kärlek.

7 månader, älskling

sorkuslingar

Nja, någon vidare romantisk 7 årsdag idag har det inte blivit. Vi åt lite godare än vanligt igår och myste med film och tända ljus. Det får räcka för nu. Så småningom kanske vi kan ta oss ut på bio och middag.

N hade sin första praktikdag idag. Tänk att han inte ens har en månad kvar nu. Praktiken är på samma ställe som han sedan ska jobba i sommar så det blir en perfekt "inskolning". Jag och Eira har fyllt dagen med farmorbesök (som kom förbi på morgonkvisten med bullar), sällskap av mormis till graven för att plantera nya blommor, promenad runt stan, nåväl - halva stan (för att få en envis fröken att somna, det blev 45 minuter iallafall...), hem, mat, nattning och sedan träning för mamman. Jojomen. Jag tog mig iväg på afrodans. Njae, jag är inte lika lyrisk som efter förra passet, som då hölls i annan regi. Kanske tog jag i lite mer än jag faktiskt orkar. Jag är långt ifrån vältränad. Ja, för tillfället känns det som om jag är mil ifrån ens tränad. Iallafall så tyckte jag att det inte var så mycket dans över passet - och det var nog det jag hade hoppats på.

Vid graven fick vi veta att de stackars rådjuren jag tidigare beskyllt är oskyldiga. Det är sorkarna som är de skyldiga. Tydligen har de bosatt sig i häcken bakom Troys grav. När vi kom idag var alla blommor vid gravarna runt omkring också uppätna. Och just medan vi är där kommer en sorkusling och knaprar i sig grannfarbrorns växtstumpar. Ja, blommorna var slukade sedan tidigare. Mormor levde rövare och försökte skrämma livet ur sorken, men det måste finnas gångar där i busken som de gömmer sig i. Vitpepprade gjorde vi iallafall - för det ska tydligen djur inte gilla. Vi får väl se. Sorkarna verkar sluga.

vackra kärlek

Min kärlek.

Idag (egentligen imorgon) firar vi vår förlovningsdag. Hela 7 år.

Den tredje maj 2003 bytte vi ringar på en av bryggorna vid holmen. Det snöade.

Då. På väg in i vuxenvärlden.

Då. Nykära.

Nu. Resande.

Nu. Lika kära.

Kärleken är vacker.

Den har resulterat i två vackra barn.

Det största beviset någonsin.

Jag älskar dig.

bottenskrap

Förresten när jag ändå är bottenskrap passar jag på att tala om att jag är riktigt arg på människor som vänder kappan efter vinden och som byter vänner hipp som happ.

Såhär i efterhand kan jag känna mig utnyttjad och det gillar jag inte alls. Faktiskt!
Det är i kriser vännerna prövas. En fin änglamamma har sagt om svek "Jag skulle förmodligen inte funnits där för dig om du inte fanns för mig". Jag önskar att det inte var så. Jag hoppas, tror & önskar att jag om det, Gud förbjude, skulle hände mina vänner något liknande aldrig någonsin skulle svika. Aldrig någonsin. Punkt.

skit också

Idag när vi kom till graven var de nyplanterade blommorna uppätna. Dumma skitdjur, skulle jag vilja säga - men det är ju inte djurens fel. De kan ju inte veta vad som är mat och mat. Jag önskar iallafall att de kunde låta bli Troys blommor. Nu var det bara gröna små tåtar som stack upp ur jorden. Igår blommande det så fint av lila små penséer.

Då blev allt jobbigt.

Då blev det så tungt att allt är som det är. Det blev så tungt att det alltid kommer vara såhär. Det blev tungt för allt vi önskade. Det blev tungt för allt som inte blev. Det blev tungt för röda små lockar som aldrig fick växa. Det blev tungt för vackra blåa ögon som aldrig fick se. Det blev tungt för de vänner som inte stannade kvar. Det blev tungt för ensamheten. Det blev tungt för den blårandiga bodyn som på liten pojke bara blev till aska långt ned i jorden. Det blev tungt för små penséer som inte fick stå kvar.

Skit.
Skit skit skit.

Jag hatar att det är såhär.