söndag 26 januari 2014

den blinkande stjärnan

Jag har gråtit så många tårar. Mitt hjärta vrider sig av smärta.
Det är ofrånkomligt.
Sedan D fick sin diagnos för drygt ett år sedan har jag träffat och lärt känna de mest fantastiska människor. Även om jag inte önskar någon alls det vi tvingas leva med så är jag tacksam att det är med just dessa människor jag fått dela. Trots avståndet oss emellan har jag kunnat följa deras resa. Jag har delat deras oro, kamp, förtvivlan samtidigt som jag tusenfalt har delat deras glädje.
Och nu. En förlust, så vansinnigt stor. Och ändå är det omätbart mot vad familjen känner.
Älskade lilla barn.
 
Igår åkte vi bil i mörkret och plötsligt säger E.
 
-Mamma, titta. En rosa stjärna.
-Ja, titta där ja. Ser det ut som en stjärna? (skulle kunna vara en mast eller flygplan)
- Det ÄR en stjärna. Det är P som sitter där uppe och blinkar. Och det är nog Troysan som har lärt henne.
 
Jag kunde knappt svara. För tårarna värkte i min hals och jag ville bara krama och hålla min kloka, lilla liten.
Det är klart att det är så.
 
 
 
Vi samlade ihop våra trasiga delar och åkte några mil för att vara med på ljuvliga As dop.
Den lille gossen som rymmer så mycket av allt.
En liten människa som alltid ska minna oss om kärlek i livet.
Det liv som allt för ofta synes så vansinnigt orättvist och mörkt.
Han är sannerligen en ljusstråle.

Vi är tacksamma för att få dela.
 

6 kommentarer:

Camilla sa...

Vilken fin, klok tös du har!
Vi har mycket att lära av barnen <3

Jenny sa...

Ryser i hela kroppen. Underbara unge 💞

Andrea sa...

Fina, underbara Eira! Kramar och massor med kärlek till er. ❤️❤️❤️

Prinsessorna på Bellevue sa...

Alltså. det finns inga ord. Jag har läst och gråtit och läst om era fina, fina barn och jag är tagen. Tagen över er kamp och samtidigt hur fint du skriver om detta. Hur mycket kärleken lyser igenom hela tiden. Tack snälla för dina fina ord till mig och jag undrar om jag får länka till din fina blogg, men det är bara om du vill. Man önskar så innerligt att man kunde utföra mirakel och trolla. Innerligt önskar jag det, efter att ha läst om allt detta.

Den största kramen
Petronella

Anonym sa...

Det är klart att det var Penn. Och att våra barn är tillsammans nu. Vakar över dem som är kvar. Tröstar mig med Eiras ord. Att hon är en rosa stjärna nu.

Lindas plats sa...

Jag har precis börjat läsa din blogg.
Jag hittar inga bra ord att säga till dig då du och din familj genomgår så mycket jobbigt i livet.
Jag sänder en önskan om bättring för lilla D
Kram Linda