Så svårt det är att hitta rätt igen. Idag sken solen och kanske kände jag mig lite piggare. Men det är mörkret inombords som är värst.
Jag är så vansinnigt rädd. För döden. För tystnad. För tomhet. För infektioner. För operationer. För magont som inte släpper. För inte räcka till. För att vilja men inte kunna.
Nästa vecka är Es operation planerad. Hon får inte bli sjuk innan. Nu måste vi alltså hålla dem båda friska. På en annan plats finns två små hjältinnor som kämpar mot så mycket ont. Tänker på dem, deras föräldrar och förbannar alla infektioner som trots sin simpelhet kan ställa till det så. Jag vet att när de väl kommer så slår de hårt.
Nästa vecka är kaotisk. Och veckan efter det och veckan efter det.
Mötet igår, med arbetsterapeut och sjukgymnast, gick bra. Jag tror att vi kommer få bra hjälp så småningom. På fredag väntar läkarbesök i Falun. Idag damp det även ned en kallelse för läkarbesök på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vad det innebär vet jag inte än. Kanske ska vi förbereda oss för koststart igen. Orkar vi?
tisdag 18 februari 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åhh, har läst ikapp allt nu och det knyter sig i magen. Och nu håller jag tummarna för er!!!
Tänker på er idag!
Kraam
Petronella
Tack fina du! Tumhållningen värmde. Och det blev ett bra besök.
Kram /S
Skicka en kommentar