I dagarna är det ett år sedan vi kom hem från Ågrenska.
Jag kan inte förstå var året tog vägen.
Ågrenskaveckan kommer att vara ett av de finaste minnena jag har,
så oerhört betydelsefullt.
Resten av familjen är just nu i badhuset, en repris av förra söndagen som trots storkramp blev lyckad.
Jag är stand-by hemma för att rycka ut om det behövs. Än så länge har jag inte hört något så jag hoppas att allt går bra.
Jag hade tänkt att göra lite nytta. Sådant som halkar efter när vardagen inte räcker till.
Men jag fastnade här i soffan. Liten bökar runt i magen och kroppen är tung.
Ibland räcker inte orken till något annat än att bara vara.
Uppdatering,
Barnen hade haft skoj på badhuset. Särskilt E som dessutom hittade kompisar.
D krampade dessvärre och har haft en hemsk kväll. Ibland rår vi inte på Dravet.
3 kommentarer:
Härligt med badhus men blä för dravet.
Vad härligt att E hittade kompisar. Skrutt hittade en när vi badade förrförra veckan
De tittade på varandra i en sekund och sedan lekte och lekte och lekte dem i två timmar tills simskolan började. Det var så härligt att se deras brusande. Och båda två totalt sjövilda.
Massa kramar och kärlek på er alla.
Va skönt att du tog dej lite "bara vara tid" värdefullt o behövligt ibland! Jäkl.... dravet :( :( tänk om jag ägde ett trollspö....... sköt om er allihop, kram från gammel-moffa
Helle - Så roligt med kompisar! <3
Ulla-Carin - Stor kram <3
Skicka en kommentar