alltid varit så

Det har liksom alltid varit så.

Jag är så trött på allt positivt tänkande. Orkar inte. Trött på att behöva låtsas.

Storfamiljen har en kris att ta hand om och trots att jag inte riktigt orkar står jag där med dåligt samvete. Det eviga.

Dessutom har D haft en krampperiod. Och trots att det inte är jag som är hemma om dagarna nu känner jag kontrollbehovet kittla mig i ryggen. Men jag kan inte ha kontroll på allt. Går inte.
Det är svårt att sova. Tror hela tiden att nya kramper är på väg. Och E är inte van att mamma är borta och vill därför helst sova under mig.

Träningen rullar på. Box igår och Bodycombat idag. Bodybalance imorgon. Sedan åker N bort med nya jobbet ett par dagar, men på lördag blir det box igen och Bodybalance på söndag.