Igår, när vi åkte hem låg saknaden som en tyngd i magen trots att vi just åkt därifrån. Kanske för att jag innan vi åkte inte för en sekund kunnat föreställa mig hur betydelsefullt det skulle komma att bli. Jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle komma att känna för de familjer vi delat veckan med. Hur mycket kärlek jag fått och delat.
Jag behöver samla mig lite. Pyssla om mina minnen. Sedan ska jag berätta. Och visa.
1 kommentarer:
Ja jag är fortfarande rörd och tacksam. Har lagt känslorna på is sen jag kom hem. Nu är jag redo att plocka fram dom. Ska nog tappa upp ett bad och reflektera, gråta, skratta och minnas. Så mycket känslor som fylls i en kropp på samma gång. Helt enormt. Jag älskar er så mycket <3 sann frääänd
Skicka en kommentar