fredag 20 juli 2012

inget mer

För fyra år sedan gick allt fel. Han som var vårt allt hade precis tagit sitt sista andetag. Liten rödhårig pojke hade blivit fri från slangar men kippade oroligt tills det bara blev tyst.

Och sedan.

Inget mer.

I mina armar finns minnet kvar. Tyngden. Kärleken.


4 kommentarer:

Hannah sa...

Tänker på er och er fina Troy! Livet tar så snabba vändningar ibland och inget blir sig likt!

Jag sitter här med vårt lilla nytillskott och kramar henne extra hårt när jag tänker vilken tur vi haft som fått henne. För två år sedan var allt väldigt mörkt hos oss, inte trodde jag då att jag nästan precis två år senare skulle sitta här med Livias lillasyster i famnen.

Kram

Anonym sa...

Läser detta med sovande son i famnen. Ofattbart. Så otroligt fel. Styrkekramar till er idag.

Robert & Elisabeth sa...

Vackert från Troy's dag med fina bilder på familjen vid graven.
mvh
Elisabeth K

Jessica sa...

Hjärtat värker när jag läser detta. Minns själv hur hur ont i hjärtat man hade, hur bottenlöst allt kändes, livet var slut. Minnet finns kvar och det gör ont bara att minnas. Vi vet ju vilka lyckans ostar vi är som ändå har det vi har idag men det det en utesluter inte det andra.
Kramar i massor