livet måsta få vinna

 

Vilken helg det varit. Så fylld av så mycket.

På fredagen kom jag iväg på klinikfest. En tillställning för de anställda på vårt stora lilla lasarett.

Många var vi, alla med huvudbonader eftersom det var temat för kvällen.

Jag hamnade vid samma bord som några av mina favoriter, till min stora glädje och lättnad (jag är fortfarande inte helt i form). M&M var kvällens återkommande, chefernas signum, och påsen vanns i en tävling som vårt lilla bord tog hem segern i. Min svägerska borde ha vunnit för sin spektakulära huvudbonad - frukthatt med riktig frukt.

 

På lördagen var vi bjudna på dop för en av mina barndomsvänners son. Så otroligt vackert och fint ordnat.

På kvällen träffades vi på restaurang och gick vidare till ett dansställe.
Det var så efterlängtat och en härlig kväll.

 

Sist jag hade möjlighet att gå ut och träffa mina fina vänner var ganska precis tre år sedan.

Ett par veckor efter det fick jag ett plus på stickan och D växte där inne.

Sedan dess har många tillfällen varit planerade men varje gång har stoppats av Dravet.

 

Dravet spökade också denna helg. D var dålig i princip hela förra veckan men vi lyckades mota stora kramper. Ända till lördagen. För mitt i trevliga dopfikat föll hon ihop.

Trots att jag och N var precis intill var det en annan uppmärksam pappa som såg först att allt inte stod rätt till. Tacksamhet. Då var hon redan helt blå.

Den var lång nog för att vara så andningspåverkande men kortare än vanligt och efter övervägande bestämde vi oss för att stanna kvar. Ibland måste livet få vinna.