Kanske är det så. Det är en årsdag som närmar sig. Sakta men säkert närmar sig de dagarna som varje år gör mig till en värkande trasa.
Kanske är det därför tårarna bränner där bakom. Kanske är det därför jag blir ledsen över missförstånd, över vänner som inte vill samma.
Kanske orkar jag inte lika mycket. För det är som om livet rinner ur mig. Varje år. För 6 år sedan väntade ett annat liv. Det hade inte varit såhär. Kanske hade det inte varit bättre, vad vet vi. Men varje år känner jag hur ditt hjärta slutar slå. Och det värker sönder mig.
söndag 13 juli 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Kram du fina💞 Nina
Du är (bara) en människa.
Med mycket stort hjärta.
De här minnesdagarna och tankar om hur livet kunde ha blivit... De kommer nog alltid finnas. Mer eller mindre.
Många kramar!
Camilla - Glad att du finns i mitt liv. Alltid tillsammans.
Nina - KRAM
Hjärtat, vill ta bort din smärta <3
Varmaste kramarna till dig fina vän.
❤️❤️❤️
Kram! <3
Varmaste kramarna till dig fina vän.
❤️❤️❤️
Finaste finaste Sandra. Stor varm kram ❤️ Kärlek!!
Tusen kramar underbara fina ni!!!!! <3
��������
/Terese E
Blev visst för avancerade tecken där. Ville bara lämna några hjärtan.
Stora kramar från Terese E
Sara - Det gör du ofta. <3
Andrea - KRAM till dig
Diana - KRAM
Jenny - Och detsamma till dig! <3
Helle - Många tillbaka till dig och T.
Terese - <3 <3 <3 <3 <3
Skicka en kommentar