imse vimse - eira style

E har helt plötsligt lärt sig hela "imse vimse spindel" och den går minst sagt på repeat i hennes lilla sångrepertoar. Men att lyckas fånga en hel variant utan avbrott tycks vara en hel vetenskap. Jag vill ändå visa er det här klippet. Underbara lilla liten!
(kolla in "argminen" när N försöker ta hennes smörgås)

vackra ord

Efter nästan 10 år tillsammans är det lätt att ta varandra för givna. I småbarnslivets snurriga tillvaro är det extra svårt att finna tid att visa varandra hur mycket den andre verkligen betyder.

Men sedan jag blev Ns hustru (mihihi, det känns fortfarande lite lustigt att säga och skriva) har N lyckats överraska mig både en och flera gånger. Romantik i form av oväntade saker. Vackra ord på pränt.

Kvällen innan bröllopet fick jag en liten gåva. Ett vackert halsband som sådant.

Men kanske var det främst orden som värmde mitt hjärta.

-"Det är dina två ögonstenar. Och honom du bär i hjärtat.

Och mig. Mig får du på fingret imorgon."

doplördag

Lördagen till ända. Det har varit en fin dag. Dop för finaste lilla Elsa, så fint. Så genomtänkt och personligt. Dopets hölls i grannstaden, vars kyrka jag aldrig besökt. Den var väldigt vacker och mysig.

Många barn var på plats så det var minst sagt fullt ös och E slocknade direkt på väg hem i bilen. Väl hemma fick det bli lite utomhuslek för att göra av med energi, men ändå drog nattningen ut på tiden. Nu sover snart hela resten av familjen och jag ska göra dem sällskap.

Hoppas ni haft en fin lördag. Godnatt, fina Ni! 

Eira testar mammas klackisar.
I sötaste klänningen som "gammelmoffa" sytt och som även bars på bröllopet.

här och nu

Det är så oerhört rofyllt med liten bebis på bröstet. Och jag har så svårt att lägga ned. Fastän det finns 1000 saker att göra.

Men. Just här. Just nu. Den här stunden kommer aldrig tillbaka. Disas andetag är här och nu. Och jag pussar hennes panna. Fyller med kärlek. Tankar mitt eget hjärta. Kärlek som lindrar trasiga hjärtan.




Mina stora kärlekar är på cirkus. Den första någonsin för E. Jag har fått insiderapport. Clowner är tråkigt och hästar är kul. Det lär vara en tjej som sover gott ikväll.

Hoppas ni har en fin fredagkväll!

plask plask

Också den minsta lilla vattenpöl är skojig att plaska i.

babymexx

Åhå, det här med rutiner kommer att ta ett tag, känner jag spontant efter att ha klarat av den tredje förmiddagen på egen hand med tjejerna.

Nu vilar E (måste försöka tidigarelägga det där...) och D har just hittat alla de skojiga figurerna i babygymet. Sprattelfian rymmer dock därifrån hela tiden. Och blir förstås ledsen när hon upptäcker att de är så långt bort. Igen.

Iallafall så har jag precis borstat tänderna och fått på mig kläder. Tvätt och disk undanplockat och det blev visst en liten stund över. Men ja, rutinerna behöver jobbas på.

Som tidigare nämnt blev det inte speciellt mycket shoppat, förutom till barnen.

Och i flera butiker blev det faktiskt inhandlat från ett och samma märke.

En nytillkommen favorit. Mexx.

Jag passade på att köpa kläder till Ds dop. Det känns som att vår familj bestämt att lila är vår färg.

 

Eftersom det tagit ett ganska långt tag sedan jag påbörjade inlägget har nu E vaknat och D somnat. Lunchen ska intas och sedan ska vi få någon kläm på eftermiddagen också. Tråkigt att det regnar.

family love ♥

mirakelgrodan åtta veckor

Tänk att det idag är 8 veckor sedan älskade lilla mirakelgrodan kom till världen.

Den lilla tjejen med de nyfikna ögonen och ett kiknande skratt.

Den lilla sociala människan som absolut inte kan sova om det ringer i telefonen eller på dörren.

Goa lilla Disa som alltid skrattar åt farfar.

Jag älskar dig min lilla stjärna.

ljus och carpe diem

En fin dag avslutas med tända ljus och filt i soffan.

Den fina lyktan fick vi av söta Ullis i bröllopspresent. Det riktigt skvätte lycka om mig när jag öppnade paketet. Samma lykta har jag nämligen trånat efter under en lång lång tid.

Jag och flickorna tillbringade eftermiddagen i lilla grannstaden med våra fina vänner ("Stoja AlvaMattsson", som E säger). Vi besökte hembygdsgården som var ett mysigt litet ställe med fina lekmöjligheter för barnen. På lördag ses vi igen, familjerna, då det är dop för underbara lilla strålen Elsa.

paradis och tacopaj

En överlycklig E mötte oss idag hos F&F. Farfarn hade klättrat upp på vinden för att hämta med massor av leksaker. Paradiset med andra ord.

