Vi försökte ha is i magen. Väntade ut två hiskeliga kramper utan att ge epistatus. Eftersom vi redan förbrukat halva dosen visste vi att om det skulle komma en till fanns inget annat val än ambulans.
Så blev det. 40 graders feber och ytterligare kramper inatt. Grav andningspåverkan. Dessutom svullen fot och ben och röda märken på kroppen.
Två vakna dygn. Jag har dessutom jobbat vändskift i helgen. Trött. Fast det är förstås inget mot vad Ds lilla kropp är. En kramp sägs ibland kunna jämföras med maratonlopp. D har sprungit sex på ett dygn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Många MÅNGA kramar till er
Kram till finaste Disa och kämpande föräldrar och syskon <3 Livet är verkligen tuffare för vissa.. Varför??
❤❤❤ Jenny (Linn)
Ojojoj... Tänker på er! Kramar /Terese E
Det skär såå i hjärtat... lilla fina Disa. Tänker på er ofta <3
Skicka en kommentar