livet på kant

Mina tankar är som fragment. Jag försöker vara närvarande, i nuet. Se det positiva i just denna stund.

Men det är svårt. Av så många anledningar står livet än en gång på kant och jag kan inget göra, utom att se på. 

Kanske blir operationen av E uppskjuten. För att få genomföra den krävs infektionsfrihet. Eller rättare sagt, hon får inte vara snorig. Inte hosta. Inte harkla sig. Utöver att inte prata. Den här tiden på året är knappt ingen infektionsfri (särskilt inte D), och E hostar en del redan vilket gör att jag definitivt tvekar.

Mina tankar landar avslutningsvis än en gång hos två hjältinnor som kämpar och krigar.