torsdag 23 januari 2014

k a o s

 
 
Jag skrev några ord förra veckan. Om tunga saker som inte kunde bokstaveras.
Tungheter. Dödligheter. Om risken att förlora mot Dravets syndrom.
 
Och igår.
 
Världen blev plötsligt tom. Mörk. Ensam.
 
En älskad, helt fantastisk hjältinna vaknar aldrig mer.
En stor liten människa som med sin kärlek och ömhet berört mitt hjärta.
Jag kommer aldrig glömma dig vackra lilla barn.
 
Och jag färdas till skriken i salen. Skriket ur insikten att det största plötsligt förlorats.
 
Mina tankar finns hos familjen varje stund. 
 



 

5 kommentarer:

Anonym sa...

<3
Nina

Sofia sa...

♥♥♥

*annorlunda mamma* sa...

Och ni finns i mina tankar.. Kram ! Hemska sjukdom =(

Jenny sa...

Det är så obeskrivligt overkligt. Sorgen är så stor. Finns inga ord...

lilla angelyne sa...

Nina - <3

Sofia - <3

Hannah - <3

Jenny - Orden är slut för länge sedan. Det finns inget som kommer i närheten av hur ont och hemskt det faktiskt gör och är. <3