vi är här

Vi är här. Efter många tvivel på vägen tog vi oss hit. Andra dagen är avslutad och trots att vi börjar svajigt med en hängig D är vi ändå här och det är så givande.

Vi har utsikt ut över vattnet och just i detta nu insuper jag mörkret och tystnaden. 

Tittar ned i samlingsrummet och ser ljuset för vår saknade stjärna lysa. Det saknas en familj i vår gemenskap. 

Tänker på neurologens ord. Dravet är en dyster diagnos, men vi behöver välja att se ljuspunkterna. Hur svårt det är. Det är dubbla känslor i magen. Tacksamheten. Och det som ändå gör så ont. ❤️