Igår var det ett år sedan den dagen då din mamma ringde. Tidig morgon. Jag minns. Och samtidigt inte, ville inte förstå. Den smärtan jag kände för din fina familj. Din tvillingsyster. Obeskrivbar. Och det gör så ont än idag.
Bara en månad efter Penny. När världen redan rasat, rasade den igen. Älskade barn, så saknade ni är.
Men med er kärlek satte ni spår i hjärtan som aldrig kommer att blekna.
Ni finns alltid med oss.
4 kommentarer:
Kärlek och kramar till er alla
Ofattbart. Massor med kärlek
��
Det mesta är suddigt i mitt minne <3 gör ont att tänka på men tror det är bra att våga minnas.
Skicka en kommentar