För fyra år sedan gick allt fel. Han som var vårt allt hade precis tagit sitt sista andetag. Liten rödhårig pojke hade blivit fri från slangar men kippade oroligt tills det bara blev tyst.
Och sedan.
Inget mer.
I mina armar finns minnet kvar. Tyngden. Kärleken.
fredag 20 juli 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tänker på er och er fina Troy! Livet tar så snabba vändningar ibland och inget blir sig likt!
Jag sitter här med vårt lilla nytillskott och kramar henne extra hårt när jag tänker vilken tur vi haft som fått henne. För två år sedan var allt väldigt mörkt hos oss, inte trodde jag då att jag nästan precis två år senare skulle sitta här med Livias lillasyster i famnen.
Kram
Läser detta med sovande son i famnen. Ofattbart. Så otroligt fel. Styrkekramar till er idag.
Vackert från Troy's dag med fina bilder på familjen vid graven.
mvh
Elisabeth K
Hjärtat värker när jag läser detta. Minns själv hur hur ont i hjärtat man hade, hur bottenlöst allt kändes, livet var slut. Minnet finns kvar och det gör ont bara att minnas. Vi vet ju vilka lyckans ostar vi är som ändå har det vi har idag men det det en utesluter inte det andra.
Kramar i massor
Skicka en kommentar