Dagens middag stod E och pappaN för. Tacopaj. Tyvärr verkar det som om E inte gillar paj, tredje gången hon vägrar nu.

Själv har jag ont i magen igen. Samma ont som jag haft efter förlossningen, men idag så ihärdigt att jag till och med tagit värktabletter. Vilket jag väldigt sällan gör. Aj, aj!

"åka mera karusell"

Eira äääälskar karuseller. "Åka mera".

Det är inte klokt att det redan är augusti, en vecka in. Om två månader fyller E två år. Och om en och en halv månad ska vi ha dop för D.

Allt som känts så långt bort är helt plötsligt väldigt nära.

Ns semester är slut och på måndag börjar vardagen igen. Konstigt.

Samtidigt kan det vara bra att komma i rutiner igen.

Jag har fortfarande inte bestämt hur det ska bli med förskola för E.

Det som gör att jag tvekar är bland annat alla infektioner som jag vet att vi får dras med om E börjar igen. Under sommaren har vi inte behövt mediciner alls.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos farmorn och farfarn. Vi åt god mat och hade trevligt. När det var dags att åka hem ville E hellre sova i sin sköna säng hos f&f.

Ja, hon tyckte att vi kunde åka och hälsa på Lilleba (vår BM - haha).

E har redan övernattningssaker på plats så hon fick stanna kvar.

E sover ju (oftast) hela nätterna så i det fallet gör det inte så stor skillnad, men något i luften känns tomt. Det är någon som saknas. Min älskade stora lilla liten.

Hoppas att ni haft en fin dag!

en vecka senare - så var det

Det har snart gått en vecka sedan vi stod där i kyrkan. Vilken dag det var!

För cirka ett och ett halvt år sedan bestämde jag och N oss för att vi skulle gifta oss (något som tagit mig många år av "tjat") och datumet skulle bli 111111. För ett år sedan bokade jag kyrka och vår präst. Planeringen tog fart. Sång. Blommor. Mat. Gästlista. Och så blev vi gravida. Planer för att ha dop samtidigt byggdes upp. Liksom förväntningarna. Liksom kraven. Liksom pressen. Jag är ingen planeringsmänniska (inte när det kommer till sådana här tillställningar iallafall). Och N gillar det än mindre. När jag var liten drömde jag om ett stort bröllop där alla människor var glada och där för mig och min prins. Ett bröllop där min pappa skulle leda mig fram. Men livet blir inte alltid som i drömmen. Både på gott och ont. Någon pappa kommer nog aldrig att leda mig fram och att samla glada människor tycktes inte bli helt lätt. Efter Troy har vi dessutom ådragit oss svårigheter av att umgås i för stora sällskap. En vaken natt bestämde vi oss. Inget stort bröllop. Bara ett litet. Ett hemligt. Bara för oss. För kärleks skull.

Bara någon dag senare ringde vår präst och meddelade att han skulle byta församling, men eftersom han lovat, ändå skulle viga oss i november. Jag frågade om han möjligtvis skulle ha tid under sommaren istället. Det hade han.

Planeringen inför bröllopet var redan påbörjad. Det enda svåra var egentligen att hitta en klänning. Inte helt lätt att prova, höggravid. Det gjorde jag inte heller. Bara tre veckor innan bröllopet var klänningen på plats hemma och med hjälp av "gammelmoffa" blev den perfekt.

Det var få personer som visste om våra planer. Jag samlade ihop ett "crew" med några av mina äldsta och bästa vänner för att hålla mig sällskap på bröllopsdagsmorgonen och för att göra mig i ordning. Utöver dem var det endast vår närmsta familj (svärföräldrar, svägerska, Ns farmor, min mormor och morbror) som visste om och var närvarande under vigselceremonin.

Min bästa Ullis sjöng vackrare än vackrast "Kärleksvisan" (om jag får ska jag lägga upp klippet så småningom, så att ni får höra). Som utgångsmusik valde vi att göra det personligt med I'm yours (den låt som vi kallas Troysans låt, eftersom vi spelade den så mycket under graviditeten). Bästa C läste texter och hela vigselakten kändes väldigt intim och varm. Det gör mig varm att det blev som vi ville.

Mina tjejer och jag skålar medan vi äter lunch precis innan det är dags att ge sig av för fotografering.
Och nedan, förutom jag själv, mina tjejer - Cilla, Ullis, Carro & Ida.

När vi kom hem fick vi en överraskning. Bästa tjejerna hade piffat i sovrummet och där väntade också fina presenter.

I en presentkorg låg det bland annat fina champagneglas.

Hemma hos svärmor och svärfar (där vi åt tårta på kvällen) hade någon målat på marken.
Tårtan var helt fantastisk. Chokladbottnar med jordgubbsmousse.

Älskade.

En annan dag ska jag visa er andra fina presenter vi också haft den äran att få. Åter igen, jag är så tacksam för att jag kan minnas dagen med sådan glädje och stolthet.