Emellanåt undrar jag hur jag över huvudtaget kan leva utan dig. Emellanåt sörjer jag det liv vi aldrig fick så starkt att jag undrar om jag någonsin igen orkar andas. Men så gör jag det ändå. Andas. För du ger mig liv. Luft att andas och kraft att resa mig igen. Ändå. Det återstår ett dovt mörker. Jag saknar dig.
...vi har flyttat ifrån det enda hem som du kom hem till. Vi flyttade ifrån det rum som iordninggjordes för din skull. Ifrån de
sprickor i väggarna där vår gråt och saknad kilat sig fast. Men jag tror att du är med oss här. Vi har hört stegen.
...lillasyster undrar varför du är ledsen när det regnar. För det måste vara
Troysan som gråter. Eller kanske sitter du där uppe och kastar ned vatten på oss. Jag hoppas på det sistnämnda. Jag står inte ut med tanken på att du inte skulle må bra.
...vi lever allt för nära döden. Några sekunder bort. Lillalillasyster har den största av livsglädjen. En kämpe in i minsta liten cell, precis som du. Hur kunde det bli så fel?
När ni är så rätt.
...nya sammanhang har upprättats och ibland låter jag dig bara vara som mitt fina hjärta på axeln. Ibland väljer jag att inte blotta det sår som ännu river.
...jag tror inte att någon glömt dig för jag vet att dina steg på jorden landade i många hjärtan, men det gör mig ledsen att du sällan nämns vid namn. Vi behöver få ha dig närvarande.
...5 år är ingen tid i universum men en evighet att vara utan. Allt som skulle haft en mening, din mening. Så mycket som gick förlorat.
...ärret på min mage värker ibland. Jag har fortfarande dålig känsel runt om. Det som de sa skulle blekna är fortfarande rött. Lite svullet. Som sorgen i denna tid. Inte bleknande. Snarare vaknande. Svullen, ilsket röd.
...pappaN är i behov av projekt att bocka av. Listor att riva när allt är klart. Fysiska framsteg. Din lista var också klar. Alla projekt inför din ankomst var klara. Jag hittade pappaNs lista en dag. Den andades tomhet.
...hur än jag skulle vilja vara utan erfarenheten att tvingas leva utan dig så har det gett mig ett högre perspektiv. När allt känns som mörkast vet jag hur det känns att
förlora ett krig. Jag vet hur det är att resa sig och blodig slå sig fram i snårig terräng. Jag vet hur det är att treva. Sorg är ett stort begrepp. Men jag har perspektiv och jag tror att jag kan förmedla någon sort av trygghet för andra trevande.
Det kommer komma flera år. Fler år att sakna. Fler år som gått förlorade. Du finns här hos oss, alltid och för det är jag tacksam. Att leva med ditt minne måste vara det finaste jämfört med att aldrig fått uppleva dig alls. Älskade barn. Vi ses.
~
Här finns
